Abisko - Keb - Nikkaluokta 26/6 - 3/7
Jag och min systers man vandrade sträckan Abisko - Nikkaluokta via Kebnekaise fjällstation sista veckan i juni - början av juli. Ingen av oss har sedan tidigare fjällvana. Senast jag låg i tält var en kort kanot semester 2008.
Vi var alltså inte alls förberedda på hur det är i fjällen.
Men vi hade lyssnat och läst mycket om snöläget innan vi åkte. Vi blev såklart ganska oroliga (vilket var bra), för vi tog resan på större allvar och packade med extra kläder, damasker, osv.
Förutom en likasinnad vandringspartner så var damaskerna det som gjorde en annarstung vandring lättare att uthärda.
Det var mycket mer snö än vi kunde föreställa oss, men med hjälp av damaskerna så blev vi inte blöta varenda gång man sjönk igenom. Genom att vara lite listig och titta över området man har framför sig, så kunde man ibland välja alternativa vägar för att undvika de blötare partierna. Det blev mycket extra vandring då man ibland inte kunde följa original stigen, då vi istället följde spår genom snön som såg lovande ut.
Det handlar hela tiden om att bedöma vilken väg som ser bäst ut. Det är nyttigt och ganska kul, när man blir mer och mer erfaren av att läsa naturen.
Om en dagsetapp var beräknad att ta som längst 6 timmar, så räknade vi att det tog oss 50% mer tid. alltså 9 timmar. Detta gällde främst mellan Abiskojaure fram till några kilometrar efter Tjektja passet. Det var snö, vatten och omvägar som drog ut på tiden. Därför kan det vara extra tryggt att bära tält, då man kan avbryta etappen och samla nya krafter till nästa dag. Vi behövde dock aldrig avbryta våra dagsetapper utan malde på och tog oss fram dit vi skulle varenda dag.
Vi mötte många som vände om. Speciellt en kille som kom i vanliga gympa skor och mjukis liknande byxor, inget tält och bara 60kr i fickan.
Han var väldigt tagen och hade blivit ombedd att vända i Alesjaure. Det hade varit farligt för honom att ge sig upp över Tjäktja.. där det var snö och minusgrader på natten.
Mitt råd är att förbereda lite mer än vad man "tror" är nödvändigt. De som fortsatte var de som hade bestämt sig och som hade rätt utrustning. Det är också en idé om man är osäker att acceptera alternativa lösningar, om det visar sig att man tycker det blir för tungt, så kan man prata med stugvärdar och andra vandrare, kanske det är bättre att gå via Vistas..
Det förändrar sig hela tiden.
Går man tidigt på dagen så är vattnet lägre i jokkarna och snön bär bättre.
Så det hela handlar om att anpassa sig så bra som möjligt efter fjället och klimatet som råder.
Min vandringspartner och jag höll oss till ett mantra "Det är bara att Gå".. Det tog oss fram till vårt mål
Förutom att det var en extrem utmaning för oss, så var det också en extrem belöning att vara där och klara av alla utmaningar. Det var värt varenda meter av slit. Vyerna man har omkring sig i en vecka är helt overkliga.
Rekommenderar starkt att bara köra på! (men med extra förberedelse)
Vi körde utan snöskor. Bara kängor som var väl ingångna.
Nu är de riktigt väl ingångna!
Go tur!!
Jag och min systers man vandrade sträckan Abisko - Nikkaluokta via Kebnekaise fjällstation sista veckan i juni - början av juli. Ingen av oss har sedan tidigare fjällvana. Senast jag låg i tält var en kort kanot semester 2008.
Vi var alltså inte alls förberedda på hur det är i fjällen.
Men vi hade lyssnat och läst mycket om snöläget innan vi åkte. Vi blev såklart ganska oroliga (vilket var bra), för vi tog resan på större allvar och packade med extra kläder, damasker, osv.
Förutom en likasinnad vandringspartner så var damaskerna det som gjorde en annarstung vandring lättare att uthärda.
Det var mycket mer snö än vi kunde föreställa oss, men med hjälp av damaskerna så blev vi inte blöta varenda gång man sjönk igenom. Genom att vara lite listig och titta över området man har framför sig, så kunde man ibland välja alternativa vägar för att undvika de blötare partierna. Det blev mycket extra vandring då man ibland inte kunde följa original stigen, då vi istället följde spår genom snön som såg lovande ut.
Det handlar hela tiden om att bedöma vilken väg som ser bäst ut. Det är nyttigt och ganska kul, när man blir mer och mer erfaren av att läsa naturen.
Om en dagsetapp var beräknad att ta som längst 6 timmar, så räknade vi att det tog oss 50% mer tid. alltså 9 timmar. Detta gällde främst mellan Abiskojaure fram till några kilometrar efter Tjektja passet. Det var snö, vatten och omvägar som drog ut på tiden. Därför kan det vara extra tryggt att bära tält, då man kan avbryta etappen och samla nya krafter till nästa dag. Vi behövde dock aldrig avbryta våra dagsetapper utan malde på och tog oss fram dit vi skulle varenda dag.
Vi mötte många som vände om. Speciellt en kille som kom i vanliga gympa skor och mjukis liknande byxor, inget tält och bara 60kr i fickan.
Han var väldigt tagen och hade blivit ombedd att vända i Alesjaure. Det hade varit farligt för honom att ge sig upp över Tjäktja.. där det var snö och minusgrader på natten.
Mitt råd är att förbereda lite mer än vad man "tror" är nödvändigt. De som fortsatte var de som hade bestämt sig och som hade rätt utrustning. Det är också en idé om man är osäker att acceptera alternativa lösningar, om det visar sig att man tycker det blir för tungt, så kan man prata med stugvärdar och andra vandrare, kanske det är bättre att gå via Vistas..
Det förändrar sig hela tiden.
Går man tidigt på dagen så är vattnet lägre i jokkarna och snön bär bättre.
Så det hela handlar om att anpassa sig så bra som möjligt efter fjället och klimatet som råder.
Min vandringspartner och jag höll oss till ett mantra "Det är bara att Gå".. Det tog oss fram till vårt mål
Förutom att det var en extrem utmaning för oss, så var det också en extrem belöning att vara där och klara av alla utmaningar. Det var värt varenda meter av slit. Vyerna man har omkring sig i en vecka är helt overkliga.
Rekommenderar starkt att bara köra på! (men med extra förberedelse)
Vi körde utan snöskor. Bara kängor som var väl ingångna.
Nu är de riktigt väl ingångna!
Go tur!!