Vi vill nog alla att skärgården ska fortsätta vara en levande skärgård öppen för ett aktivt friluftsliv men samtidigt också kunna vara en bostad för bofasta. Detta innebär att en konstruktiv och ödmjuk dialog mellan alla parter är nödvändig. Det jag läser på Hoverlines hemsida och Peders inlägg i denna debatt gör mig besviken.
Peder skriver att ”Retoriken i seriösa diskussioner ska vara saklig”. Trots det använder sig Peder/Hoverline av en retorik som tyvärr inte kan hänföras till saklighet.
En i retoriken vanligt knep är att hänvisa till mer eller mindre officiella källor i svepande ordalag. Peder skriver ”De uppgifter vi har förmedlat om t.ex. kanotister är den uppfattningen som bl.a. Naturvårdsverket och ett flertal naturskyddsorganisationer har. En diskussion som för övrigt har tagits upp bland olika kanotklubbar” är ett skolexempel på detta. Vilka ”flertal naturskyddsorganisationer” eller ”olika kanotklubbar”? Var och när har naturvårdsverket uttalat detta? I de kontakter som jag har tagit med Naturvårdsverket så känner man inte till att man har uttalat något sådant!
Nästa vanliga retoriska knep är att få egna påståenden att framstå som oomtvistliga fakta. På Hoverlines hemsida framstår påståendet om att ” Det största problemet för fågellivet i det relativt hårt trafikerade Stockholms Skärgård är ironiskt nog tystnaden. Kanoter som smyger tyst nära stränderna är idag ett problem i och med att fågel och vilt blir överraskade och därmed flyr av rädsla. ” klart som ett faktum och inte som ett påstående eller en åsikt. Att Peder i sitt inlägg säger att ” detta säger inget om att svävartrafiken skulle vara bättre än kanotister” ökar bara förvirringen.
Den andra frågan som Bertil tar upp är den fullt berättigade rädslan för om dessa svävare kommer att ha möjlighet att uppmärksamma och reagera på oss kanotister som av erfarenhet är svåra att upptäcka.
Ytterligare ett knep i den klassiska retoriken är att ge ett i och för sig vederhäftigt och korrekt svar på något annat än den ursprungliga frågan. När Peder skriver att ” Att just kanotister skulle vara mer utsatta för risker i och med svävartrafiken är inte sant. Vi måste ta lika mycket hänsyn som ni själva eller annan trafik gör” känns det tyvärr endast som han inte har förstått frågan. Vi kanotister är små, relativt långsamma och oskyddade i förhållande till andra trafikanter på sjön. Detta innebär risker. Att vi alla som färdas i skärgården ska ta hänsyn och följa de regler som gäller är en självklarhet och där är vi helt överens. Farhågan från oss kanotister är inte att förarna av svävarna ska vara mindre hänsynsfulla än andra förare på sjön. Det är farterna på upp till 40 knop och svävarnas möjlighet att gå även på grundare vatten där konventionella fartyg inte kan gå som skrämmer. Finns det samma möjlighet för en svävare i 40 knop att uppmärksamma en kajak som för ett konventionell, långsammare, fartyg? Denna fråga har inte alls tagit upp av Peder.
Jag ska inte försöka göra någon djupare tolkning av Peder resonemang om konsekvenserna av en eventuell kollision. Det vore fel och jag tror inte att det var avsedd för det. Peder avslutar dock sitt inlägg med ”att se helheten är viktigt.” Att försöka bagatellisera svävarnas farlighet vid en eventuell kollision genom påståendet att det skulle vara ” lindrigare än med en sammanstöt med ett konventionellt snabbgående fartyg. Frontytan utgörs av en stor "air-bag" istället för ett vasst stålskrov.” bortser helt från det faktum att svävaren framförs i 40 knop mot upp till ca 20 knop för en konventionellt fartyg. Ingen av oss önskar någon skadad men att ta ut fakta som endast talar till ens egen fördel bäddar inte för en konstruktiv dialog och är ett dåligt exempel på att se till helheten.
Ännu ett klassiskt retoriskt knep är att göra jämförelser som är mindre relevanta, antingen genom att endast jämföra med det som är sämre för att få mig själv och mina åsikter att framstå som mer framstående eller att göra jämförelser som inte alls är relevanta. Ett exempel på det sistnämnda är Peders jämförelse ”det är som med svävare som det första tåget som trafikerade Stockholm-Göteborg”. Tillför inte debatten någon saklighet!
Alla vi som färdas i skärgården innebär en belastning för skärgården. Att ensidigt göra en rad olika jämförelser, utan närmare precisering, med andra sjötrafikanter i ett försök att få dessa att framstå som mindre gynnsamma ur miljösynpunkt och samtidigt inte vara ärlig och visa på att även den egna verksamheten belastar miljön känns inte trovärdigt. Det förtar tyvärr även trovärdigheten avseende de fördelarna som svävarna uppenbarligen har (tvivlar inte på det). Jag har också svårt att se hur jämförelsen med kanotisternas miljöpåverkan blir trovärdig utifrån det helhetsperspektiv som Peder själv säger sig ansluta sig till.
Ytterligare kommentarer kan göras men jag stoppar här.
Att underlätta för den bofasta befolkningen i skärgården samt att öppna upp skärgården ytterligare för dem som ej är båtburna är bara bra. Att nya transportsätt kommer är naturligt. Det blir allt fler som upptäcker skärgården och som har möjlighet att färdas som trafikanter. Antalet som paddlar kajak i skärgården ökar mycket kraftigt och de frågor och farhågor som Bertil ger uttryck för i det inledande inlägget förtjänar att tas allvar. För att detta ska fungera fordras dock en konstruktiv och öppen dialog, och jag hoppas att den kommer. Det jag hittills sett av Hoverlines s.k. information på deras hemsida samt dess inlägg i denna tråd har inte ingivit mig något större förtroende. Jag hoppas att jag ha fel och framför allt att framtiden ser bättre ut.