Överlag tycker jag Sydnorge bjuder på oväntat många möjligheter. Undvika leder är varken nödvändigt eller särskilt lätt, ty där DNT inte rösar är det ofta andra som gör det. Stora delar av Hardangervidda, Skarvheimen och Reinheimen saknar leder, bl a för vildrenens skull. Problemet är då förstås att med enbart kartans hjälp bedöma huruvida älvar och bäckar går att korsa. Det kan finnas stora mängder vatten även på hög höjd. Annars har jag källsjöarnas höjd som riktmärke, men jag har en gång fått vända och börja om. I Trollheimen måste man gå orösat för att undvika en del passager på absurt låg höjd (t ex förbi Kårvatn). Det är kanske det mest lättgångna området.
Att mejla turistföreningarna med frågor om sådant är meningslöst - de svarar aldrig. Inser de att man är tältvandrare så är man ointressant, eftersom de inte tjänar pengar på en.
Däremot har jag fått en del hjälp av folk på trakten.
Det ensammaste området i Sydnorge är troligen Breheimen, därnäst Skarvheimen
utom just kring Geitrygghytta och Iungsdalshytta.
Jag har inte gått på själva Hardangervidda, men jag har rundat Hardangerjøkulen, och eftersom det handlar om en del icke-triviala vad, och inte finns bemannade turiststugor, är man väldigt ensam på en sådan tur. När jag hamnade på stugleden mellan FInse och Krækkja var det annat liv.
Är man som jag morgontidig kan man gå relativt ensam t o m i Jotunheimen.
Jag brukar starta mellan 6 och halv 7.
Frukost serveras på stugorna kl. 8 vilket betyder att många inte kommer iväg förrän 9. Jag brukar kunna gå 4 timmar utan att träffa någon. Väljer man därtill turer utanför de vanligaste stugrutterna kan man få riktigt lugnt, t ex i södra Jotunheimen med Fleskedalen
(Jotunheimens vackraste dal)
och Hjelledalen. I Leirungsdalen, som är avmarkerad, men har stigar och broar, träffade jag senast endast utlänningar som gick med tält.
Att mejla turistföreningarna med frågor om sådant är meningslöst - de svarar aldrig. Inser de att man är tältvandrare så är man ointressant, eftersom de inte tjänar pengar på en.
Däremot har jag fått en del hjälp av folk på trakten.
Det ensammaste området i Sydnorge är troligen Breheimen, därnäst Skarvheimen
utom just kring Geitrygghytta och Iungsdalshytta.
Jag har inte gått på själva Hardangervidda, men jag har rundat Hardangerjøkulen, och eftersom det handlar om en del icke-triviala vad, och inte finns bemannade turiststugor, är man väldigt ensam på en sådan tur. När jag hamnade på stugleden mellan FInse och Krækkja var det annat liv.
Är man som jag morgontidig kan man gå relativt ensam t o m i Jotunheimen.
Jag brukar starta mellan 6 och halv 7.
Frukost serveras på stugorna kl. 8 vilket betyder att många inte kommer iväg förrän 9. Jag brukar kunna gå 4 timmar utan att träffa någon. Väljer man därtill turer utanför de vanligaste stugrutterna kan man få riktigt lugnt, t ex i södra Jotunheimen med Fleskedalen
(Jotunheimens vackraste dal)
och Hjelledalen. I Leirungsdalen, som är avmarkerad, men har stigar och broar, träffade jag senast endast utlänningar som gick med tält.
