Hej!
Vid accessfrågor anges ibland klättrarnas skrikande som ett störande moment av de kringboende. När man klättrat en del i större berg upptäcker man att detta skrikande inte är till någon nytta; det hörs i alla fall inte. Jag klättrade i somras i Dolomiterna (underbart). Det var tämligen tyst runt ikring trots att flera replag klättrade samtidigt.
Vid eftertanke så inser man att många kommandon är onödiga. Man rapporterar normalt beteende istället för avvikelser. Speciellt gäller det då förste- och andreman är åtskiljda på berget. Står man intill varandra så behöver man inte skrika; det hörs ändå.
Del 1: Onödiga kommandon
Lägg av - Säkringsmannen kommer till den tänkta standplatsen och bygger den. När han känner sig säker vill han skrika "lägg av". Det kanske spar några sekunder på en liten klippa (så andreman kan knyta sina skor) men inte på en lång led. Han bör istället göra allt klart och sedan gå till läget att säkringen är klar.
Rep slut - Varför behöver försteman veta det? Han torde märka att repet inte går att ta hem mer. Bättre att agera/skrika om repet fastnar vilket förmodligen är mindre vanligt än att allt går som det ska.
Säkring klar - Det kan ju förvisso vara bra för andreman att veta, men när repet är uppsträckt så skall säkringen vara klar. Andreman kan provdra i repet för att se om det finns någon som håller mot om han är osäker. Annars kan ett sträckt rep betyda att försteman har fallit utom synhåll men det torde komma ett ordentligt ryck i repet vid fallet.
Jag klättrar Klart som f-n att han klättrar när säkringen är klar. Eller efter han har rivit standplatsen.
Rep fritt - Vid firning torde det framgå ganska snart att han där nere har släppt repet.
Del 2 - Utbildningsystemet
Vad får man idag lära sig på en klätterkurs? Finns det någon god instruktör som praktiserar ovanstående system eller liknanade även för de små hemmaklipporna? Med utbildning i tyst klättring så kanske en del accessfrågor kan undvikas/lindras så vi får behålla klippor som t.ex. Gritstoneberget på Tyresöhalvön i Stockholm.
/Örjan :-D
Vid accessfrågor anges ibland klättrarnas skrikande som ett störande moment av de kringboende. När man klättrat en del i större berg upptäcker man att detta skrikande inte är till någon nytta; det hörs i alla fall inte. Jag klättrade i somras i Dolomiterna (underbart). Det var tämligen tyst runt ikring trots att flera replag klättrade samtidigt.
Vid eftertanke så inser man att många kommandon är onödiga. Man rapporterar normalt beteende istället för avvikelser. Speciellt gäller det då förste- och andreman är åtskiljda på berget. Står man intill varandra så behöver man inte skrika; det hörs ändå.
Del 1: Onödiga kommandon
Lägg av - Säkringsmannen kommer till den tänkta standplatsen och bygger den. När han känner sig säker vill han skrika "lägg av". Det kanske spar några sekunder på en liten klippa (så andreman kan knyta sina skor) men inte på en lång led. Han bör istället göra allt klart och sedan gå till läget att säkringen är klar.
Rep slut - Varför behöver försteman veta det? Han torde märka att repet inte går att ta hem mer. Bättre att agera/skrika om repet fastnar vilket förmodligen är mindre vanligt än att allt går som det ska.
Säkring klar - Det kan ju förvisso vara bra för andreman att veta, men när repet är uppsträckt så skall säkringen vara klar. Andreman kan provdra i repet för att se om det finns någon som håller mot om han är osäker. Annars kan ett sträckt rep betyda att försteman har fallit utom synhåll men det torde komma ett ordentligt ryck i repet vid fallet.
Jag klättrar Klart som f-n att han klättrar när säkringen är klar. Eller efter han har rivit standplatsen.
Rep fritt - Vid firning torde det framgå ganska snart att han där nere har släppt repet.
Del 2 - Utbildningsystemet
Vad får man idag lära sig på en klätterkurs? Finns det någon god instruktör som praktiserar ovanstående system eller liknanade även för de små hemmaklipporna? Med utbildning i tyst klättring så kanske en del accessfrågor kan undvikas/lindras så vi får behålla klippor som t.ex. Gritstoneberget på Tyresöhalvön i Stockholm.
/Örjan :-D