Sagamartha National Park?

[yeahyeahyeah]

Inne i Siddharta Bank i Namche finns det faktiskt en uttagningsautomat. Men där kan man bara ta ut 5000rs åt gången. Jag vet dock inte hur bra täckning bankomaten har, men det gick att ta ut pengar med mitt VISA-kort.


Yoka: Din uträkning låter bra, kanske lite väl mycket pengar. Jag förstår inte hur 5500 plötsligt blir 10 000 )), men det är väl alltid bra att vara på den säkra sidan.

 

[Yoka]

ja, jag tycker att om man hittar något, så kanske man vill köpa och inte vända på kronan. Det är ju inte varje dag man är runt Everest regionen, kanske mer på en strand runt världen. Så jag har slutat med strand avslappningar
kanske hyr tält och vill tälta en vecka eller vad det nu blir. kanske tar in mig på fint hotel innan hemresan.
Hyatt Regency Kathmandu
http://cls.cdn-hotels.com/hotels/1000000/540000/531200/531192/531192_53_b.jpg
Mmmmjaaa,,, nnnjaaaeeejjj... tar nog tält ändå. är roligare än att sitta på lyx hotel.

om det riktigt vill sig illa med väder eller något annat, så är det bra med pengar i.f.a det blir akut.
helikopter, flyg hem om man missar returen hem.
man vet aldrig vad kan intäffa. Hittar en böna (fröken Nepal) som vill fria kanske heheee

 

[Pär_D]

kanske hyr tält och vill tälta en vecka eller vad det nu blir.

Vet inte hur erfaren du är av vandring. Men tänk på att minimera packningen när du går i bergen, Speciellt de första dagarna kan bli jobbiga om du inte har efarenhet och framförallt innan Lukla kan det bli jobbigt med tung packning, eftersom man där gärna går lite längre sträckor då man inte begränsas av höjden på samma sätt som ovanför Namche.

För mig var det framförallt nedför som var jobbigt. Benen fick lite av en chock med dryga 1,5 km höjdmeter nedför på blöta och ojämna "stigar" med 20kg packning (bar en del av tösens saker, samt ett par kilo kamerautrustning), den andra dagen vi var ute. Vaderna tog ett par dagar vandring att repa sig, hade som tur var Linnex med mig.

Du kan lämna extra packning som du inte behöver på ditt hotel i Kathmandu eller hos något teahouse i Lukla. Att släpa på tält känns lite onödigt om du ska gå på standardturiststigarna. Men vore spännande att ta någon mer obskyr runda när man klarat av EBC/Kala Patthar och har tid över i bergen. Borde gå att hyra utrustning i Namche (och Lukla)?

 

[Yoka]

Jag har inte vandrat utomlands, men i Sverigen en del ja.
Visst att släpa på packning som man kanske inte använder sig av, är onödigt.
Har tränat på 30+.kg rygga med skidor. Försöker att bära mer än vad jag ska ha med mig. Vet inte om det hjälper men träning är nog inte i onödan.
Men exakt det du säger, EBC först och senare till Isaland Peak. Vet inte hur det är så vi får väll se.
Skulle vara kul med en planerad topptur, om någon på vägen vill dit, annars får det nog vara. Vill inte göra det ensammen. Det kostar väll också vad jag läst.

Jag fick boken Trekking in the Everest region av Jamie McGuinness. Super bra bok tycker jag.
Vill gärna tälta om det går redan på vägen till Everest Bace Camp, gör det gärna än att sova i hus på vägen.

 

[Narcisse]

En tur till Island Peak...

Då måste du skaffa ett "climbing permit" och en guide. Du behöver dessutom klätterutrustning som storskor, stegjärn, yxa, sele, rep etc. Så en bestigning av Island Peak måste du planera innan du lämnar Kathmandu. Men det är en finfin topp!

 

[Harry47]

Kanske olämpligt av mig att nämna detta ...

... men jag gör det ändå.

Under förra vårens vandring träffade jag i Dingboche en 22-årig norrman som hade varit på Island Peak (eller Imjatse som det heter på nepalesiska/sherpaspråket). I Kathmandu hade han tänkt skaffa sig klättertillstånd och annat som behövs, men det trekkingföretag som han besökte hade stängt just då och han ville inte vänta tills de öppnade. Han hade tält med sig, men på Everestleden bodde han i tehusen. Han hade slagit upp tältet vid Imjatses fot, en bit från turistgrupperna som skulle klättra lagligt. När det var dags att ge sig iväg mot toppen såg han till att hålla avstånd till övriga klättrare, men kopplad till samma rep som de. En guide hade i alla fall tagit kontakt med honom och undrat om han klättrar ensam. Killen hade svarat, att han klättrade helt på egen hand, utan något tillstånd. Guiden hade bara skrattat och gått till sin grupp. Som man kan läsa bl.a. i McGuinness bok, så kunde guiden ha krävt killen på rätt mycket pengar (varav han skulle fått behålla en hel del själv) för att få klättra vidare. Kanske var han imponerad av den unge gutten, och lät honom vara.

Naturligtvis var detta, i mina ögon, dumdristigt och kunde blivit dyrt för honom. Samtidigt kunde jag inte låta bli att imponeras av honom, kanske för att vi båda, som det visade sig, tyckte om att få färdas fritt i Guds(?) fria natur utan alltför mycket begränsande lagar, beredda att ta eget ansvar för allt som kan hända.

 

[yeahyeahyeah]

Intressant historia! Jag har också träffat turister i Nepal som klättrat upp på olika trekkingpeakar utan att ha skaffat permits. Och jag är inte ett dugg förvånad över att guiden inte brydde sig. Även om folk inte medvetet bryter mot lagar i Nepal, så är väl inte den allmänna kunskapen om olika lagar särskilt utbredd, medans mutning och annat är väldigt välutbrett.

Ägaren av det företag jag anlitade sist jag var i Nepal berättade att han behövde få upp lite syrgas till Everest Base Camp, och eftersom man inte får ha med gasbehållare i varken helikoptrar eller flygplan hade han behövt skicka det med buss och bärare från Jiri. Men han betalade lite pengar under bordet istället för att få upp dem med flygplan.

Haha, jag kom hem för mindre än en vecka sen från Nepal, och är redan sugen på att återvända!

Du kommer att få det underbart!

 

[Harry47]

Vad jag förstår så får (ska) den ansvarige för en klättergrupp, sirdar, ta ut dubbla klätteravgiften av den som klättrar olovandes. Hälften tillfaller honom, resten till den nepalesiska klätterorganisationen. Det är fritt att gå upp på toppar under 6000 m. (Finns det undantag?)

 

[Narcisse]

Svar på "Kanske olämpligt av mig.... "

Hade inte tänkt att svara men kan inte låta bli!

För mig som bor i Nepal och ser hur folk lever här i världens 5:e fattigaste land, och dessutom väl känner till mentaliteten hos befolkningen så läste jag precis:

Det var en gång en riktigt fattig man som knappt hade mat att äta för dagen, men han hade en bit fantastiskt land! Han jobbade hårt med att hålla sin lilla bit land så vacker och välskött som han kunde och höll stigarna i bra skick så att människor som ville passera kunde få njuta av området på ett säkert sätt. För att kunna göra detta, tog han ut en liten avgift och såg till att gästerna fick en guide med sig så att de kunde få ut mer av vistelsen och så att de inte skulle skada sig. På så sätt kunde han tjäna en liten slant så att han kunde försörja sin familj.

En dag kom en stilig och smart prins till området. Han ville gå in men såg inte skymten av ägaren. Ägaren hade varit tvungen att gå till sin familj med lite mat. Men, för att ägaren inte skulle förlora några pengar hade han sett till att det fanns hundratals vänner till honom som kunde hjälpa till med både avgifter och guider.

Men tänkte prinsen - finns inte ägaren här så struntar jag i avgift och guide. Jag är stark och klarar mig säkert bra. Ägaren har säkert gjort stigen så fin att jag kommer att hitta dit jag vill gå och om jag behöver rep för att ta mig upp på berget så kan jag använda de som ägaren har satt dit!

Prinsen nådde sitt mål tack vare de fina stigarna och de redan fastsatta repen. En av guiderna som var där med andra besökare (som hade lyckats betala tillstånd och guide fast än att ägaren var borta) såg prinsen, men artig och vänlig som guiden var, så blev han inte arg på honom utan tänkte bara att; inte kan jag bli arg på en prins från ett rikt och exotiskt land - jag som bara är en enkel man från en fattig bergsby. Så han log och önskade prinsen lycka till. Vad prinsen inte visste var att guiden hela tiden höll ett öga på prinsen och hade varit beredd att offra sitt eget liv om något hade gått snett för honom.

När prinsen kom tillbaka så var människorna imponerade av honom för att han hade tagit lagen i sina egna händer och struntat i att betala avgiften och använt en guide - Han hade ju kommit fram ändå - på "EGEN" hand i Guds "FRIA" natur. Vem kan väl äga jorden vi går på? Den ska väl tillhöra alla, eller???

Vad prinsen inte förstod var att han hade klampat rakt in i en annan människas trädgård, stulit något från en väldigt väldigt fattig människa, samt missat ett otroligt möte med en människa som har en livsåskådning och en erfarenhet som de flesta av västerlänningarna förundras över.

Snälla ni som läser det här och vill resa till Nepal - Ni är gäster hos ett av världens fattigaste folk. Vill ni inte boka er tur med ett företag så se ändå till att ni gör rätt för er! Att vandra utan guide är säkert fantastiskt - men när ni väl har gått med en lokal guide och fått uppleva Sherpa, Magar och Tamang-folket på nära hand så kommer det att ge en oslagbar upplevelse.

Nedan kan ni läsa vad människor som har gått med de lokala guiderna tycker om upplevelsen!

"Efter mötet med dom fantastiska nepalesiska människorna, den annorlunda kulturen och dom häpnadsväckande vyerna som Himalaya erbjuder, känns det som livet har fått en ny mening."

"När man färdas med sådana människor lär man sig oerhört mycket om kultur, seder och berg(!) som gör att detta land alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta."

"Jag gjorde mitt livs resa och blev helt klart hög på livet! Jag måste framhålla att de fantastiska guiderna, sirdarna och den lokala befolkningen i Himalaya var de som gjorde att jag kan säga så idag.... De vyer, samtal, känslor och fysiska ansträngningar som resan bjöd på, gav mig möjligheten eller kanske beordrade mig att tänka, tänka om, värdera, omvärdera, dra slutsatser och ta beslut som omfattar de viktigaste och mest omvälvande i mitt liv."

"Att stå på toppen av Mount Everest var fantastiskt, men det som gjorde störst intryck på mig var sherpabefolkningen!"

 

[Narcisse]

Vad jag förstår så får (ska) den ansvarige för en klättergrupp, sirdar, ta ut dubbla klätteravgiften av den som klättrar olovandes. Hälften tillfaller honom, resten till den nepalesiska klätterorganisationen. Det är fritt att gå upp på toppar under 6000 m. (Finns det undantag?)

Jag har precis skaffat ett klättertillstånd till Pokhalde Peak i Everest regionen 5 806 meter. Tillståndet kostade 350 USD och dessutom så tillkommer det på samtliga Peak'ar en Garbage Deposit på 250 USD som man får tillbaka när man har lämnat in expeditionens sopor.

 

[Harry47]

Jag håller fullständigt med dig, ...

Christina, angående sherpafolket!

Jag har under mina båda ensamvandringar lärt känna familjer i Khumjung med omnejd och tehuspersonal längs hela trekken, och dessutom kommit i kontakt med många andra. Dessa människor är en stor anledning till att jag, trots hög ålder, har bestämt mig för att vandra där igen och hälsa på dem nästa vår, som pensionär, och sedan så länge jag orkar och pengarna räcker. Den mest fantastiska händelsen förra våren var när jag under en dagsrunda kom gående från Kenjoma till Namche och hörde en kvinna ropa "Hello!" uppe på bergssluttningen. Jag tittade upp och såg att det var sexbarnsmamman Sarki Fute som kom gående nedför berget, på väg till marknaden i Namche. Två år tidigare sov jag ett par nätter hos henne i deras tehus i Millinggo (numera bor de i Khumjung; för få turister stannade hos dem i Millinggo). Hon kände igen mig, och vi fick en trevlig pratstund. Under mina tio dagar i Namche-Khumjung-området hann jag sedan träffa hennes familj flera gånger, och hennes man och bror även i Ktm före min hemresa. En dag gjorde fem av barnen, yngste 4 år, och tre kusiner till dem, tillsammans med tyske Heinz, 66 år, som jag träffade i Millinggo två år tidigare och har hållit kontakt med sedan dess, och mig en acklimatiseringstur upp på Khunde Ri, där barnen dukade fram en lunch bestående av stekt potatis och gott bröd. En helt fantastisk dag!

Det som har gjort djupast intryck på mig är att folket i bergen trots den materiella fattigdomen är så vänliga och glada, mycket mer harmoniska, som det verkar, än vi i vår rika del av världen. (Sveriges BNP per capita är 90 gånger högre än Nepals, om man använder det som mått på välfärd). Ett folk som det är mycket lätt att förälska sig i, om man tar chansen att söka kontakt med dem. Var generös mot dem, snåla inte med dig själv eller dina pengar. Dina pengar är värda mer för dem än för dig.

En helt annan sak, Christina: Jag antar, att du inte menar att det numera kostar pengar att gå upp även på lägre, under 6000 m, toppar? T.ex. om jag går upp på Gokyo Ri eller Chukkung Ri?

 

[Yoka]

Hej
jag är inte alls mot att man betalar för att klättra, om jag skulle göra illa mig så kommer dom till hjälp mm.
tycker inte att priset är högt. Jag betalar i Stockholm nära 4000.kr i P-böter varje månad, det är högt för att man betalar även infart in till stan, och hög företagsbil- kostnader mm... mm.
Så inte är jag mot att betala en fantastisk färd.

Att det skulle kosta under 6000.meter kan väll ändå inte vara rätt vad jag läst, jag ställer mig frågande???
Men är du där och säger att det kostar, så då får jag lita mig på det.
Jag märker när jag kommer dit. Mina 10 000.kr verkar bli högre än vad jag räknat med i.s.f.
Trekking är ju kul också, och att jag är där för första gången. Det kan bli bara en foto resa jag gör med underbara berg o naturflora.

Jag kan göra till nästa gång Island Peak eller vart färden leder.