Ensamvandring i Sarek och nybörjare
Jag gick ensam Ruotesvagge-Pastavagge nu i somras (andra hälften av Juli) utan nämnvärd fjällerfarenhet, (Jag har gått lite Kungsleden och tillbringat lite tid vid Kebne). Jag är medelålders, något överviktig och tränar överhuvud taget ingenting annat än att jag försöker promenera så mycket som möjligt.
Jag gick med karta, men utan kompass. Jag hade stundtals skitväder och begränsad sikt men upplevde ändå ovanstående tur som lättnavigerad. (Däremot gick jag på oförklarligt sätt vilse då jag kom ifrån den tydliga och markerade led som går mellan Änonjalme och bron över vuojatädno och i stället hamnade bland snårig björkskog och sankmark som fick mig att uppbåda det mesta av mina krafter för att komma på rätt köl igen).
Jag hade en gps med utmärkt färdväg som jag tittade på vid tveksamma tillfällen. En gång gick jag i tankar och passerade med ett par kilometer det ställe där jag tänkt vada. Gps:en redde lätt ut de frågetecken jag då hade. Jag följde ofta en stig som gick åt rätt håll, tappade bort den, gick genom myrmark och hittade sedan en ny (eller samma) stig.
Det enda som var knepigt var som så många andra skriver, alla dess vad. Som jag förstår det räknas denna sträcka som tämligen lättvadad, men det var med stor försiktighet och efter att noga valt mina platser som jag skred till verket. Jag gick med en stav som stöd. Skitläskigt hur som helst! I vissa fall tog jag tämligen långa omvägar upp- eller nerströms vilket medförde att jag ibland kunde hoppa tämligen torrskodd över. Jag såg andra som plöjde rakt på utan några större problem vid platser jag själv ratat, så jag kanske var överdrivet försiktig, men det kändes bra för mig.
Jag gick som kortast ca 1 mil/dag och som längs 2,8. Inga problem att hitta fina tältplatser och det fanns gott om vatten hela sträckan. Jag går inte över och ej heller strax under några glaciärer. Jag sov i ett Hilleberg Akto. Mycket regn, det blåste stundtals hårt, men aldrig storm. Klarar jag av detta har jag svårt att tro att någon annan inte kan göra detsamma.
Jag gick ensam Ruotesvagge-Pastavagge nu i somras (andra hälften av Juli) utan nämnvärd fjällerfarenhet, (Jag har gått lite Kungsleden och tillbringat lite tid vid Kebne). Jag är medelålders, något överviktig och tränar överhuvud taget ingenting annat än att jag försöker promenera så mycket som möjligt.
Jag gick med karta, men utan kompass. Jag hade stundtals skitväder och begränsad sikt men upplevde ändå ovanstående tur som lättnavigerad. (Däremot gick jag på oförklarligt sätt vilse då jag kom ifrån den tydliga och markerade led som går mellan Änonjalme och bron över vuojatädno och i stället hamnade bland snårig björkskog och sankmark som fick mig att uppbåda det mesta av mina krafter för att komma på rätt köl igen).
Jag hade en gps med utmärkt färdväg som jag tittade på vid tveksamma tillfällen. En gång gick jag i tankar och passerade med ett par kilometer det ställe där jag tänkt vada. Gps:en redde lätt ut de frågetecken jag då hade. Jag följde ofta en stig som gick åt rätt håll, tappade bort den, gick genom myrmark och hittade sedan en ny (eller samma) stig.
Det enda som var knepigt var som så många andra skriver, alla dess vad. Som jag förstår det räknas denna sträcka som tämligen lättvadad, men det var med stor försiktighet och efter att noga valt mina platser som jag skred till verket. Jag gick med en stav som stöd. Skitläskigt hur som helst! I vissa fall tog jag tämligen långa omvägar upp- eller nerströms vilket medförde att jag ibland kunde hoppa tämligen torrskodd över. Jag såg andra som plöjde rakt på utan några större problem vid platser jag själv ratat, så jag kanske var överdrivet försiktig, men det kändes bra för mig.
Jag gick som kortast ca 1 mil/dag och som längs 2,8. Inga problem att hitta fina tältplatser och det fanns gott om vatten hela sträckan. Jag går inte över och ej heller strax under några glaciärer. Jag sov i ett Hilleberg Akto. Mycket regn, det blåste stundtals hårt, men aldrig storm. Klarar jag av detta har jag svårt att tro att någon annan inte kan göra detsamma.