Skadad Karbin
- Trådstartare dannemannen
- Start datum
Släng den.
Jag förstår att det kan svida att kasta grejer som är relativt dyr. Men efter att ha tappat en karbin så ska man i regel slänga den. Den kan ha invärtes skader. Själv så har jag slängt grejer som jag har tappat för kanske en kostnad av 1500 kr så du är inte ensam.
Kortfattat kan man säga så här är du osäker så släng grejerna du ska ju trots allt klättra med livet i behåll. / Ante
Jag förstår att det kan svida att kasta grejer som är relativt dyr. Men efter att ha tappat en karbin så ska man i regel slänga den. Den kan ha invärtes skader. Själv så har jag slängt grejer som jag har tappat för kanske en kostnad av 1500 kr så du är inte ensam.
Kortfattat kan man säga så här är du osäker så släng grejerna du ska ju trots allt klättra med livet i behåll. / Ante
Släng den
Släng den och köp en ny; konsumera Sverige ur krisen!
/Örjan ;-)
Vill ha min egen utrustning bortom alla tvivel. Annars så står man där en dag på ett stort berg 5 meter ovanför senaste säkringen och det börjar gnaga i hôvvet; hur var det med den där karbinen/kilen/xxx egentligen...?
Släng den och köp en ny; konsumera Sverige ur krisen!
/Örjan ;-)
Vill ha min egen utrustning bortom alla tvivel. Annars så står man där en dag på ett stort berg 5 meter ovanför senaste säkringen och det börjar gnaga i hôvvet; hur var det med den där karbinen/kilen/xxx egentligen...?
Försiktighetsprincipen
Jajamen! Det är väl bra med försikthetsprincipen, släng skiten bara...
- Men hur är det nu med mikrosprickor?!
- Finns det belägg FÖR mikrosprickor, eller EMOT mikrosprickor??
Och med belägg menar jag att man VET att det kan bli, OCH att man VET att dessa sprickor försämrar hållfastheten...
Vad man sedan tror, och därmed väljer att göra; det är ju en annan sak. (Minns en liknande diskussion om rep... Där det inte heller var så säkert att repen blev "för" gamla på det sättet vi har lärt oss...)
Patric
Jajamen! Det är väl bra med försikthetsprincipen, släng skiten bara...
- Men hur är det nu med mikrosprickor?!
- Finns det belägg FÖR mikrosprickor, eller EMOT mikrosprickor??
Och med belägg menar jag att man VET att det kan bli, OCH att man VET att dessa sprickor försämrar hållfastheten...
Vad man sedan tror, och därmed väljer att göra; det är ju en annan sak. (Minns en liknande diskussion om rep... Där det inte heller var så säkert att repen blev "för" gamla på det sättet vi har lärt oss...)
Patric
utomjording; sa:
Ordvalet i ovanstående citat tyder på att detta INTE är skrivet av BD. Hoppas ingen läser det så att ovanstående är BD ställningstagande. Iallafall inte tills vi hittat orginalkällan.
Om du siktar på Duracellkaninens metod:
så föreslår jag att du märker din tappade karbin bestående, tex genom att fila av siffrorna som anger styrkan.
Som rättshaverist så är jag förstås mottaglig för resonemanget att man borde konstatera med nån slags naturvetenskaplig tyngd huruvida sprickorna uppstår ELLER inte.
Jag har, för ändamålet, bristfälliga kunskaper i materiallära. Jag tycker dock inte att det verkar så säkert att mikrosprickor uppstår - eller att detta med att tappa utrustningen i marken är mekanismen bakom ev. mikrosprickor.
Problemet är väl att i en sån här frågeställning så gäller försiktighetsprincipen in absurdum. In absurdum är dessvärre att ta saker och ting bortom gränsen för vad som är rimligt...
Men som sagt här gäller ju inte att konstatera att det är osannolikt eller ens orimligt med mikrosprickor. Man har i "alla" år ansett att de är ett problem och det krävs nog ett genombrott där det konstateras att mikrosprickor är av godo, eller FULLKOMLIGT omöjliga för att man ska ta hänsyn till dem.
Att man försämrar karbiner relativt mycket genom att nöta på dem, är däremot nåt som man traditionellt inte värderat som särskilt riskförhöjande. Där är det faktiskt fullt möjligt att visa att en illa placerad repa för vissa belastningsfall kan vara mycket utslagsgivande, och inte minst, ge upphov till mikroskopiska sprickor - särskilt vid upprepad belastning. Jag tror inte detta är ett stort problem, men skulle inte våga påstå att det är ett mindre problem än de osynliga tänkbara sprickorna.
Att kilplaceringar är 100% och klippan runt kilen inte kan ha små elaka sprickor är också nåt man inte kan veta. För den som då förnumstig säger att han undviker farliga tradsäkringa genom att hänga upp sig på bultar, kan jag dessvärre konstatera att det är enkelt att dra åt en expanderbult så att den plasticerar, och sedan för all framtid kommer att vara mycket kraftigt försvagad.
Om man bara genom att i alla lägen kassera den utrustning man tappar, kan känna fullkomlig trygghet och klättra hårdare, så gratulerar jag.
Det var inte min mening att vara elak med detta inlägg, men dessvärre finns det nog inte så många tydliga gränser för vad som är säkert och vad som istället är livsfarligt när man klättrar. Fast man önskar ju ibland att det vore så.
(Beträffande mikrosprickorna har jag f ö läst att de visst förekommit i specifika fall. Hur den försvagning som någon eventuellt i sådan fall uppstått skulle jag dock inte vara för säker på.)
Jag har, för ändamålet, bristfälliga kunskaper i materiallära. Jag tycker dock inte att det verkar så säkert att mikrosprickor uppstår - eller att detta med att tappa utrustningen i marken är mekanismen bakom ev. mikrosprickor.
Problemet är väl att i en sån här frågeställning så gäller försiktighetsprincipen in absurdum. In absurdum är dessvärre att ta saker och ting bortom gränsen för vad som är rimligt...
Men som sagt här gäller ju inte att konstatera att det är osannolikt eller ens orimligt med mikrosprickor. Man har i "alla" år ansett att de är ett problem och det krävs nog ett genombrott där det konstateras att mikrosprickor är av godo, eller FULLKOMLIGT omöjliga för att man ska ta hänsyn till dem.
Att man försämrar karbiner relativt mycket genom att nöta på dem, är däremot nåt som man traditionellt inte värderat som särskilt riskförhöjande. Där är det faktiskt fullt möjligt att visa att en illa placerad repa för vissa belastningsfall kan vara mycket utslagsgivande, och inte minst, ge upphov till mikroskopiska sprickor - särskilt vid upprepad belastning. Jag tror inte detta är ett stort problem, men skulle inte våga påstå att det är ett mindre problem än de osynliga tänkbara sprickorna.
Att kilplaceringar är 100% och klippan runt kilen inte kan ha små elaka sprickor är också nåt man inte kan veta. För den som då förnumstig säger att han undviker farliga tradsäkringa genom att hänga upp sig på bultar, kan jag dessvärre konstatera att det är enkelt att dra åt en expanderbult så att den plasticerar, och sedan för all framtid kommer att vara mycket kraftigt försvagad.
Om man bara genom att i alla lägen kassera den utrustning man tappar, kan känna fullkomlig trygghet och klättra hårdare, så gratulerar jag.
Det var inte min mening att vara elak med detta inlägg, men dessvärre finns det nog inte så många tydliga gränser för vad som är säkert och vad som istället är livsfarligt när man klättrar. Fast man önskar ju ibland att det vore så.
(Beträffande mikrosprickorna har jag f ö läst att de visst förekommit i specifika fall. Hur den försvagning som någon eventuellt i sådan fall uppstått skulle jag dock inte vara för säker på.)
Eller så kan man nöja sig med att studera hur många olyckor som rapporteras bero på att karbinre går sönder. Man kommer då märka att det är en mycket ovanlig olycksorsak.
Nästa steg är att fundera på hur många av de olyckorna som rimligen kan antas bero på att karbinen någon gång varit utsatt för en skada. Nu är iaf jag nere på 0. Vad tror ni? Någon där ute som kan motbevisa min ide genom att berätta om hur en stängd karbin som inte är utsatt för knäck-kraft gått sönder pga tidigare skada?
Detta trots att många av oss klättrare utsätter vår utrustning för både det ena och det andra.
Nästa steg är att fundera på hur många av de olyckorna som rimligen kan antas bero på att karbinen någon gång varit utsatt för en skada. Nu är iaf jag nere på 0. Vad tror ni? Någon där ute som kan motbevisa min ide genom att berätta om hur en stängd karbin som inte är utsatt för knäck-kraft gått sönder pga tidigare skada?
Detta trots att många av oss klättrare utsätter vår utrustning för både det ena och det andra.
Mezzner; sa:
Om jag inte alldeles har fått saken om bakfoten finns en koppling mellan produktionsmetod och mikrosprickor. På 70-talet gjordes många karbiner av varmsmidd aluminium/zink-legering. På de här karbinerna (jag har t.ex. sådana av märkena Pierra Alain och Chouinard/Salewa) finns en synlig "skarv", ett slags gjutskägg runt om på både insida och utsida längs karbinens rundning (gick det där att begripa?). Dessutom finns ett litet fyrkantigt märke efter hårdhetsprovning av materialet (tror det heter Brinel-provning eller något åt det hållet).
När man under 80-talet övergick till karbiner av draget eller "cold-forged" material lär problemet med mikrosprickor ha blivit betydligt mindre eller försvunnit.
Samtidigt har jag haft en materialfysiker som elev på en klätterkurs en gång och han sa att "när man kan så mycket om aluminium som jag gör, borde man egentligen inte våga klättra alls".
Så hur man ska förhålla sig till frågan om mikrosprickor rent teoretiskt har jag ingen aning om. I praktiken, däremot, är det väl vettigt att göra som flera redan förespråkat, att ta det säkra före det osäkra. I alla fall om man tycker att ens eget liv är värt mer än någon hundralapp...
Liknande trådar
Liknande trådar
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
8-ögla o karbin för att fira på ena tampen av ett dubbelrep
- Börjat av lobo2me
- Svar: 12
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Vad är skillnaden mellen en dyr och en billig karbin?
- Börjat av dannemannen
- Svar: 18
-
-
-
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg