Smalbensont, kan inte åka! :(

Jag tror att det beror på att skenan inte sitter optimalt under foten så att mycket kraft går åt att hålla foten i plan. Om man försöker slappna av i det läget så vill foten "vika sig" innåt. Det blir en form av statisk balans-kramp som släpper så fort som du vilar.

Utöver det så kan det troligen vara att du omedvetet försöker att lyfta på tårna i samband med att du lyfter upp "tryckskäret". Försök att göra lyftet bak-fram, lyft foten framåt-innåt så du inte känner att du måste lyfta tån för att den inte skall gå i isen... Testa och se om det blir någon skillnad.

Jag tror dock mest på statisk balans-kramp.
 
Återigen, stort tack för alla bidrag, råd och gissningar!

Snörning ska jag nog återigen prova, jag snörar mina käångor som för vandring i alpin terräng, dvs först hårt i med hälen så att foten glider bak i kängan, snöra fram och säkra i första hyskorna, sen viker jag bak benet när jag snörar resten för att få stabilitet, dvs inte alls som rekommenderas. Det ska provas nästa gång.

Instabilitet/klena balansmuskler utesluter jag inte heller, men tycker bara att det är lite märkligt att jag i så fall inte får nån träningsvärk. Det kan ju vara en kombination, dvs klena muskler som gör att det gör ont, och så försöker jag kompensera med snörning som bara förvärrar. Det ska/måste kanske göra ont i början :)

Tekniken ska jag också jobba på, men för att det ska funka måste man ju orka/stå ut.

Jag återkommer med rapport när jag testat!
 
Om jag snörar mina kängor för hårt får jag ont i både fot och framsidan på benet. Inte när jag bara står, men när jag åker.Lagom hårt för mig är att foten inte ska åka runt, pjäxan ska ju sitta på ordentligt, men sen inte hårdare än så. Har man problem med balansen så att man ville snöra skon stenhårt så är det nog bättre att försöka lösa det på något annat sätt (flytta runt bindningen). Att åka runt med stenhård snörade pjäxor är inte skönt.
 
Tekniken ska jag också jobba på, men för att det ska funka måste man ju orka/stå ut.

Jag återkommer med rapport när jag testat!

Skridsko är en ren tekniksport. Ju bättre skär/teknik du har ju mer avslappnat kan du åka. Resultatet bli mindre ansträngning och längre åksträckor utan fysiska besvär. Rätt inställda skridskor är absolut nödvändigt med ett par hyggligt taighta pjäxor är materialet du behöver. Resten är teknikträning på rundbana eller plogad sjö för att sedan kunna avnjuta långa färder utan värk och plågor.
 
Jag känner igen mig i symptomen, fast jag verkar inte lida så mycket av det som du. Det jag har kommit på är att det är viktigt att få igång blodcirkulationen till fötterna, skenbenen. Jag lossar alltså snörningen under en kortare period och låter foten vila lite. Sedan är det bara att snöra ihop pjäxorna igen och därefter brukar problemen konstigt nog upphöra. Jag kan absolut rekommendera att du testar denna mycket enkla metod, då du kanske slipper hålla på med en massa andra justeringar.

Mvh /Joel
 
Du kanske helt enkelt har överansträngt behinnorna. Jag hade problem som låter lite som dina i lumpen. När det väl hade börjat kom det mer eller mindre direkt när marscherandet började (turligt nog dök problemet först upp vid slutet av utbildningen)
Efter lumpen vilade jag först någon månad och började sen gradvis bygga upp tåligheten genom gradvis stegrande träning. Ren vila utan stegvis ökad belastning är jag däremot tveksam till.
 
För att ta upp en gammal tråd (såg jag nu i efterhand)

Jag får oftast ont i benhinnorna i början av säsongen. För mig handlar det bara om att hitta tillbaka till tekniken och att slappna av i fotleden. Tänk på att sträcka ut ordentligt i skäret ock försök slappna av när du för tillbaka benet.
 
stabila kängor

Jag kände av benhinorna för lägne sedan då jag åkte med för mjuka kängor och fick kompensera kängornas brist på stöd och stabilitet med muskel-/senkraft ochd et känns just på nederbenets framsida. Prova med stabilare kängor - låna eller hyr innan du köper.
alternativet är som sagt redan att träna och jag skulle gissa att stå på balansbräda är effektiv träning men det kan säkert fysiologerna och sjukgymnasterna här bättre. Jag har bara med egen erfarenhet att utgå ifrån.

/Patrik, som numera åker med alpna BC1550kängor (löshäl) som inte är så stabila men då kiten är med på isen blir det superstabila tunga telemarkskängor i läder (snörning + 2 alpinkänppen) och fasthäl
 
Med

kortare förskepp på skridskorna och med löshälsbindningar minskar problemet. Men också en träningsfråga. Viktigt att ha rörlighet i fotleden framåt bakåt. Testa med att inte snöra översta hyskorna om du har detta problem.

Thure
 
Finns kanske inget att tillägga i denna debatt, men jag vill ändå säga att jag själv haft precis samma problem. Jag började åka förra säsongen och då på hyrda med lös häl. Det gjorde vansinnigt ont, men jag uthärdade. Jag är ingen stor gosse, ca 170/62kg, men har haft en del problem med framförallt knän. Har bra grundkondition. Plågan blev mindre och mindre ju mer jag åkte. Nu har jag ett par egna löshälar och har endast ont precis de första minutrarna om jag legat nere ett tag.

Som många varit inne på kan det vara en kombination av teknik, fysik, träning och rätt grejer på fötterna.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg