Salomon XA Adventure fryser fast

[h.]

Visst kan man ju använda teflonspray och andra produkter för att minska fastfrysningstendensen. Jag vet inte hur XA-bindningen ser ut på undersidan, och vilka smörjningsmöjligheter som finns. Men om man ser till ex. Rottefellas bindningar kan man plocka isär dem och pressa in rejält med fett mot alla rörliga delar så att vatten ej kan tränga in och smörjningen bibehålls i de allra hårdaste förhållanden. Fett bör även kunna användas vid de övriga delarna av mekanismen (låsningsbygeln, klorna som griper om fästet i skon osv).

Teflonspray i all ära, men den bidrar trots allt bara med ett tunnt skikt som snabbt försvinner efter lite påfrestning och jävliga förhållanden.

Angående låsspray kan jag säga att det nog är de kunniga låssmedernas största hatobjekt. Har ni nånsin sett en professionell låssmed använda låsspray för att få upp ett totalt fastfruset lås? Låssprayen bidrar i stor utsträckning till att det fett som finns vid låsets rörliga delar löses upp och avlägsnas tillsammans med den rinnande låssprayen. Visst funkar det bra som tillfällig lösning när låset väl har frusit fast, men ett riktigt fett är det enda som fungerar i längden!

Mina rottefellabindningar har aldrig tenderat till att frysa fast efter total rundsmörjning av mekaniken.

I nödfall får man väl offra en del av innehållet i termosen som väl de flesta har med sig i ryggsäcken under skridskoturen. (uppvärmning av fastfrusen bindning)

 

[Mezzner]

Mina XA funkade perfekt avseende de problem som nämnts ovan. Trots att jag vid något fall åkte rätt igenom någon lite djupare pöl så gick det enkelt att ta av och på skridskon.

Därmed inte sagt att jag misstror att någon annan hade problem! Snarare är det väl så att man ska ha testat en viss lösning i ganska stor omfattning för att veta att den är bra...

Ett annat problem uppstod dock med mina XA. När jag knallat nästan hela landsträckan vid Erikssund, såg jag till min förfäran att bakre delen av bindningen försvunnit! Jag jagade tillbaka hela gångvägen och sökte, men utan resultat. Suck...
Jag konstareade att bakrehalvan av sidostyrningen trillat bort och att dess skruv alltså först försvunnit. Främre halvan av styrningen hängde kvar av nån anledning trots att den skruven också försvunnit.

Eftersom jag inte hade mycket val åkte jag vidare på det som återstod och det höll in i mål, även om det var lite sladdrigt och jag vurpade ett par gånger.

Varning alltså, för att dessa skruvar kan lossna! Kontroller och ev. att kemisk gänglåsning rekommenderas.

 

[thureb]

Mera jämförelser?

Förhållandena vid Vikingarännet var krävande för bindningar. När jag kom fram till landstigningen vid Eriksund så kommenterade en av funktionärerna, "han har den rätta typen av bindning". Jag hade lätt fastfrysning av mina SNS-profilbindingar av det frysta slasket från de pasager av sprickor där vatten trängt upp i snön, men det gick att öppna den ena med fingrarna och den andra efter ett lätt slag mot hävstången med den andra skridskon.

Jag har tidigare här i detta forum kommenterat att många haft problem med fastfrysning av Rottefella NNN-bindningen. Salomons BC-bindning har jag själv som jag kommenterat tidigare upplevt frysning i vid ett tillfälle.

Vore värdefullt om man hade ett statistiskt underlag för att kunna rekommendera den ena bindningen framför den andra avseende frysningsrisk och allvarliga fel. Därför bra om man noterar typ av bindning när man skriver om haverier i färdrapporter.

Jag hävdar i motsats till Bo Gustavsson att Salomons SNS-system är relativt beprövat vid det här laget. Det finns svagheter t ex att plasten i profilen baktill kan spricka i många minusgrader och att bindningen kan lossna om skrivarna bara är gängade ner i aluminiumplattan men med muttrar på undersidan så har jag tillräckligt lång erfarenhet för att lita på bindningen.

Reservskridsko bör man dock alltid ha med i en grupp i ytterskärgård och liknande. Det är också bra att ha förberett ett nödbindngssystem med hål i plattan där man kan fästa ståltråd som man sedan drar remmar igenom.

Någon som kissat upp fryst bindning???

Thure

 

[h.]

Svar till Mezzner:

Detta har även hänt med mina Rottefella. Pga. sluten profil sitter bakre styrningen och bakre delen av främre styrningen skruvad med plåtskruv i förborrade hål i aluminiumprofilen. Ingen höjdarlösning direkt, efter ett antal i- och urgängningar nöts hålen och skruvarna gängar upp sig lätt efter en stunds åkning. Loctite rekommenderas av tillverkaren (zandastra). Tyvärr hade jag försökt dra skruvarna hårt för att de ej skulle gänga upp sig, innan jag insåg att loctite krävdes.

De främsta hålen i skridskon hade försetts med popnut (insatsgänga) vid fabriken. Så jag borrade upp de brakre hålen och satte popnut där med. Nu sitter bindningarna enbart med MFS 5 skruv (försänkt maskinskruv) som kan dras riktigt hårt så att de ej gängar upp sig. Loctite behövs därmed inte.

Loctite i all ära men jag diggar inte riktigt kombinationen grov kort plåtskruv + aluminiumprofil + loctite. Visst sitter det, men det ger ingen vidare bra möjlighet till enkla justeringar av bindningen!
[Ändrat av h. 2004-02-10 kl 17:35]

 

[h.]

Re: Mera jämförelser?

Någon som kissat upp fryst bindning???

Hahahahaha! Det skulle jag vilja se någon göra under vikingarännet före landpromenaden där mycket folk samlas för skridskoavtagning.

 

[cwmint]

Re: Mera jämförelser?

Thure skrev
--------
Vore värdefullt om man hade ett statistiskt underlag för att kunna rekommendera den ena bindningen framför den andra avseende frysningsrisk och allvarliga fel. Därför bra om man noterar typ av bindning när man skriver om haverier i färdrapporter.
--------
Eftersom Mezzner kom i mål, kan jag meddela att det var en annan deltagare som bröt i Sigtuna på grund av just ett sådant fel på Salomonskridskon. Delar hade fallit av och försvunnit. Jag är ingen expert, så jag vet inte vad det var för modell, men Salomon var märket!
Alltså minst 2 sådana haverier under Vikingarännet. Fler andra hade problem med is i "styrskåran" , men det löste vi för det mesta.
\C

 

[thureb]

Re: Re: Mera jämförelser?

Eftersom Mezzner kom i mål, kan jag meddela att det var en annan deltagare som bröt i Sigtuna på grund av just ett sådant fel på Salomonskridskon. Delar hade fallit av och försvunnit. Jag är ingen expert, så jag vet inte vad det var för modell, men Salomon var märket!
\C

Att delar lossnar kan som sagt bero på att skridskofabrikanten valt den dåliga lösningen med skruv som gängas i aluminiumplattan. Det har i så fall inte så mycket att göra med märket på bindningen.

Sedan bör man också veta ungefär hur vanlig eller ovanlig en bindning/skridskokombination är för att ha en uppfattning om det är ett vanligen förekommande fel.
Ni som läser detta och har råkat ut eller bevittnat ett haveri rapportera gärna detta i en egen tråd här på forumet. Jag börjar med ett haveri som jag bevittnade för drygt ett år sedan.

Hälsningar Thure

 

[racketlonmästaren]

Fastfrysning

Mina SNS-profil frös också fast under Vikingarännet. Jag lyckades slita av en nagel när jag försökte få upp dem. Lösningen är kanske att alltid ligga först i tågen så slipper man slasksprutet.

 

[b-col]

Ja me'

Även jag råkade ut för fastfrysning av min X/A Access-bindning. Detta skedde dock dagen före V-rännet, vid landpassagen vid Roparudden, då det var ännu blötare än under rännet. Har för mig att temperaturen låg runt nollan. Bindningen lossnade till slut efter 5-6 min bök (dock utan vare sig kaffe eller kiss). På hemvägen inhandlades vanlig låsspray på macken och jag klarade mig utan några som helst problem under rännet, men gissa om jag var nervös inför landpassagerna. Jag försökte vara noga med att med jämna mellanrum stampa loss issörja från skridskorna.

Ett alternativ till den "automatiska" X/A Access är möjligen den manuella X/A Raid, som förmodligen är lättare att "bända upp" vid fastfrysning.

/b-col

PS. Vill rikta ett stort tack till arrangörerna för ett väl genomfört ränn, trots vädrets makter. Jag fick suverän assistans av en kvinnlig funktionär i Sigtuna som med glad min snabbt fyllde min drickapåse med dryga 2 liter.

 

[skrinnare]

Erfarenheter från skido

Lite off tipic eftersom detta inlägg gäller tävlingsvarianten av salomons SMS-profilbindning, men kanske nyttigt ändå.
Tidigare tävlade jag mycket i skidorientering, en sport som liksom långfärdsskridsko förmodligen utsätter bindningarna för betydligt extremare krafter än vanlig skidåkning. Man har även behov av att ta av skidorna ibland och springa när det inte finns spår. och ibland passerar man stöpta sjöar och vattenförande diken. Nu åker jag mest långfärdsskridsko, dock inte med löshäl.
Erfarenheterna av profilbindningar i skidO var:

*Fastsättningen i skidan är mycket viktig. Alltid borrmall och rätt typ av skruv. Självklart monterades alla skruvar. Ibland fylldes skruvhålen med epoxi först, speciellt om en skruv tidigare tenderat att lossna. Många har fått bryta tävlingar på grund av lossnade bindningar.

*Plastskenan bakåt är försedd med dubbelhäftande tejp. Avlägsna alla spår av den och limma med epoxi i stället. Skenan finns som reservdel så det är bara att skaffa nya om man kastar skidorna. I orginal är det inte ens en skruv längs bak, utan en plastplugg som slås ner i skidan.

*Ingen använde de fjädrande "automatbindningarna" ty de var hopplösa att använda när de fylldes med snö och is, och man vet ej om de greppat ordentligt. Den manuella fungerar alltid, om än med visst våld.

*Rycksnöret. På tävlingstypen av salomons bindningar kan man borra ett litet hål frami den del man lyfter för att lossa bindningen. I hålet sätts ett snöre med en knut på insidan och en på utsidan. Underlättar mycket vid avtagning av skida/skridsko med handskar eller isig bindning. På andra bindningar kan säkert en liknande funktion byggas.