Silhuettleden - nyritad skiss

[Michel.B]

Hej!

Har precis fått Kebföraren (del 1 & 2) och försöker lista ut vart Silhuettleden går i dessa utomordentliga fotostatkopior.

Blev så pass less att jag valde att rita om skissen - vad skall man annars göra när man inte kan vara ute och klättra pga såriga fingrar.

Preliminär skiss (OBS! Inte att lita på!):
http://michelblomgren.com/topos/silhuettleden-topo-redux.jpg

Jag har försökt att rita in Kleppens replängder med gröna siffror (där 1, 2, 3, osv står börjar respektive replängd, finns dock flera oklarheter).

Nu undrar jag förstås hur mycket av skissen som är rätt? Undrar också om någon som klättrat silhuetten är intresserad att hjälpa mig rita en mer korrekt?

PS: Jag veta att Sporten på fjällstationen har en ledbeskrivning som skall vara bättre, har dock inte denna (ännu).

Tacksam för svar!
/Michel

 

[Tinydoh]

WTF?

Jag tycker den var jättekonstig Ska leta fram en annan, återkommer...

/P

 

[mellpat]

Lite konstig skiss men snarlik den som gjordes av förstabestigarna.

Har gått leden tre gånger på 60-talet (storskor) mer eller mindre olika vägar varje gång och av samma svårighet. Men alla gångerna via skivblocket - det sticker ut och syns tydligt från insteget - och också via nyckelstället, den nästan vertikala rännan genom "svarta zonen". Når man nyckelstället via föreskriven väg har man löst orienteringsproblemet.

Kan man nätt och jämnt se fjällstationen när man klättrar är man inte helt fel; förstabestigarna lyckades följa profilen väl. Att skaffa en modern ledbeskrivning från Sporten rekommenderas för då hittar man väl tillräckliga säkringsmöjligheter. Kommer man utanför leden blir det inte särskilt mycket svårare - det är en vägg med mycket formationer. Men det kan bli mer svårsäkrat.

En regnig augustinatt 1967 satt jag och min bror igenom i en bivacksäck på en minimal hylla mitt i rännan genom nyckelstället, som är ledens mest exponerade punkt. Kul efteråt, långt efteråt.

 

[Michel.B]

Jag försökte göra en förtydling av Rossipals skiss från Kebförar-kompendiumen.

Har nu fått föraren från -96 och mer därtill - en otroligt mycket bättre förare helt enkelt.

Lägger ner skissjobbet tillsvidare och återkommer säkert med en egen skiss efter att man gjort leden i sommar (får man hoppas!).

Mvh
Michel

 

[Slan]

Har nu fått föraren från -96 och mer därtill - en otroligt mycket bättre förare helt enkelt.

Måste passa på att fråga hur man får tag på den? och vem som har gjort den?

Lycka till i sommar!

/Kalenderbitarn

 

[JohnnyL]

Se till att ha en bra hjälm i stenregnet!

Go tur!

Johnny

 

[Michel.B]

Varianten upp för Kittelnäsan

Undrade en sak till. Har någon gjort "varianten upp för kittelnäsan"? Skall vara rakt upp för "rulltrappan" eller "sydfasadens stora terrass" som den kallas i gamla föraren.

Enligt Rossipals förare skall det vara en del "mycket svårt", vad är det? 5 / 5+ ?

Taget ur föraren... Erkänn att man njuter?

Variant b: Travers ca 100m åt vä [från insteget upp från "rulltrappan", R7] i ett ca 40m brett band av skiffer. Rakt uppför kittelnäsan i profilen genom detta band (40m lätt). Upp till ett utskjutande klippblock, synligt fr terrassen och fr fjällstationen. Stenarten amfibolit. Fastare grepp. God klättring (ca 30m, medelsvårt). R1. Travers åt hö ca 6m till ett något utskjutande skivblock och uppför detta. Mycket exponerat. Ytterst glesa men fasta grepp (30m, svårt). R2. Utefter en i början bred spricka snett upp åt vä. Söndervittrad sten, exponerat (tycks vara enda möjligheten, 10m, mycket svårt). Sedan rakt upp, i huvudsak i profilen. Lös bergart, mycket exponerat (ca 5m, mycket svårt). Utsteget ca 1m V om kittelnäsans topp.

 

[mellpat]

Re: Varianten upp för Kittelnäsan

Undrade en sak till. Har någon gjort "varianten upp för kittelnäsan"?
...

Enligt Rossipals förare skall det vara en del "mycket svårt", vad är det? 5 / 5+ ?

Har inte gjort den - misslyckades med att hitta insteget. Är skeptisk till uppgiften i föraren att man ska traversera hela 100 m åt väster från terassen för att nå insteget.

Svårigheten är antagligen kring 5 och med mycket luft under fötterna. Förstabestigaren Sten Brander gjorde den solo 1949, liksom en generationskamrat till honom ett par år senare. Rekommenderas inte.

 

[janohlsson]

skiss silhuettleden

Hej,
jag fick en skiss av en äldre klätterkompis när jag skulle gå leden i slutet av sjuttiotalet. Det är en översiktsskiss och tre detaljskisser, tyvärr ganska svaga fotostatkopior men betydligt mer informationsrika än Rossipals bild och bilden ur kebföraren som du redan har. Pinsamt nog minns jag inte upphovsmannens namn längre.

Om du vill så kan jag scanna skisserna och mejla till dig, jag har ingen egen websida där jag kan lägga upp dem.

Min egen bestigning var väl måttligt lyckad. Minns klättringen inledningsvis som lös, lite odefinierad och bitvis svårsäkrad, men lätt. När man närmar sig skivblocket och därifrån upp till stora terassen är det däremot rolig klättring.

Det gick för långsamt med regn ovanför traversen med klipptornen. Vi fick bivackera i regnet på hyllan under svapassagen under svarta zonen. Det klarnade upp på natten och var rätt charmigt att se ner på det avlägsna ljuset från fjällstationen och tänka på folket som satt framför brasan.

På morgonen hade jag en av mina bättre stunder och tyckte att det gick elegant över svapassagen trots att det inte torkat upp. Normalt ogillade jag sådan klättring, men efter en lång natt kände jag mig koncentrerad och laddad och hittade ett härligt flyt.

Sedan tog vi fel ränna upp för långt åt höger ovanför svarta zonen, och fastnade vid ett avslutande överhäng. Sedan prövade vi långt ut åt höger och kom långt ut på SO-väggen där det var grusigt och svårsäkrat. Vi fick vända tillbaka och hittade rätt ränna som vi först gått förbi utan att se. Minns att kompisen som gav oss skissen sa att den största utmaningen med leden var att inte klättra fel, eftersom den på flera ställen inte är särskilt väldefinierad. Efteråt såg vi också att Rossipal varnade för rännan med överhänget i sin beskrivning.

Ovanför stora terassen är det inte mycket till klättring kvar. Sten Branders utsteg såg verkligen inte lockande ut. Det går över gräsbeväxta hyllor och ser genuint farligt ut. Man får ha respekt för gamlingarnas mod att klättra lös och vegeterad klippa, men jag tror inte att någon modern klättrare skulle vilja ge sig på sånt. Det är svårbedömt nerifrån, men uppifrån kraterkammen kan man se ner på varianten och förfäras. Hur man ska ange svårighetsgrad på sånt vet jag verkligen inte. Sten Brander har skrivit väldigt vackert om sin solobestigning i intrycksboken på fjällstationen, men jag skulle nog rekommendera att läsa i stället för att klättra.

Jan