15 juni 2021
Nästan exakt 9 år har passerat från det att jag och min fina vän Petra gjorde vår trevliga vandring på Etapperna 7 och 8 på Sörmlandsleden.
Jag förstår om du som läser detta tänker ’varför så lång tid mellan vandringarna?’. Frågan är befogad. Svaret enkelt; Livet blir sällan som man tänkt sig. Jag ska inte gå in på smådetaljer, men någon orkade inte leva längre och avslutade. Jag själv var med om en trafikolycka för några år sedan som satte mig i rullstol i 3 månader, flera operationer, rehab och en långvarig sjukskrivning med efterföljande arbetslöshet.
Nåväl – jag kände häromsistens att min vandrarådra började väckas till liv igen, efter att en kompis och jag besökt ett par naturreservat utanför Norrköping. Jag är dessutom en sådan person som gärna fortsätter det jag en gång påbörjat, så Sörmlandsleden stod åter på ’menyn’
Med tanke på mina fysiska förutsättningar efter trafikolyckan insåg jag snabbt att jag behöver prova att vandra utan att ta ut mig totalt på svåra och krävande leder och efter att ha läst på en del så verkade Etapp 9 inte alls svår på något sätt och jag bestämde mig ganska snabbt för att göra ett försök. Nästa tanke blev helt naturligt att jag kan nog fortsätta med Etapp 10, under förutsättning att kroppen inte protesterade nämnvärt och att jag inte skulle utsättas för dåligt väder. Ev. även Etapp 11, men det var bara en tanke.
Jag rotade fram min vandrarutrustning, dock inte kängorna som orsakade mig stor smärta 2011 vid min vandring på Etapperna 1 till och med 6. De såldes per omgående. Köpte faktiskt ett par Meindl några år senare, men jag gick aldrig in kängorna och de fick en ny ägare som var i bättre behov av dem än vad jag var.
Försökte verkligen att ’packa lätt’ denna gång utan att tulla på det nödvändigaste. Uppskattningsvis vägde min Haglöfs ’Matrix 60 l’ ca. 8-10 kg.
Jag bar tältet i ena handen och en kasse med sovmadrass samt regnskydd för ryggsäcken, i den andra.
-
Etapp 9; Östertälje - Tvetaberg
Pendeltåget till Östertälje utan problem. En tanke formades när jag klivit av tåget och stegade ned för trapporna; ska jag gå tillbaka till Etappmålet 8 för att fota det som jag missade för 9 år sedan? Nej, det struntar jag i.
Påbörjade turen kl. 9.00 i strålande solsken och ca. 17° samt en NV vind som svalkade mig. Leden i villakvarteret i direkt anslutning till Östertälje station är mycket väl utmärkt med orangea S-märken på var och varannan stolpe. Här kan man bara inte gå fel. Förbi en småbåtshamn och när jag såg Södertälje kanal viker leden av från asfalten upp i den lilla skogen till vänster. Här gjorde myggorna sig påminda och säsongens första myggbett på underarmen var ett faktum.
Nästan direkt bär det uppför och när jag för en sekund tvekade om jag skulle gå nere i slänten mot kanalen eller fortsätta uppåt till åsen ovanför kanalen, uppenbarade sig per omgående det första djuret; en (skogs)hare? Den skuttade lite skrämt vidare då den fick mig i sikte. Eller kanske troligare att den hörde mig långt innan jag fick syn på den.
Det kom ett par gåendes uppifrån åsen och de stannade givetvis för att småprata lite. Det är alltid trevliga människor på Sörmlandsleden! De bor i närheten och gör alltid sin morgontur upp till åsen och tillbaka.
Uppe på toppen var det tydligt fuktigt i marken och många sniglar gillade uppenbarligen detta och jag hade fullt sjå att inte sätta mina Adidas AX-skor ovanpå de små slemmiga varelsernas hus.
Jag passerade under den idag inte så bullriga motorvägen och mötte en morgonjoggare som höll god fart. Vidare uppåt och sedan på enkelvandrade skogsstigar ned mot badpalatset ’Sydpoolen’. Lite märklig stavning på skylten tycker jag... (ful(l)klottrad). Strax före slussbron blev jag osäker på vilken väg som det är menat att jag ska gå. Till höger längs med kanalen, eller fortsätta över slussbron? I minnesbarken kom det fram att jag ska gå över bron och sedan in till stan för att där passera över en annan bro och vidare mot Södertälje station. Men det är inte riktigt så som jag först hade tänkt, för efter slussbron håller man vänster och passerar över vattnet på en kort träbro. Ganska vackert där måste jag säga. Här var det bra markerat österut och upp mot en vägbro. Men där tog det stopp. Ingen markering någonstans som jag kunde se. Nu är jag ju inte helt borta i Södertälje och visste att jag skulle gå i riktning mot Saltskog så jag gick höger och kom ned vid Polishuset(?) och passerade över den ganska stora och vältrafikerade Nyköpingsvägen, till gång- och cykelbanan på andra sidan. Här återfinns S-märkningen tydligt.
Nu började det att bli varmt och jag tänkte på de 3 vattenflaskorna jag hade med mig. 1 x 33 cl, 1 x 50 cl och 1 x 150 cl. Endast den minsta var fylld med vätskeersättning medan de andra faktiskt var tomma, med tanke på att jag inte ville bära mer tyngd än absolut nödvändigt, från början. Kanske ska jag försöka fylla flaskorna nu, för jag vet ju inte hur långt det finns bebyggelse och tillgång till vatten. Men jag hittade faktiskt ingenstans att fylla på så jag fortsatte uppåt på gångbanan mot och igenom Saltskog. Där finns ju många villor och hyreshus och hade det varit panik hade jag sonika frågat någon vänlig boende om lite vatten. Men jag knatade vidare och kom så småningom fram till Genetaleden. Här blev det stopp. Ingen märkning. Min erfarenhet säger att ’om en stig delar sig eller det är otydligt vart man ska gå, gå rakt fram’. Så jag gick över vägen. Och se där, till höger finns S-märkning och det var bara att fortsätta genom skogsgångbanor och höga hus fram till det att man passerar under E20 och kommer upp till Scanias växellådfabrik. Vidare över Tvetavägen och här blev det återigen stopp pga. dålig markering. Denna gången sade min intuition/lokalsinne att jag skulle gå till vänster och det blev rätt för snart återkom den orangemålade markeringen på träden. Nu anade jag att jag närmade mig Hovsjö. Trästolparna med S-märkena var fult klottrade på många ställen. Trist.
Jag närmade mig Södertälje bollhall och beslutade snabbt att gå dit för att efterfråga vatten. Jag blev, av en vänligt sinnad kille som städade utanför hallen, hänvisad att gå in och fråga någon på insidan (’vi har egentligen inte öppnat än’). Jag gjorde så och blev såklart bemött av ett par riktigt hyvens killar som inte hade minsta invändning mot att jag fyllde mina 2 största PET-flaskor med kranvatten. När jag sa att jag var ute på vandring var det som att vrida på en strömbrytare; ’Jaha, vad kul! Jag gick där för 2 månader sedan med grabbarna. Riktigt fina miljöer vid sjön Måsnaren och ned mot Tveta kyrka och sedan härlig skog när du kommer in i den på Etapp 10!’.
Se där, nog är det lite märkligt (och kul) att jag alltid träffar på supertrevliga människor
När man kommer ner till Hovsjövägen går man över den och till vänster, längs med bilvägen, och kommer fram till en 90° högerkurva där jag först blev tveksam om fortsatt riktning, men anade att det inte finns någon annan väg än åt höger. En skylt talade om att vägen leder till Eklundsnäsbadet och då förstod jag att riktningen var den rätta. Väl nere vid parkeringen till badplatsen var det inte svårt val för mig att gå de 200 meterna till sjön Måsnaren och ut på en liten ö för att känna på vattnet. Det blåste friskt här och jag var rejält svettig, då lufttemperaturen nu kl. 10.40 hade stigit till säkert 20°. Badbyxa på och så ut i plurret! Men, det var ju inte alls så svalt som jag trodde, utan säkerligen 20° i vattnet också. Jätteskönt!
Måsarna cirkulerade ovanför mig där jag plaskade omkring och njöt i fulla drag, solen gassade och hade det inte varit för blåsten så vore det ett litet paradis.
Dock ska sägas att själva platsen i sig kunde ha varit trevligare. Nu var det massor med solrosfrön(?), cigarettfimpar och paket, fiskelinor etc. som låg på marken. Det gör mig verkligen ledsen att människor inte kan uppskatta det de faktiskt har i sin närhet, utan måste förstöra närmiljön.
En halvtimme senare var jag åter på stigen och på väg söderut längs sjön. På stigen bort mot kyrkan finns böljande ängar, och småfåglar kvittrade underbart i träden på en armlängds ovanför mig. Det var nästan så jag hade kunnat klia fågeln på huvudet, så lugn och avslappnad var den där den satt på en gren.
Jag är lite nyfiken av mig och gick upp för att titta på den lilla och mycket vackra Tveta kyrka. Spankulerade ett varv runt den och såg på en informationstavla att det finns en toalett i närheten. Det är bra att veta OM nöden skulle tränga sig på. Finns det en toalett finns det säkerligen även vatten. Kan också vara bra att veta.
Alldeles bortom nästa krök når man etappmålet vid Tveta. Kl. visade nu 11.40. Här finns en klubblokal för en orienteringsklubb och, som jag tolkade det, någon form av kanotklubb eller liknande. Detta med tanke på de bojar som ligger som ett slags pärlband i sjön.
Angående möjligheten att tälta är de klart begränsade längs Etapp 9. Det går om man måste, men jag skulle inte göra det. Det blir för nära till stigar och allmänhet.
Forts. följer med Etapp 10.
Nästan exakt 9 år har passerat från det att jag och min fina vän Petra gjorde vår trevliga vandring på Etapperna 7 och 8 på Sörmlandsleden.
Jag förstår om du som läser detta tänker ’varför så lång tid mellan vandringarna?’. Frågan är befogad. Svaret enkelt; Livet blir sällan som man tänkt sig. Jag ska inte gå in på smådetaljer, men någon orkade inte leva längre och avslutade. Jag själv var med om en trafikolycka för några år sedan som satte mig i rullstol i 3 månader, flera operationer, rehab och en långvarig sjukskrivning med efterföljande arbetslöshet.
Nåväl – jag kände häromsistens att min vandrarådra började väckas till liv igen, efter att en kompis och jag besökt ett par naturreservat utanför Norrköping. Jag är dessutom en sådan person som gärna fortsätter det jag en gång påbörjat, så Sörmlandsleden stod åter på ’menyn’
Med tanke på mina fysiska förutsättningar efter trafikolyckan insåg jag snabbt att jag behöver prova att vandra utan att ta ut mig totalt på svåra och krävande leder och efter att ha läst på en del så verkade Etapp 9 inte alls svår på något sätt och jag bestämde mig ganska snabbt för att göra ett försök. Nästa tanke blev helt naturligt att jag kan nog fortsätta med Etapp 10, under förutsättning att kroppen inte protesterade nämnvärt och att jag inte skulle utsättas för dåligt väder. Ev. även Etapp 11, men det var bara en tanke.
Jag rotade fram min vandrarutrustning, dock inte kängorna som orsakade mig stor smärta 2011 vid min vandring på Etapperna 1 till och med 6. De såldes per omgående. Köpte faktiskt ett par Meindl några år senare, men jag gick aldrig in kängorna och de fick en ny ägare som var i bättre behov av dem än vad jag var.
Försökte verkligen att ’packa lätt’ denna gång utan att tulla på det nödvändigaste. Uppskattningsvis vägde min Haglöfs ’Matrix 60 l’ ca. 8-10 kg.
Jag bar tältet i ena handen och en kasse med sovmadrass samt regnskydd för ryggsäcken, i den andra.
-
Etapp 9; Östertälje - Tvetaberg
Pendeltåget till Östertälje utan problem. En tanke formades när jag klivit av tåget och stegade ned för trapporna; ska jag gå tillbaka till Etappmålet 8 för att fota det som jag missade för 9 år sedan? Nej, det struntar jag i.
Påbörjade turen kl. 9.00 i strålande solsken och ca. 17° samt en NV vind som svalkade mig. Leden i villakvarteret i direkt anslutning till Östertälje station är mycket väl utmärkt med orangea S-märken på var och varannan stolpe. Här kan man bara inte gå fel. Förbi en småbåtshamn och när jag såg Södertälje kanal viker leden av från asfalten upp i den lilla skogen till vänster. Här gjorde myggorna sig påminda och säsongens första myggbett på underarmen var ett faktum.
Nästan direkt bär det uppför och när jag för en sekund tvekade om jag skulle gå nere i slänten mot kanalen eller fortsätta uppåt till åsen ovanför kanalen, uppenbarade sig per omgående det första djuret; en (skogs)hare? Den skuttade lite skrämt vidare då den fick mig i sikte. Eller kanske troligare att den hörde mig långt innan jag fick syn på den.
Det kom ett par gåendes uppifrån åsen och de stannade givetvis för att småprata lite. Det är alltid trevliga människor på Sörmlandsleden! De bor i närheten och gör alltid sin morgontur upp till åsen och tillbaka.
Uppe på toppen var det tydligt fuktigt i marken och många sniglar gillade uppenbarligen detta och jag hade fullt sjå att inte sätta mina Adidas AX-skor ovanpå de små slemmiga varelsernas hus.
Jag passerade under den idag inte så bullriga motorvägen och mötte en morgonjoggare som höll god fart. Vidare uppåt och sedan på enkelvandrade skogsstigar ned mot badpalatset ’Sydpoolen’. Lite märklig stavning på skylten tycker jag... (ful(l)klottrad). Strax före slussbron blev jag osäker på vilken väg som det är menat att jag ska gå. Till höger längs med kanalen, eller fortsätta över slussbron? I minnesbarken kom det fram att jag ska gå över bron och sedan in till stan för att där passera över en annan bro och vidare mot Södertälje station. Men det är inte riktigt så som jag först hade tänkt, för efter slussbron håller man vänster och passerar över vattnet på en kort träbro. Ganska vackert där måste jag säga. Här var det bra markerat österut och upp mot en vägbro. Men där tog det stopp. Ingen markering någonstans som jag kunde se. Nu är jag ju inte helt borta i Södertälje och visste att jag skulle gå i riktning mot Saltskog så jag gick höger och kom ned vid Polishuset(?) och passerade över den ganska stora och vältrafikerade Nyköpingsvägen, till gång- och cykelbanan på andra sidan. Här återfinns S-märkningen tydligt.
Nu började det att bli varmt och jag tänkte på de 3 vattenflaskorna jag hade med mig. 1 x 33 cl, 1 x 50 cl och 1 x 150 cl. Endast den minsta var fylld med vätskeersättning medan de andra faktiskt var tomma, med tanke på att jag inte ville bära mer tyngd än absolut nödvändigt, från början. Kanske ska jag försöka fylla flaskorna nu, för jag vet ju inte hur långt det finns bebyggelse och tillgång till vatten. Men jag hittade faktiskt ingenstans att fylla på så jag fortsatte uppåt på gångbanan mot och igenom Saltskog. Där finns ju många villor och hyreshus och hade det varit panik hade jag sonika frågat någon vänlig boende om lite vatten. Men jag knatade vidare och kom så småningom fram till Genetaleden. Här blev det stopp. Ingen märkning. Min erfarenhet säger att ’om en stig delar sig eller det är otydligt vart man ska gå, gå rakt fram’. Så jag gick över vägen. Och se där, till höger finns S-märkning och det var bara att fortsätta genom skogsgångbanor och höga hus fram till det att man passerar under E20 och kommer upp till Scanias växellådfabrik. Vidare över Tvetavägen och här blev det återigen stopp pga. dålig markering. Denna gången sade min intuition/lokalsinne att jag skulle gå till vänster och det blev rätt för snart återkom den orangemålade markeringen på träden. Nu anade jag att jag närmade mig Hovsjö. Trästolparna med S-märkena var fult klottrade på många ställen. Trist.
Jag närmade mig Södertälje bollhall och beslutade snabbt att gå dit för att efterfråga vatten. Jag blev, av en vänligt sinnad kille som städade utanför hallen, hänvisad att gå in och fråga någon på insidan (’vi har egentligen inte öppnat än’). Jag gjorde så och blev såklart bemött av ett par riktigt hyvens killar som inte hade minsta invändning mot att jag fyllde mina 2 största PET-flaskor med kranvatten. När jag sa att jag var ute på vandring var det som att vrida på en strömbrytare; ’Jaha, vad kul! Jag gick där för 2 månader sedan med grabbarna. Riktigt fina miljöer vid sjön Måsnaren och ned mot Tveta kyrka och sedan härlig skog när du kommer in i den på Etapp 10!’.
Se där, nog är det lite märkligt (och kul) att jag alltid träffar på supertrevliga människor
När man kommer ner till Hovsjövägen går man över den och till vänster, längs med bilvägen, och kommer fram till en 90° högerkurva där jag först blev tveksam om fortsatt riktning, men anade att det inte finns någon annan väg än åt höger. En skylt talade om att vägen leder till Eklundsnäsbadet och då förstod jag att riktningen var den rätta. Väl nere vid parkeringen till badplatsen var det inte svårt val för mig att gå de 200 meterna till sjön Måsnaren och ut på en liten ö för att känna på vattnet. Det blåste friskt här och jag var rejält svettig, då lufttemperaturen nu kl. 10.40 hade stigit till säkert 20°. Badbyxa på och så ut i plurret! Men, det var ju inte alls så svalt som jag trodde, utan säkerligen 20° i vattnet också. Jätteskönt!
Måsarna cirkulerade ovanför mig där jag plaskade omkring och njöt i fulla drag, solen gassade och hade det inte varit för blåsten så vore det ett litet paradis.
Dock ska sägas att själva platsen i sig kunde ha varit trevligare. Nu var det massor med solrosfrön(?), cigarettfimpar och paket, fiskelinor etc. som låg på marken. Det gör mig verkligen ledsen att människor inte kan uppskatta det de faktiskt har i sin närhet, utan måste förstöra närmiljön.
En halvtimme senare var jag åter på stigen och på väg söderut längs sjön. På stigen bort mot kyrkan finns böljande ängar, och småfåglar kvittrade underbart i träden på en armlängds ovanför mig. Det var nästan så jag hade kunnat klia fågeln på huvudet, så lugn och avslappnad var den där den satt på en gren.
Jag är lite nyfiken av mig och gick upp för att titta på den lilla och mycket vackra Tveta kyrka. Spankulerade ett varv runt den och såg på en informationstavla att det finns en toalett i närheten. Det är bra att veta OM nöden skulle tränga sig på. Finns det en toalett finns det säkerligen även vatten. Kan också vara bra att veta.
Alldeles bortom nästa krök når man etappmålet vid Tveta. Kl. visade nu 11.40. Här finns en klubblokal för en orienteringsklubb och, som jag tolkade det, någon form av kanotklubb eller liknande. Detta med tanke på de bojar som ligger som ett slags pärlband i sjön.
Angående möjligheten att tälta är de klart begränsade längs Etapp 9. Det går om man måste, men jag skulle inte göra det. Det blir för nära till stigar och allmänhet.
Forts. följer med Etapp 10.