Jag har ofta åkt nedför långa snölegor - men enbart sådana som jag kände till väl.
Jag åkte på fötterna stöd bakåt på min vandringsstav så att jag hade "tre ben" att stå på. Detta sätt medförde att jag kunde styra bra - samt få stopp hyggligt snabbt.
Några regler jag hade:
Åk aldrig i regnkläder - och ta av regnskyddet från ryggsäcken.
Allt "halt" i klädväg är förbjudet (man måste kunna få stopp snabbt)
Åk aldrig när det är minusgrader eftersom det kan finnas isfläckar
Lossa avbärarbältet helt innan åkningen.
Åk inte för fort! Bromsa farten! Det viktiga är att man kommer ned hel och utan skador!
Jag har fallit några gånger men fått stopp före stenskravlet...
Jag har haft kompisar som fallit och som inte fått stopp - och de slog sig ordentligt - men inga benbrott uppstod.
En minnesvärd händelse var när jag vandrade med en grupp och skulle gå från Valak ned mot Sitojare. Där finns en lång fin snölega i en lien ravin, perfekt att åka ned på. Jag åkte först, sedan kom gruppens medlemmar en efter en. En Storvuxen skåning föll och kanade nedför och hamnade i stenskravlet - men i låg fart. Han blev genomblöt.
Vi gick ned en liten bit för sluttningen där gräset började, där finns en liten "hylla". På denna hylla började skåningen byta kläder, vi andra satt i hyllans bakkant. Skåningen stod tillslut helt naken med ryggen mot oss med ryggsäcken framför sig. Plötsligt såg jag hur hans axlar började skaka, första tanken var att han grät. Jag började resa mig för att gå fram till honom men hann inte - han började dansa spritt naken sjungandes Rönnerdal dansar - hela sången...
Att se an ca 110 kg tung, helt naken man dansa sjungandes Rönnerdal dansar på denna lilla gräshylla med fjällen och Sitojaure i bakgrunden finns etsad på mina näthinnor - och jag har nog aldrig skrattat så mycket varken förr eller senare.
Thomas