Görgo' paddling
Hej Jimmy och alla intresserade!
Vi fick en väldigt lyckad tur på Säveån 24-26 april, inte minst tack vare det sagolika vädret. Frost första natten, men sedan drygt 20 grader mitt på dan på lördagen!
Eftersom vi hade diverse krämpor i gruppen (foglossning, tennisarmbågar och begynnande influensa...) tog vi det väldigt lugnt - mer livsnjutning än långdistanspaddling var mottot!!! Vi lyckades också hitta en sträcka med så få lyft och forsar som möjligt, som underlättade det hela. Den visade sej rentav vara ganska barnvänlig, så en av tjejerna skommer att paddla samma sträcka i sommar med en annan kompis och deras sammanlagt sex barn på 8-15 år.
I Jimmys (sm6xvz) inlägg från 2009-04-22 13:44 finns en länk till ett spår på Goole Earth, vi tog en kortare del av den sträckan:
Fredag kväll, start i Siene vid bron mellan Brolycke och Eklanda, nära Missionskyrkan. Vi paddlade uppströms ca 200 m och tältade på samma strand som Jimmy i fjol (lat. 57°59'7.52"N, long. 12°46'4.72"O). På en av våra kartor var den markerad som badplats, men för säkerhets skull frågade vi bonden på gården intill om det var okej.
Lördag lugn paddling till Hjultorps kraftstation (granne med Vårgårda herrgård och Doggys hundmatsfabrik). Det var svårt att hitta nån strandkant utan gyttja eller taggtråd före kraftverket, men till slut upptäckte vi att det gick smidigt att lyfta upp kanoterna på en betongkant på själva dammanläggningen. Visa av Jimmys erfarenhet lade vi inte i igen direkt efter Hjultorp eftersom Vårgårda kvarn ligger strax efter. En i sällskapet hade rekat dagen innan, så vi testade att gå längs höger sida av ån i stället för att gena under E20. Vi gick åt höger på riksväg 42 och svängde in på en väg till vänster i höjd med en Preemtapp (obemannad, annars hade vi fyllt på dricksvatten). I höjd med första vägen mot höger (med skylt mot PMU, Pingstmissionens u-landshjälp) tog vi till vänster och följde kanten av ett gärde snett ner åt vänster mot ån. Strandbrinken är ganska hög och brant där, men vi hittade ett ställe som verkade ha använts av kanotister förut (lat. 58° 1'33.22"N, long. 12°47'24.52"O). Allt som allt ett smidigt lyft, med asfalt att köra kanotvagnarna på nästan hela vägen.
Därefter härlig paddling i vatten som strömmade snabbare än tidigare. Eftersom vi lägger ganska lång tid på kafferep och gourmetmiddagar så började det snart bli dags att leta tältplats. Det var lite svårt. Från Siene till Algutstorp var det mycket skog och vi såg flera tänkbara platser, men nu var det odlad eller bebyggd mark nästan hela tiden på båda sidor. Plus E20 och järnvägen ofta inom syn- eller hörhåll. Strax före en stor gård som heter Vårvik (där Jimmy & co lade i vid en bro efter sin genväg från Hjultorp) hittade vi en tillräckligt bred och lagom knölig gräsplätt mellan ån och en nysådd åker. Vi kunde se tågen och blinkande ljus från en korsning och höra lite av trafiken på E20, men jag tyckte inte det var störande ens under natten. (Fast nån av oss sov med öronproppar för säkerhets skull.) Det var liksom en del av charmen att Säveån går genom så olika typer av landskap.
Söndagens paddling var inte lika lugn, men kul på ett annat sätt. Efter Vårvik började det jag känner igen från Jimmys upplevelse, att ån är full av stock och sten. Med täta mellanrum dök det upp bäverdämmen, stockar och annan brôte som måste passeras på ett eller annat sätt. Ofta gick det att huka sej och paddla under. Vid ett tillfälle lyckades vi röja undan bildäck och en ansenlig samling flaskpost (!) och få en tillräckligt bred ränna att paddla i. Jag tror att det bara var en gång vi behövde lyfta kanoterna (men då passade vi på att göra lunch).
Vi hade tänkt avsluta i Lagmansholm, men insåg att dagens första tre kilometrar tagit nästan dubbelt så lång tid som samma sträcka dagen innan. Målet fick bli Mängsholms naturreservat, där det fanns en bro och en bilväg så vi skulle kunna bli hämtade. (Se http://www.vastkuststiftelsen.org/VisaNaturres.asp?id=558* .)
Först kom vi till bron, men där såg vi inget bra ställe att ta upp kanoterna. Och plötsligt strömmade vattnet allt snabbare så det var liksom bara att hänga med. Vi visste att det skulle vara en fors vid den nedlagda kvarnen strax efter bron, men var ändå inte riktigt beredda. Först var det jättehärligt, ungefär som Flumeride eller Kållerado. Men i höjd med den gamla fördämningen blev det lite dramatiskt, vi fastnade stenhårt bland stora stenar ett par gånger, åkte baklänges och var nära att kantra. Min syster och jag hade en stryktålig aluminiumkanot men den andra var av glasfiber. Vi i aluminien lyckades vända efter värsta passagen och ta oss in i den lugna fåran där man förr reglerade vattenflödet från kvarnen. Tjejerna i glasfibern valde att vada i det lårdjupa vattnet, för att inte kvadda den mot stenar. De tog sej upp på den lilla ”halvön” mellan forsen och den lugna fåran, medan jag tog mig i land på andra sidan.
Där låg en privatbostad med en trappa ner mot vattnet. Ingen var hemma men jag hittade folk utanför nästa huset och frågade om det var okej att ta upp våra kanoter mitt i grannarnas trädgård. Det var det, som tur var! De berättade att de ofta såg kanotister som drog en lättnadens suck efter att ha klarat forsen, utan att veta att det bara en liten bit senare kom en ännu värre... För vår del slutade det hela lyckligt, dramatiken blev liksom grädden på det i övrigt lugna och fina moset
Nu är det bara att börja drömma och planera inför när vi ska ta resten av Säveån i olika etapper!
Hej Jimmy och alla intresserade!
Vi fick en väldigt lyckad tur på Säveån 24-26 april, inte minst tack vare det sagolika vädret. Frost första natten, men sedan drygt 20 grader mitt på dan på lördagen!
Eftersom vi hade diverse krämpor i gruppen (foglossning, tennisarmbågar och begynnande influensa...) tog vi det väldigt lugnt - mer livsnjutning än långdistanspaddling var mottot!!! Vi lyckades också hitta en sträcka med så få lyft och forsar som möjligt, som underlättade det hela. Den visade sej rentav vara ganska barnvänlig, så en av tjejerna skommer att paddla samma sträcka i sommar med en annan kompis och deras sammanlagt sex barn på 8-15 år.
I Jimmys (sm6xvz) inlägg från 2009-04-22 13:44 finns en länk till ett spår på Goole Earth, vi tog en kortare del av den sträckan:
Fredag kväll, start i Siene vid bron mellan Brolycke och Eklanda, nära Missionskyrkan. Vi paddlade uppströms ca 200 m och tältade på samma strand som Jimmy i fjol (lat. 57°59'7.52"N, long. 12°46'4.72"O). På en av våra kartor var den markerad som badplats, men för säkerhets skull frågade vi bonden på gården intill om det var okej.
Lördag lugn paddling till Hjultorps kraftstation (granne med Vårgårda herrgård och Doggys hundmatsfabrik). Det var svårt att hitta nån strandkant utan gyttja eller taggtråd före kraftverket, men till slut upptäckte vi att det gick smidigt att lyfta upp kanoterna på en betongkant på själva dammanläggningen. Visa av Jimmys erfarenhet lade vi inte i igen direkt efter Hjultorp eftersom Vårgårda kvarn ligger strax efter. En i sällskapet hade rekat dagen innan, så vi testade att gå längs höger sida av ån i stället för att gena under E20. Vi gick åt höger på riksväg 42 och svängde in på en väg till vänster i höjd med en Preemtapp (obemannad, annars hade vi fyllt på dricksvatten). I höjd med första vägen mot höger (med skylt mot PMU, Pingstmissionens u-landshjälp) tog vi till vänster och följde kanten av ett gärde snett ner åt vänster mot ån. Strandbrinken är ganska hög och brant där, men vi hittade ett ställe som verkade ha använts av kanotister förut (lat. 58° 1'33.22"N, long. 12°47'24.52"O). Allt som allt ett smidigt lyft, med asfalt att köra kanotvagnarna på nästan hela vägen.
Därefter härlig paddling i vatten som strömmade snabbare än tidigare. Eftersom vi lägger ganska lång tid på kafferep och gourmetmiddagar så började det snart bli dags att leta tältplats. Det var lite svårt. Från Siene till Algutstorp var det mycket skog och vi såg flera tänkbara platser, men nu var det odlad eller bebyggd mark nästan hela tiden på båda sidor. Plus E20 och järnvägen ofta inom syn- eller hörhåll. Strax före en stor gård som heter Vårvik (där Jimmy & co lade i vid en bro efter sin genväg från Hjultorp) hittade vi en tillräckligt bred och lagom knölig gräsplätt mellan ån och en nysådd åker. Vi kunde se tågen och blinkande ljus från en korsning och höra lite av trafiken på E20, men jag tyckte inte det var störande ens under natten. (Fast nån av oss sov med öronproppar för säkerhets skull.) Det var liksom en del av charmen att Säveån går genom så olika typer av landskap.
Söndagens paddling var inte lika lugn, men kul på ett annat sätt. Efter Vårvik började det jag känner igen från Jimmys upplevelse, att ån är full av stock och sten. Med täta mellanrum dök det upp bäverdämmen, stockar och annan brôte som måste passeras på ett eller annat sätt. Ofta gick det att huka sej och paddla under. Vid ett tillfälle lyckades vi röja undan bildäck och en ansenlig samling flaskpost (!) och få en tillräckligt bred ränna att paddla i. Jag tror att det bara var en gång vi behövde lyfta kanoterna (men då passade vi på att göra lunch).
Vi hade tänkt avsluta i Lagmansholm, men insåg att dagens första tre kilometrar tagit nästan dubbelt så lång tid som samma sträcka dagen innan. Målet fick bli Mängsholms naturreservat, där det fanns en bro och en bilväg så vi skulle kunna bli hämtade. (Se http://www.vastkuststiftelsen.org/VisaNaturres.asp?id=558* .)
Först kom vi till bron, men där såg vi inget bra ställe att ta upp kanoterna. Och plötsligt strömmade vattnet allt snabbare så det var liksom bara att hänga med. Vi visste att det skulle vara en fors vid den nedlagda kvarnen strax efter bron, men var ändå inte riktigt beredda. Först var det jättehärligt, ungefär som Flumeride eller Kållerado. Men i höjd med den gamla fördämningen blev det lite dramatiskt, vi fastnade stenhårt bland stora stenar ett par gånger, åkte baklänges och var nära att kantra. Min syster och jag hade en stryktålig aluminiumkanot men den andra var av glasfiber. Vi i aluminien lyckades vända efter värsta passagen och ta oss in i den lugna fåran där man förr reglerade vattenflödet från kvarnen. Tjejerna i glasfibern valde att vada i det lårdjupa vattnet, för att inte kvadda den mot stenar. De tog sej upp på den lilla ”halvön” mellan forsen och den lugna fåran, medan jag tog mig i land på andra sidan.
Där låg en privatbostad med en trappa ner mot vattnet. Ingen var hemma men jag hittade folk utanför nästa huset och frågade om det var okej att ta upp våra kanoter mitt i grannarnas trädgård. Det var det, som tur var! De berättade att de ofta såg kanotister som drog en lättnadens suck efter att ha klarat forsen, utan att veta att det bara en liten bit senare kom en ännu värre... För vår del slutade det hela lyckligt, dramatiken blev liksom grädden på det i övrigt lugna och fina moset
Nu är det bara att börja drömma och planera inför när vi ska ta resten av Säveån i olika etapper!
Senast ändrad:
