När sambon och jag cyklade genom Baltikum stannade vi till hos bekantas bekanta i Estland. Sonen i huset kunde enkel svenska och tog oss till familjens bastu i skogen. Där vankades pilsner och små torra och ganska salta fiskar som tilltugg. Vi fick berättat för oss att detta var en delikatessfisk och när den gick till tog man ledigt från jobbet för att ge sig ut på fiske.
Den nyfångade fisken lades på salt med bukarna nedåt och sedan med ett nytt lager fisk och salt ovanpå tills tunnan var full. Efter en tid hängdes fiskarna upp i ett snöre om stjärtarna i bastuns tak där de fick hänga ett bra tag. När fisken sedan skulle ätas rev man bara ur bukinnehållet och slängde och åt resten som smakade salt och rök och var det perfekta tillbehöret till en öl i bastun.
Vår bekant kunde svenska men visste inte vad just den fisksorten hette. Han slog upp det på estniska wikipedia och sedan bytte vi till svenska versionen och då kom det fram en artikel om mört.
Det smakade utmärkt och lärde oss att ta begreppet skräpfisk med en nypa salt (och lite rök….)
Den nyfångade fisken lades på salt med bukarna nedåt och sedan med ett nytt lager fisk och salt ovanpå tills tunnan var full. Efter en tid hängdes fiskarna upp i ett snöre om stjärtarna i bastuns tak där de fick hänga ett bra tag. När fisken sedan skulle ätas rev man bara ur bukinnehållet och slängde och åt resten som smakade salt och rök och var det perfekta tillbehöret till en öl i bastun.
Vår bekant kunde svenska men visste inte vad just den fisksorten hette. Han slog upp det på estniska wikipedia och sedan bytte vi till svenska versionen och då kom det fram en artikel om mört.
Det smakade utmärkt och lärde oss att ta begreppet skräpfisk med en nypa salt (och lite rök….)