Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Precis, min hund drar in så mycket jord att jag har slutat städa i ren protest, ska fan inte röra dammsugaren innan jag får snö. Det är liksom min planlösa protest mot vädret.
Håller med, jag tror mer på att lära dem att ta på sig galonbyxor när de ska ut och att ta av skitiga kläder utanför dörren. Bra jackor och overaller ska torkar över natten om de tvättas på kvällen. Smärre fläckar borstar vi bort och så får han han en lätt lortig jacka/overall någon dag.
Samma regler gäller för övrigt när vi vuxna har lerat ner sig i samband med MTB-lek.
En fråga av (möjligtvis) OT-karaktär:
Varför använder man ändelsen -is på substantiv förknippade med barn? T ex bebis, smakis, galonisar (kan väl inte stå i singular)?
En fråga av (möjligtvis) OT-karaktär:
Varför använder man ändelsen -is på substantiv förknippade med barn? T ex bebis, smakis, galonisar (kan väl inte stå i singular)?
Det är väl vardaglig diminutiv - en ändelse som man lägger till när något är litet och gulligt. Finns i många språk.
Jämför till exempel med engelskans -let, tyskans -chen, spanskans -ito, franskans -ette osv.
En fråga av (möjligtvis) OT-karaktär:
Varför använder man ändelsen -is på substantiv förknippade med barn? T ex bebis, smakis, galonisar (kan väl inte stå i singular)?
Det är väl vardaglig diminutiv - en ändelse som man lägger till när något är litet och gulligt. Finns i många språk.
Jämför till exempel med engelskans -let, tyskans -chen, spanskans -ito, franskans -ette osv.
Det är jag medveten om, men hur ofta används ändelsen -is för nåt utanför "barnvärlden"? Rätt sällan, eller?
Jag kollade på nåt forum för småbarnsföräldrar. Av det jag läste, drog jag slutsatsen att svenska föräldrar antingen sumpat svenskundervisningen, eller att de har nån hormonell felfunktion, som gör att de förvanskar substantiv/tycker att allt är så jäkla smågulligt.
En fråga av (möjligtvis) OT-karaktär:
Varför använder man ändelsen -is på substantiv förknippade med barn? T ex bebis, smakis, galonisar (kan väl inte stå i singular)?
Jag har en ogrundad känsla av att -is har spridits till övriga Sverige från Stockholm med hjälp av pilsnerfilmer. Kondis, dekis, postis... men även mordena påfund såsom Friskis, Svettis, Mallis....
Jag kollade på nåt forum för småbarnsföräldrar. Av det jag läste, drog jag slutsatsen att svenska föräldrar antingen sumpat svenskundervisningen, eller att de har nån hormonell felfunktion, som gör att de förvanskar substantiv/tycker att allt är så jäkla smågulligt.
Ja, den sortens forum blir gärna väldigt fluffiga, vilket drar till sig fluffiga människor som å ena sidan eldar på varandras nojjor och å andra sidan lindar in allt i fluff. De skrämmer bort oss andra:
"Hej, jag är gravid och åt en köttbit som inte var helt genomstekt - jag har sån ångest, vad ska jag gööööööra! Tänk om mitt barn blir missbildat! /Snuttis77"
"Hej Snuttis77, ta ett bajsprov, det gjorde jag!"
---
"Hej alla kjamisar - jag är gravid och råkade gå förbi en rökare på stan och hann inte med att hålla andan när hon blåste ut röken och nu undrar jag om ni tror att mitt barn kan ha skadats av syrebrist av röken"
Bara att dyka in på http://www.familjeliv.se och mysa tillsammans med kompisarna Skruttan1981, Lilla Lila, Plingan82, Nattis84, Pylle, Mysiz och Miiian.
(Jag menar, tänk om vi på det här forumet hette fjantiga machogrejer som typ Fallskärmsjägare91 eller nåt liknande... )