Rätt väg till Singivagge!
Hej!
Singivagge är mycket vacker och dramatisk. Jag håller helt med Christian Almgren.
Dessutom har ni valt rätt väg, dvs från öster till väster. Den branta passagen förbi det s.k. Silverfallet i Siellajohka, är verkligen inget att leka med, speciellt inte i blöt väderlek.
Därför är det bättre att gå uppför den, mot dalen, än att komma ner den vägen.
Jag gick med några kamrater den andra vägen en gång. På sina ställen var man tvungen att sätta sig ner på en hylla för att hasa ner på nästa. Ganska lätt att ryggsäcken tog i och nästan knuffade en nerför nästa kant också.
Därför är det lättare att klättra uppför, med ryggen åt dalen.
Nej - jag vill inte skrämmas. Följer man de stenrösen, som trots allt finns, är det ingen större fara. Höjdrädda bör dock kanske tänka till en gång extra.
När man väl kommit upp och passerat blockterrängen, är dalen vidunderligt fin, med många släta gräsytor för tältning. Om jag minns rätt är det mycket fint mellan "stora" och "lilla" sjön. Man upplever en ödslig känsla, eftersom man verkar avskuren från yttervärlden. Man ser inte ut ur dalen åt något håll. Singitjåkkas nordbranter är vackra, med djupa, men tomma glaciärnischer.
En tur genom Singivagge är ett mera spännande alternativ än den vanliga Ladtjovagge, om man vill ta sig västerut från Kebnekaise.
Durlings led är stenig och ganska lång, upp till Kebnekaises topp. Inga större strapatser, men rätt tråkig.
God tur!
//Bert
