Skottland

Att vandra i Scottland

Jag vandrade mycket i Skottland och recomenderar The West Highland Way. Vädret är ibland dramatisk. Högländerna är storslaget och otillgängligt. Här är möjligheterna för vandring obegränsade. Lederna är grymma. Som vandrare ger jag Skottland följande omdöme:
Ett par brå vandringskänga (Meindl 10 av 10 poäng), inte så mycket packning( max 10 kg per pers), plåster (skavsår), bra tält (Vaude Mark3 10 av 10 poäng) gorotex kläder (Haglöfs 10 av 10 poäng).
Skottland är vackert, varierat och tillgängligt.
 
http://www.walkhighlands.co.uk/

Kanon bra sida som blir bättre o bättre. Massor med information, kartor, ledbeskrivningar, möjlighet att ladda ner till GPS osv.

Får inte glömma att leder i Skottland är oftast omarkerad så karta o kompass är ett måste. Långleder som WHW, Speyside Way mm är markerad, men om ni vill upp på höjderna så ansvarar ni för navigeringen. Kom ihåg att på Ordinance Survey (Lantmäteriet) kartor så kompenserar de inte för kompassens missvisning (magnetic declination). Det står vad det är på kartan.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Missvisning
 
Ett mycket vackert område som jag skulle vilja rekommendera är Storbritanniens största nationalpark Cairngorm där man hittar fem av dom sex högsta bergen i Storbritannien. För att vandra i dom inre delarna av nationalparken ska man ha mycket stor erfarenhet. Själv har jag mest vandrat i utkanterna av området samt i Cairngorms omgivningar som passar mycket bra för dagsturer. Att efter en rejäl dagstur sitta vid puben The Old Bridge Inn vid floden Spey nära Aviemore när solen går ner över Cairngorm Mountains är inte helt fel.....

Alla dom gånger jag har varit i området har varit i slutet på maj eller början på september och nästan alltid har det varit bra väder och inga "midges". Cairngorm ligger ganska centralt i dom skottska högländerna och lite i regnskugga från Monadhliths Mountains och har oftast bättre väder än på den skottska västkusten.

Ett bra ställe att bo på är Aviemore som ligger tre mil söder om Inverness längs den mycket vackra järnvägslinjen som går genom dom natursköna Grampian Mountains mellan Perth och Inverness. Det här är ochså ett mycket bra ställe för MTB och varför inte pröva på geocaching under vandringarna i detta mycket natursköna område där tv-serien Karl för sin kilt spelades in.
 
Hm, jag vågar påstå att de sex första dagarna av min tur, Blair Atholl-Glenmore-Braemar förde genom rätt centrala delar av nationalparken och särskild stor erfarenhet kan inte ha krävts för de sträckorna. Det var ett och annat vad utan egentliga svårigheter (det kanske hade varit
svårare tidigare i maj) och överlag lättorienterat om man följer de olika glens. TS har ju fjällerfarenhet så jag antar att också de tänkt sig en tälttur, för vilket området är mycket tacksamt.
Ligger inte Aviemore väl avsides i förhållande till reservatet?

En del tycker om att gena mellan olika glens över höjderna och det skulle jag inte rekommendera i dåligt väder. Är det skitväder i dalen kan det var direkt vidrigt på höjden, vilket jag erfor senare, på the Kilbo Path. Mellan Braemar och Loch Muick lämnade jag stigen
med en bäck som enda egentliga hållpunkt (i tämligen risigt väder)

Jag tror jag skrivit det förut: det som kan förrycka orienteringen är a) att enstaka stigar på kartan saknas i verkligheten, b) skogsplanteringar. I det senare fallet kommer man plötsligt inte fram utan måste ut genom en grind i ett stängsel, fortsätta utmed detta, och förbli i ovisshet om när och var man ska hitta in igen. På ett ställe höll jag på att inte ens hitta ut från planteringen, p g a ett högt stängsel. Då förrycks också avståndsbedömningen.

a) inträffade ett par gånger. Den ena var på Kilbo Path; där var dock riktningen solklar och jag tog mig ned mot ruinen på en aningen västligare variant än tänkt. Den andra gången tror jag det fanns varningsskylt om oklarheter och där var det solklart med kompassriktning.

Enda egentliga svårigheten var på näst sista etappen, ut från Kirkmichael, med skogsplantering igen, och där stigarna på kartan knappast stämde med verkligheten. På allra sista etappen fanns skyltar som uppmanade att noga följa markeringar och stättor för att inte korsa betesmarker i onödan - efter den punkten såg jag varken markeringar eller stättor. Något frustrerande att hamna på inhägnad mark och se precis vart jag skulle men inte alltid veta hur.
 
kort inlägg

Det är ju bra att du skriver om potentiella svårigheter med navigering i Skottland. Det är ju så att det inte finns ledmarkeringar när man kommer upp i höjderna (kan finnas på enstaka platser). Tanken är att om man vistas på högre terräng så ska man veta vad man håller på med, då måste man kunna navigera själv. Leder går ofta inte att lita på häller då det finns mycket får och kronhjort i bergen som gör sina egna stiger. En annan viktig sak om du går på kompassriktning och använder OS Landranger kartor så måste du räkna med kompassens missvisning (står under North Points på kartan).

Så Cam du hittade fram till Glen Clova, tror inte att många andra svenskar har varit där! Det är ju mina hemmatrakter. Ett fantastiskt område tycker jag, har varit uppe på alla de större topparna i detta område ett antal gånger. Håller med om navigeringssvårigheter i dåligt väder. När man kommer upp från dalarna där så är det ett högt platåliknande landskap med runda toppar, oerhört svårnavigerad i dåligt väder! Fjällräddningen måste göra flera insatser varje år för att hitta folk som har gått vilse.

Glen Clova ligger i södra kanten av nationalparken som är rätt så stor och ska bli större se kartan: http://www.cairngorms.co.uk/resource/images/maps/park_map.jpg

Aviemore funkar som utgångspunkt tycker jag, även om byn har lite väl många betongbyggnader från 60 talet som förstör känslan litegran. Det blir en liten promenad att komma fram till bergen, men skogen däremellan är rätt så fin, även på svenska mått!

De mest otillgängliga delarna av parken ligger söder om berget Cairngorm. Dalen heter Glen Avon (uttalas Ann). Dit är det många timmars gång till närmast civilisation. Ingenting på svenska mått, men ändå ett häftigt område.
 
Jag och min fru har planerat att vandra i Skottland någon gång under sommaren (möjligen senvår eller tidig höst). Vi hade tänkt vara borta ca en vecka, ev plus någon dag. Planen är att tälta största delen av resan.

Men valen är många och de personliga erfarenheterna väger tungt! Så jag tänkte kolla med er här - tips på bra, vackra, leder?

Något särskilt att tänka på? Fallgropar att undvika? Tips?

Jag bodde på B&B:s, men kanske kan min vandringsdagbok över sju dagar längst West Highland Way vara till någon hjälp? Kolla in min blogg: Vandringsman - inlägg om West Highland Way

Kommentera gärna ... :)

/Mattias
 
Jag tror inte det finns någon speciell tanke med frånvaron av markeringar; desto mer tanke med deras existens, som hänger ihop med kommers utmed leden. I Cairngorms, liksom f ö i Skottland, finns, vad jag vet inga bemannade stugor, vilket på kontinenten automatiskt innebär markerade leder dem emallan. Utmed West Highland Way finns vad jag förstått en hel del B&B's och organiserade campingplatser. Nånstans har jag läst att man inte kan tälta vilt alls utmed denna led vilket jag har svårt att tro. I Cairngorms går det hur bra som helst. (det känns mer och mer som att jag redan gjort allt det viktigaste!)

Glen Avon må var den otillgängligaste dalen, men man når den på en knapp dagsetapp från ex.vis Glenmore. Fortsättningen ut ur dalen och vidare i riktning mot Braemar är mycket fin.

Någonstans skrevs varning för leder som kan vara djurstigar; men sådana är väl ändå inte utritade på kartan? Mitt intryck var att leder som är ritade med dubbelt streckad markering på kartan alltid finns i verkligheten, de kallas rentav vägar i teckenförklaringen och är iaf preparerade. Enkelt streckade stigar kan i praktiken vara "ledförslag", t ex den mellan Lair och Kirkmichael, men kompass och tydliga landmärken var fullt tillräckliga. Nånstans fanns rentav en skylt som varnade för att stigarna var otydliga eller rentav icke-existerande.

I Cairngorms vågar jag påstå att landskapet nästan överallt är sådant att orienteringsproblem inte kan uppstå.
 
Jag tror inte det finns någon speciell tanke med frånvaron av markeringar; desto mer tanke med deras existens, som hänger ihop med kommers utmed leden.

Intressant med skillnader i vandringskulturen mellan olika länder tycker jag. Det gör det mer intressant när man besöker nya platser.

Jag är av den Skotska skolan:
Skottarnas förhållande till bergen är inte riktigt samma som i Sverige. I Skottland är det nästan uteslutet toppturer som gäller. Det är oftast så att man är ute en dag bara, eller över en helg och har några toppar man vill bestiga. Då krävs det mer av vandraren då förhållanden på högre höjder kan vara tuffa med snabba väderomslag, dimma, tuff terräng, osv.

Att svara Cam: Det är ju faktiskt ett medvetet val att inte ha markerade leder i högterräng i Skottland. Man ska veta vad man håller på med helt enkelt. De vägar som finns högt upp i bergen är ofta gamla 'Drove Roads', vägar folk använda för att flytta boskap till marknader i södra Skottland för länge sedan. Det finns också stiger markerade på kartan men de går inte alltid att lita på särskilt då det kan finnas många djurstiger i närheten.

Kan också påstå att bergen kan vara fruktansvärd svårnavigerad i dåligt väder och borta från leder/vägar som finns markerad på kartan, jag har varit i sådana förhållanden många många gånger. Om man håller sig till dalgångarna är det givetvis mycket lättare.
 
Om vandringskulturen i Sverige vet jag inte så mycket. Jag har gjort 12 etapper i Sverige, mot 11 i Skottland. Jag har vandrat mer i mina övriga sju länder, t o m i Andorra.
I Norge finns tre olika kulturer: 1) toppturer, 2) hytte til hytte, 3) tält (mest utlänningar).
Det gäller väl de flesta andra länder, utom att tältvandring inte är så vanligt i Centralalperna,
och inte helt lätt (jag har bara lyckats göra en enda ren tälttur på kontinenten, i Schweiz 2009).

Men nu är ju det här ett vandringsforum och frågan gäller vandring och nog vandras det en del i Skottland; t ex i maj pågår The TGO Challenge som lockar flera hundra vandrare från många länder
att ta sig från västkusten till Montrose. En del bothies kan då bli överfulla.

Jag skippar förmodligen Skottland även iår för att koncentrera mig på kontinenten där snöläget lovar gott - så gott att man kan undra om det är något vatten i bäckarna i slutet av augusti. Eventuellt kan jag få tid över för Skottland i mitten eller slutet av september; dock är ju dagarna inte så långa då. Vad kan man vänta av väder och vind den årstiden?
 
Mitten till slutet på september kan vara lite 50/50 när det gäller vädret. Man kan få sommarvärme och lugna dagar fölt av lågtryck med blåst och regn. Temperaturer från kanske 20oC och ner mot 10oC. Kan också vara frost på nätterna, men troligen inte varje natt. Knotten kan finnas kvar tills den första frosten kommer i slutet på september, början på oktober.

Vet inte om det här var något tydlig svar men så brukar vädret vara i september också ;)
 
Angående tältning längs WHW>>> Det stämmer att det är tältförbud längs större delen av leden, framförallt södra delen. Efter Bridge of Orchy är det inga större problem så länge man går en bit upp på bergen. I dalen gäller markägarnas regler. På vissa ställen är det ok att tälta om man betalar ett par pund (t ex Kingshouse eller precis före Rannoch Moor). Sen är förstås frågan om alla följer detta förbud (nej) och om man lägger sig så att man minimerar risk för upptäckt (vem är ute och kollar om nätterna?).

Angående September>>> Jag har bott i Skottland och vandrat mycket även i september så kan lova att månaden verkligen bjuder på vad som helst. Och att det beror på var du är någonstans och hur högt uppe du är. Jag besteg bergen, och där uppe är det bäst att räkna med allt från regn till snö, och så starka vindar förstås. Fint väder är en bonus. I dalen däremot kan det pendla mellan brittsommar och höst.

Oavsett årstid, ska du upp på höjden så glöm inte att kolla in bergsvädret: http://www.mwis.org.uk/ Kolla gärna in ett par vädertjänster till för att "korsreferera" vad som kan väntas (t ex hur moln kan väntas röra sig). T ex http://news.bbc.co.uk/weather/forecast/10209 och http://www.metoffice.gov.uk/weather/uk/uk_forecast_weather.html Men kom ihåg att dalvädret och bergsvädret kan skilja sig markant.De här tre sidorna tillsammans har gjort mig väl förberedd på många turer!

F ö är även september en fantastisk månad, tycker jag. Kanske framförallt på östsidan med all ljung. (annars föredrar jag västra sidan)
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg