Skor diskuteras en hel del. En del menar att deras betydelse överskuggar det mesta övriga i utrustningen, eftersom "ett kilo på fötterna motsvarar sex på ryggen". Denna formel refererar då till energiåtgången, och bygger vad jag förstått på mätningar på löpband i rätt höga hastigheter (jag minns inte detaljerna i den undersökning JJ länkade till för ett bra tag sen).
Men energi är inte allt. Min strävan mot enklare och lättare packning har hela tiden dikterats av behovet att skona leder (ett dåligt knä) och senfästen (ett hälsenefäste opererat, det andra har en kraftig förbening), samt av att vara tryggare på branta och utsatta passager. Jag tror faktiskt inte
ett kilo på fötterna sliter på lederna som sex kilo i säcken.
Min egen utveckling är rätt klar. 2002 tappade jag en lägersko på Korsikas GR20. Jag beslöt att inte skaffa nytt i Nice inför nästa tur, i Havsalperna, så där gick jag med enbart kängorna, och så blev det i fortsättningen - jag hade alltså kängor på resan, på turen, på lägren. Med tiden gick jag också över till allt lättare, från kanske 1,6 kg till 1,1. När ett sådant lätt par sprack efer 18 dagar i Alperna 2011 skaffade jag ett lågt par i en sporthandel i Splügen och sen dess har jag hållit mig till den sorten. Mitt nuvarande par, av märket Salomon, väger cirka 8 hg och har rätt bra grepp och stadga i sulan - det är alltså där det s k vriststödet sitter, och det är viktigt för mig som snart är 73 år och alltid haft dålig balans och sladdriga fotleder.
Jag har ju lyckats programmera bort behovet av stegjärn - jag använde sådana senast 2005, en enda gång, i Pyreneerna på denna utförslöpa:
http://www.huthyfs.com/pyr2005gal/images/page87.html
En enda gång har mina Salomon känts otillräckliga:
http://www.huthyfs.com/pyr14gal/images/page4.html
men då gjorde dimman det omöjligt att överblicka ett lämpligt vägval.
Det enda lättare alternativ jag reflekterat över är Salomons Fellraiser, c:a 600 gram, men på förra årets sydalpina tur (Limone-Modane, 19 dagar) med många steniga övergångar i Havsalperna reflekterade jag över om dessa mjukare skor skulle fungerat bra. Sämre stadga, mer slitage på knäet. Svårt att säga. Typiskt nog gick jag över till en lättare lösning när jag mer eller mindre var tvungen, men jag känner inget behov av experiment. Men det vore intressant att ta del av andras erfarenheter av lätta skoval i krävande terräng.
(PS: på låglandsleder, t ex Östgötaleden, har det aldrig fallit mig in i att gå med kängor. Jag bor invid en skog och gör ibland små promenader där i mina vardagsskor, så den erfarenheten var ju lätt att överföra).
Men energi är inte allt. Min strävan mot enklare och lättare packning har hela tiden dikterats av behovet att skona leder (ett dåligt knä) och senfästen (ett hälsenefäste opererat, det andra har en kraftig förbening), samt av att vara tryggare på branta och utsatta passager. Jag tror faktiskt inte
ett kilo på fötterna sliter på lederna som sex kilo i säcken.
Min egen utveckling är rätt klar. 2002 tappade jag en lägersko på Korsikas GR20. Jag beslöt att inte skaffa nytt i Nice inför nästa tur, i Havsalperna, så där gick jag med enbart kängorna, och så blev det i fortsättningen - jag hade alltså kängor på resan, på turen, på lägren. Med tiden gick jag också över till allt lättare, från kanske 1,6 kg till 1,1. När ett sådant lätt par sprack efer 18 dagar i Alperna 2011 skaffade jag ett lågt par i en sporthandel i Splügen och sen dess har jag hållit mig till den sorten. Mitt nuvarande par, av märket Salomon, väger cirka 8 hg och har rätt bra grepp och stadga i sulan - det är alltså där det s k vriststödet sitter, och det är viktigt för mig som snart är 73 år och alltid haft dålig balans och sladdriga fotleder.
Jag har ju lyckats programmera bort behovet av stegjärn - jag använde sådana senast 2005, en enda gång, i Pyreneerna på denna utförslöpa:
http://www.huthyfs.com/pyr2005gal/images/page87.html
En enda gång har mina Salomon känts otillräckliga:
http://www.huthyfs.com/pyr14gal/images/page4.html
men då gjorde dimman det omöjligt att överblicka ett lämpligt vägval.
Det enda lättare alternativ jag reflekterat över är Salomons Fellraiser, c:a 600 gram, men på förra årets sydalpina tur (Limone-Modane, 19 dagar) med många steniga övergångar i Havsalperna reflekterade jag över om dessa mjukare skor skulle fungerat bra. Sämre stadga, mer slitage på knäet. Svårt att säga. Typiskt nog gick jag över till en lättare lösning när jag mer eller mindre var tvungen, men jag känner inget behov av experiment. Men det vore intressant att ta del av andras erfarenheter av lätta skoval i krävande terräng.
(PS: på låglandsleder, t ex Östgötaleden, har det aldrig fallit mig in i att gå med kängor. Jag bor invid en skog och gör ibland små promenader där i mina vardagsskor, så den erfarenheten var ju lätt att överföra).
Senast ändrad:
