Är det verkligen något att ha med ett självstagande tält? Jag medger att till exempel Staika är stabilt och att jag inte skulle vara orolig för att det ramlar ihop om jag sov i det utan att förankra det, men hur viktigt är det? Om vikt och absider ändå vore som på ett tunneltält är det självfallet ingen nackdel att tältet dessutom är självstagande, men det verkar ju trots allt som man måste prioritera bort absiderna och tåla lite högre vikt på ett riktigt självstagande.
Jag skall köpa mig ett tält och funderar bland andra på Staika eftersom jag tänker använda det när jag paddlar. Självstagande - ljuder det då från kören av paddeltältare, men när då undrar jag? Visst skulle det vara maffe att tälta på en solvarm, slät berghäll precis invid vattnet, men hur ofta har man den chansen? Jag föreställer mig att det skulle kännas lite oroligt att ligga i ett tält helt utan förankring ett par meter från havet. Även om det är bleke på kvällen kan det ju faktiskt blåsa upp under natten. Sådant händer åtminstone här på västkusten. Skall jag tälta på en berghäll vid vattnet vill jag nog att tältet är förankrat på något sätt för att åtminstone fördröja utblåsningen i havet.
Om man nu tänker sig att det inte blir så mycket tältat på kala bergshällar då, när skall man isåfall fullt ut njuta av sitt självstagande tält? I fjällen och inne i landet kan jag inte se någon situation där just den funktionen skulle vara något värt att släpa på extra vikt och få mindre absider för.
Skall man tälta på små kobbar och skär utan mark man kan fästa tältpinnar i kan man kanske fylla medhavda plastsäckar med sand eller sten och fästa linorna i dessa? Det är inte något jag testat, men jag hörde idén och tänkte att det kanske kan fungera.
Jag överväger efter många långa funderingar att skaffa ett tunneltält istället för ett kupoltält för att få bättre absider och mindre vikt (så jag kan ha med det på vandringarna också). Kommar jag att för alltid förbanna att jag inte har ett självstagande tält?
Det vore kul att höra av någon som verkligen haft nytta av att tältet var självstagande, det vill säga tältat under sådan förhållanden att det inte hade varit möjligt att förankra tältet.
Kalle
Jag skall köpa mig ett tält och funderar bland andra på Staika eftersom jag tänker använda det när jag paddlar. Självstagande - ljuder det då från kören av paddeltältare, men när då undrar jag? Visst skulle det vara maffe att tälta på en solvarm, slät berghäll precis invid vattnet, men hur ofta har man den chansen? Jag föreställer mig att det skulle kännas lite oroligt att ligga i ett tält helt utan förankring ett par meter från havet. Även om det är bleke på kvällen kan det ju faktiskt blåsa upp under natten. Sådant händer åtminstone här på västkusten. Skall jag tälta på en berghäll vid vattnet vill jag nog att tältet är förankrat på något sätt för att åtminstone fördröja utblåsningen i havet.
Om man nu tänker sig att det inte blir så mycket tältat på kala bergshällar då, när skall man isåfall fullt ut njuta av sitt självstagande tält? I fjällen och inne i landet kan jag inte se någon situation där just den funktionen skulle vara något värt att släpa på extra vikt och få mindre absider för.
Skall man tälta på små kobbar och skär utan mark man kan fästa tältpinnar i kan man kanske fylla medhavda plastsäckar med sand eller sten och fästa linorna i dessa? Det är inte något jag testat, men jag hörde idén och tänkte att det kanske kan fungera.
Jag överväger efter många långa funderingar att skaffa ett tunneltält istället för ett kupoltält för att få bättre absider och mindre vikt (så jag kan ha med det på vandringarna också). Kommar jag att för alltid förbanna att jag inte har ett självstagande tält?
Det vore kul att höra av någon som verkligen haft nytta av att tältet var självstagande, det vill säga tältat under sådan förhållanden att det inte hade varit möjligt att förankra tältet.
Kalle