Men "knutar" kan man förstås mena lite av varje, men om det avser att man med t ex 2 m mellanrum knyter öglor på repet som man sedan klipper i selen - ungefär som när man klipper bultar när man leder, så är ju en nackdel att det dels blir en hel del pyssel att knyta öglorna - resp att knyta upp dem när man är klar.
Om man knyter dem, innan man hänger upp repet, så hamnar de tämligen slumpmässigt längs leden, vilket naturligtvis har samma nackdelar som om man skulle placera bultar helt slumpmässigt.
Jag antar vidare att man i selen har satt två slingor med varsin karbin i, för att sedan klippa i öglorna varannan gång. På så sätt undviker man dels att öppna den karbin man är säkrad med under klättringen, vilket skulle bli fallet om man bara ha en slinga och karbin. Då har man vidare möjlighet att klippa ur förrförra öglan när man klipper i den nya, vilket lär vara en förutsättning för att man ska få plats med öglorna i karbinen. Att släpa på ett virrvarr av ihopklippt rep vore ju inte heller helt optimalt.
Jag har inte provat ovanstående, men jag får en känsla av att det blir ganska meckigt, även om det på sätt och vis är ett bra sätt att få känsla av att man leder, trots att repet hänger där redan.
Själv har jag inte cloggat massor med gånger, men de gånger jag gjort det har repet räckt dubbelt, så det har inte varit nån större anledning att fundera över om jag ska ha enkelt eller dubbelt rep. Sedan har jag haft en repklämma i vardera repet och de har suttit fast i mig på två olika sätt (två olika höjder. Jag har använt bl a en titanclogger som är rysktillverkad, men stämplad Kong om jag minns rätt, samt en WC Ropeman Mk II. Det känns faktiskt inte som om de kan interferera med varandra, och det man man säga emot dem, är väl att de vid hårda fall riskerar att skada manteln som de flesta repklämmor. Nu blir det ju inte några hårda fall vid clogging, och dessutom är det ju två rep med i bilden, så det har känts rätt ofarligt.
Jag har sett någon clogga på Vårdberget med ett kort och enkelt rep, i ena änden fanns en åttaknut, och en skruvkarbin som fästes i de olika befintliga bultarna. Sedan hade klättraren en Petzl Basic som enda säkring. Han avverkade ett stort antal leder på mycket kort tid med denna snabba rigg. Jag minns inte, men han firade väl på en hink mellan klättringarna. Det var alltså ganska attraktivt utifrån enkelheten. Dock känns det för mig lite otillräckligt att förlita sig på så viktiga saker utan redundans. Att klippa i ytterligare en ankarbult hade inte varit så mycket svårare, men sen är det förstås så att bara en Basic också kan kännas lite otillräckligt, även om det kanske ska mycket till för att nåt ska kunna hända.
Det knepiga är väl att det är den snabbheten och enkelheten som fanns i den riggen som man vill åt när man är ute och cloggar själv.
Själv saknar jag nog sällskapet under en sån tur, så det kanske är främsta skälet till att jag sällan cloggar. Klättring är ganska mycket en tvåmansgrej så som jag upplever det.
