Skyddsjakt på hundar?

[Zeeke]

Självklart ska djurägare ha rätt att skydda sin boskap oavsett om det är vilda djur eller tama djur som attackerar den. River en jakthund får ja då ska den självklart skjutas om möjlighet finns.

Om en hund biter en kompis, får jag skjuta hunden på eget bevåg då?

Jag vet inte alla svar på den frågan. Men är det risk för livet för din kompis kan du skjuta om det så är en människa.

 

[flindra]

Jag känner en tjej som blev hundbiten som 5-åring. Grannhunden, en schäfer, hoppade över hundgården (typ 1.80 högt) för att springa ut och bita henne, helt oprovocerat. Sånt här händer varenda dag, och det är ju naturligtvis ägarnas fel...

 

[Strykarräven]

Jag känner en tjej som blev hundbiten som 5-åring. Grannhunden, en schäfer, hoppade över hundgården (typ 1.80 högt) för att springa ut och bita henne, helt oprovocerat. Sånt här händer varenda dag, och det är ju naturligtvis ägarnas fel...

Åh, hur många gånger har man inte fått höra att det är ägarens fel. Min syn är att det naturligtvis är ägarens ansvar, i så mån att man
a) måste uppfostra sin hund så den inte är farlig
b) måste hålla en hund som inte kan uppfostras kopplad/inlåst så den inte ger sig på andra (t ex en bra jakthund som samtidigt är hundilsken)
c) avliva den hund som utgör en uppenbar fara, och där man inte kan skydda omgivningen (=låsa in djuret).

Samtidigt, så är en hund liksom andra djur, något som inte fungerar riktigt som en maskin. Det är inte bara att stoppa in kommandot "sitt" och så sitter hunden. Är retningen nog stor (på något sätt) och omgivningarna de rätta (stress, rädsla/utsatthet) så kan hunden reagera oväntat och farligt. Problemet är att veta var hundens gräns går, och hur allvarliga konsekvenserna blir.

Tyvärr är detta endast görligt till en viss gräns. Vissa saker vet man inte om förrän olyckan är ett faktum, och då gäller det att begränsa skadan till ett minimum. Händelsen du beskriver är en ren katastrof. Att hunden rusar iväg och leker med en annan hund trots att du ryter åt den att stanna är inte någon katastrof.

Om vi tittar tillbaka lite i tiden, så kan jag tycka att man hade en mer realistisk syn förut. En hund som inte "gick att uppfostra" (med rimlig tidsinsats etc) avlivade man eller gav bort. Hundar finns det gott om. Idag läser man 428 böcker i ämnet, är med i TV och betalar en hundpsykolog för konsultation. Kanske är vi för dåliga på att våga sätta gränsen: det här är oacceptabelt och konsekvensen är avlivning eller att hunden hålls inlåst (vilket jag tycker är mer omänskligt). Vi skaffar inte hundar för att de ska få ett fantastiskt liv, utan mest för vår egen skull. Då måste vi också kunna ta det ansvaret att veta när det är bäst för oss själva och vår omgivning att hunden slutar existera.


Så, när min hund smiter med kopplet och leker med en annan hund, var det då mitt fel:

-Kunde jag få mitt bångstyriga odjur att bete sig som en Cocker Spaniel?
Nej, trots otaliga timmars nötning så finns djuret kvar inom honom, och han har inte blivit den perfekta maskinen.
-Är konsekvenserna så allvarliga?
Nä.
-Hur ska problemet undvikas?
Koppel, promenera där det är få andra hundar, flytta till Gällivare etc

Så, är det mitt fel när hunden smiter enligt ovan?

 

[Strykarräven]

Jag har pratat med honnom flera gånger men efter sista gången har hundrackarn suttit fast. Skjutargumentet fungerade riktigt bra. För att tydliggöra har vi övningsskjutit en del på lägdorna bakom huset. Fungerar fint.

Vilken revival för den gamla maratonlöparåsikten att en grytpistol är lika viktig som vätskebälte vid löpträning. Frågan är hur långt före man måste varna? Varningsskott?

Nä men rent allvarligt, får man sparka det djur som biter en, eller blir man anmäld då?

 

[Zeeke]

Jag känner en tjej som blev hundbiten som 5-åring. Grannhunden, en schäfer, hoppade över hundgården (typ 1.80 högt) för att springa ut och bita henne, helt oprovocerat. Sånt här händer varenda dag, och det är ju naturligtvis ägarnas fel...

Åh, hur många gånger har man inte fått höra att det är ägarens fel. Min syn är att det naturligtvis är ägarens ansvar, i så mån att man ...

Vems fel det är när en hund angriper och skadar annan hund; katt flicka pojk brevbärare spelar ingen roll. Hundägare. alla djurägare till och med om jag minns rätt, har ett direkt ansvar för sitt djur. Alla skada oavset storlek får djurägaren eller hans försäkringsbolag stå för. Vid allvarliga fall kan djurägaren tvingas avliva djuret.

Antagligen äger staten varg, järv, lo och andra rovdjur då de betalar ut ersättning för dödade djur.

 

[Strykarräven]

Vems fel det är när en hund angriper och skadar annan hund; katt flicka pojk brevbärare spelar ingen roll. Hundägare. alla djurägare till och med om jag minns rätt, har ett direkt ansvar för sitt djur. Alla skada oavset storlek får djurägaren eller hans försäkringsbolag stå för. Vid allvarliga fall kan djurägaren tvingas avliva djuret.

Jag kanske ska klargöra min ståndpunkt:
Givetvis är ägaren fullständigt ansvarig (eftersom ett djur inte kan avkrävas moral), men det är inte samma sak som att alla hundangrepp kan skyllas på ägarens dåliga uppfostran av hunden, något som man ofta hör.

 

[Zeeke]

Vems fel det är när en hund angriper och skadar annan hund; katt flicka pojk brevbärare spelar ingen roll. Hundägare. alla djurägare till och med om jag minns rätt, har ett direkt ansvar för sitt djur. Alla skada oavset storlek får djurägaren eller hans försäkringsbolag stå för. Vid allvarliga fall kan djurägaren tvingas avliva djuret.

Jag kanske ska klargöra min ståndpunkt:
Givetvis är ägaren fullständigt ansvarig (eftersom ett djur inte kan avkrävas moral), men det är inte samma sak som att alla hundangrepp kan skyllas på ägarens dåliga uppfostran av hunden, något som man ofta hör.

Jag vet Strykarräven, men f.. vet idag. Många olämpliga hundägare är det.

 

[flindra]

Vems fel det är när en hund angriper och skadar annan hund; katt flicka pojk brevbärare spelar ingen roll. Hundägare. alla djurägare till och med om jag minns rätt, har ett direkt ansvar för sitt djur. Alla skada oavset storlek får djurägaren eller hans försäkringsbolag stå för. Vid allvarliga fall kan djurägaren tvingas avliva djuret.

Jag kanske ska klargöra min ståndpunkt:
Givetvis är ägaren fullständigt ansvarig (eftersom ett djur inte kan avkrävas moral), men det är inte samma sak som att alla hundangrepp kan skyllas på ägarens dåliga uppfostran av hunden, något som man ofta hör.

Varför kan man inte det? Hundar som inte kommer på inkallning tex, det tycker jag är jätteläskigt! Jag älskar hundar, men jag tycker inte om när de gör saker som ägarna inte kan få stopp på.

I hur många procent av fallen kan man säga att hundangreppet inte alls haft med ägaren att göra? Det är nog inte särskilt många.

 

[wima]

Visst har ägaren ett ansvar, men inte alltid.

Exempel
ett barn slår med en träklubba på sovande hund vilken vaknar och biter.

Liten olinad bjäbbande hund springer fram till mina hundar vilka jag håller i lina. Mina hugger.

Ilsk schäfer attackerar min hund, jag går emellan och blir biten.

Här en däremot en tveksam

Grannens olinade katt ligger och lurar bakom en häck. Det är mörkt och jag ser den inte men mina hundar. Katten blir biten.

Däremot när

Grannens katt kommer in på vår tomt går fram till kanninburen sticker in tassen och slitsar upp ett av barnens kanninbarn kan man inte säga något för det ligger i kattens natur.

 

[Nirrebosse]

Om vi tittar tillbaka lite i tiden, så kan jag tycka att man hade en mer realistisk syn förut. En hund som inte "gick att uppfostra" (med rimlig tidsinsats etc) avlivade man eller gav bort. Hundar finns det gott om. Idag läser man 428 böcker i ämnet, är med i TV och betalar en hundpsykolog för konsultation. Kanske är vi för dåliga på att våga sätta gränsen: det här är oacceptabelt och konsekvensen är avlivning eller att hunden hålls inlåst (vilket jag tycker är mer omänskligt). Vi skaffar inte hundar för att de ska få ett fantastiskt liv, utan mest för vår egen skull. Då måste vi också kunna ta det ansvaret att veta när det är bäst för oss själva och vår omgivning att hunden slutar existera.

En strykarräv med mycket sunt förnuft. Ibland måste man vara radikal med hunnan "läs: ta bort hunden" Är ett gammalt talesätt i åtminstånde sydjämtland.

Ett kan jag säga att om en hund bet mitt barn exempelvis i ansiktet och jag fick tag i den på bar gärning så dog den där och då. Alternativt så blev även jag illa biten om den var för stor.

 

[Avslutatmedlemskapx]

Jag har pratat med honnom flera gånger men efter sista gången har hundrackarn suttit fast. Skjutargumentet fungerade riktigt bra. För att tydliggöra har vi övningsskjutit en del på lägdorna bakom huset. Fungerar fint.

Vilken revival för den gamla maratonlöparåsikten att en grytpistol är lika viktig som vätskebälte vid löpträning. Frågan är hur långt före man måste varna? Varningsskott?

Nä men rent allvarligt, får man sparka det djur som biter en, eller blir man anmäld då?

Som du säkert vet såldes speciella revolvrar, VeloDog för att skjuta verkningseld mot närgångna hundar till strax före WWII.

Om du blir biten är det självförsvar, stick fingrarna i ögonen, det hjälper snabbt men glöm inte stelkramp och sårtvätt hos sjukvården.

Hoppas du slipper.

go tur

 

[gundj]

Jag har pratat med honnom flera gånger men efter sista gången har hundrackarn suttit fast. Skjutargumentet fungerade riktigt bra. För att tydliggöra har vi övningsskjutit en del på lägdorna bakom huset. Fungerar fint.

Vilken revival för den gamla maratonlöparåsikten att en grytpistol är lika viktig som vätskebälte vid löpträning. Frågan är hur långt före man måste varna? Varningsskott?

Nä men rent allvarligt, får man sparka det djur som biter en, eller blir man anmäld då?

Som du säkert vet såldes speciella revolvrar, VeloDog för att skjuta verkningseld mot närgångna hundar till strax före WWII.

Om du blir biten är det självförsvar, stick fingrarna i ögonen, det hjälper snabbt men glöm inte stelkramp och sårtvätt hos sjukvården.

Hoppas du slipper.

go tur

Nu ska vi se om jag förstod rätt, om jag blir biten så hjälper det att stoppa fingrarna i ögonen? Och hur ska jag då se att ta mig till sjukvården?
Är det vanligt att man åker ifrån sjukvården och har glömt stelkrampen kvar? Vore det inte rätt bra isåfall?
Jag vill så gärna vara säker på att jag gör rätt, jag blir hundbiten lite då och då.
Gäller förresten rådet om fingrar i ögonen även när valpar nafsar en i händerna?