Snakering - ett eller två ben?

[maskon]

Jag skulle vilja höra åsikter från personer som testat byta ringar på sitt flugspö. Jag undrar dels hur mycket mjukare ( i linklasser ) spöt blir med enbenta jämfört med tvåbenta ringar och dels om de enbenta ringarnas förmåga att lyfta linan från klingan har någon verklig betydelse.

 

[Graip]

Enbart teori...

men endå en djupsinnig tanke.

Tvåbenta snakeringar kan kompensera den veka sidan av spöt.
Utan att vara djupare insatt i just spöbygg, men mycket erfaren av fiberarmeringar, tycker jag att enbenta ringar måste vara det optimala, tveklöst.

Sätt dem på rätt sida av ett spö som är (någotsånär)liksidigt (harmoniskt) och det ultimata klingarbetet uppnås.

Ett spö för tvåbenta snakeringar, tar dessa i beräkning för sitt arbete, inberäknar snakeringarnas töjning och skall aldrig bytas mot enbenta (enl mitt förmenande).

/Björn

 

[ladan]

enbenta snakeringar?

Jag föredrar numera enbenta snake, men skillnaden mellan enbenta snake och tvåbenta är egentligen försummbar.
Enbenta snake innebär ju hälften så många lindningar vilket givetvis "bryter" aktionen mindre, men som sagt detta är något jag själv har svårt att känna.
Skillnaden är egentligen oerhört liten.
Har du möjlighet så låna både enkla och dubbla snakes av handlarn och tejpa upp dom hårt med glasfibertejp och provkasta, du ska se att du inte känner skillnad.
Men spöt blir några gram lättare och i mitt tycke snyggare med enbenta snake.
Men detta är en smaksak!
MVH/Ladan

 

[Graip]

Tror man sig...

vara mer clever än konstruktörerna på Loomis och Sage som exempel, kan man ju experimentera med att sätta enbenta på Sage- och tvåbenta på Loomisklingor.

Jag skulle aldrig göra detta.

Aktionen blir i alla fall garanterat annorlunda.

/Björn

 

[Usse]

Testat

Jag har testa att bygga med både enbeta och snake på identiska klingor. Det var min kompis som skulle ha det andra spöet och han ville ha enbenta.

Den största skillnaden var att det blev hälften så många lindningar dvs ganska så rejält lättare och det kan vara viktigt vid bygge att ett fyrdelat spö. Min erfarenhet beträffande aktionen är dock att skillnaden mellan de två olika modellerna blev försumbar. Vi har "bytt" spön många gånger och inte märkt någon större skillnad.

Fördelarna med snakeringarna är ju annars att de på ett helt annt sätt än enbenta böjer sig med klingans rörelse. Personligen föredrar jag nog snake-ringar, lite för deras estetiskt tilltalande utseende också...

De enbenta ringarna som jag använde var Seymos förhöjda.

 

[Graip]

Följdfrågan...

kommer direkt.
Vad var det för klinga ni byggde på, där dubbelt så många lindningar inte gjorde nån som helst skillnad?

Mig veteligen kan man ju få en högst personlig aktion, genom att flytta och läggatill/tabort dessa lindningar.

Då är det inte bara antal cm lindning längs klingan som påverkar aktionen (tjockare spö), utan även vikten i dessa och vikten i ringarna.

En del hävdar att friktionen är högre i de tvåbenta, pga linan ligger an mot spöt och överhuvudtaget större anläggningsyta.

Nåja, det är ju för min del enbart fakta jag tagit till mig via text.

Vid mina projektbyggen av avancerade havsgående racingbåtar, jagades det gram på varenda kvadratmeter.
Där inte prepreg användes, vägdes varenda epoxyskvätt på precisionsvåg.
Ingen vill ha/betalar för en massa dödvikt, som inte har något att göra med prestanda/hållfasthet.

/Björn

 

[brook]

Jag...

önskar att jag kunde säga att jag vet skillnaden eller har märkt skillanden, om det nu skulle uppstå någon sådan, men sanningen att säga så använder jag företrädelsevis två-benta snakeringar.

Det som jag i viss mån exprimenterar...eller snarare exprimentrade....med är beläggningen på "Ormarna", det brukar bli Titan-Nitrid eller någon annan Titan-blandad ring (till exempel så kallade Gunsmoke-ringar).

På grund av universitetsstudier och ett relativt stort privat spöförråd så har jag inte byggt något spö åt mig själv på ett bra tag, däremot så har jag byggt lite på beställning men då är oftast ägaren på det klara vad han vill ha för ringar.

Enbenta snakeringar skulle jag kunna tänka mig att ha på linklassmässigt lätta spön, klass 0-4, fast då vill jag nog korrigera ringavståndstabellen, som i de flesta fall bygger på användandet av tvåbenta snakeringar.

Linklassmässigt tyngre spön vill jag nog ha tvåbenta snakeringar på, om det nu måste vara just snakeringar, keramiska ringar ligger nära till hands i dessa fall.

/Anders B

 

[Usse]

Svar:

Klingan var en Loop Adventure 9' # 5-6 4-del (om jag kommer ihåg rätt). Den har en ganska så utpräglad halvaktion. I båda fallen så placerades ringarna förbehållslöst enligt den medföljande avståndstabellen.

Något som också bör poängteras är att inget av spöet byggdes minimalistiskt, utan med vanligt ädelträrullfäste, fyllning i rullfästet av linnetråd och epoxy för att få rätt diameter. Detta väger så mkt att antalet mindre lindningars bidrag till viktminsknning inte gör så väldigt mkt.

Bygger jag minimalistiskt, vilket jag bla gjort på de splitcane-spön jag har gjort så använder jag genomgående kork även till rullfästet och svarar allt i ett stycke (handtag + fäste minus sista ringen) för att få optimal passning. Plus ett par lätta skjutringar. Eftersom det här blir gramjakter så tror jag att man kan känna skillnad men enkel lindning, dock som jag sade innan så föredrar jag ändå snake.

 

[Graip]

Eftersom...

inte ormringarna lämnat marknaden för länge sedan, kan man misstänka att de besitter fler kvalliteter än rent retrofeelingnostalgi.

En teori skulle kunna vara, att de genom sin form, ger en assumetrisk linledning, som eliminerar linsvängning, när man skjuter lina, eller något i den stilen.

Är väl ungefär den enda förklaring jag kan komma på.

/Björn
[Ändrat av Graip 2002-02-10 kl 23:14]