Säkerhet till fjälls - val av GPS, Inreach, PLB, nödsändare

[qy]

Jag tycker själv Inreach är bästa lösningen för mina behov generellt, men på vintern kan det även vara värt att fundera på om temperaturintervallet de är designade för har betydelse. Inreach ger inga utfästelser vid användning vid temperaturer under -20. För PLB, beroende på märke och version, verkar det vara -40 eller -20 enligt min snabbgoogling.

Jag kan dock inte påminna mig att jag sett några klagomål på nätet angående att Inreach inte fungerar bra på vintern i praktiken. (Ogooglat enbart ur minnet....) För PLB, som ren nödsändare, blir frågeställningen lite irrelevant då nästan ingen använder den aktivt.

 

[xxargs]

Jo, 5000 i inköp och sedan minst 500 per år tickar ju på en bit.

Jag sätter också lite frågetecken för vad en InReach klarar för ogästvänlig omgivning. Den ska vara hjälpligt vattentät men hur är det med t.ex kyla?
Och så går det ju inte komma ifrån att fler funktioner drar mer energi så batteriet kan ju bli en potentiell risk också, även om det väl kan uppvägas om man kånkar med sig powerbanks.

LiIon-batterier skall inte laddas och ofta automatiskt spärrar sig för laddning mha BMS om batteritemperaturen är under 0 grader C (mer proffesionella/militär varianter så kan man ladda ned till -10 grader C då dess BMS sänker kraftigt den tillåtna strömmen ju kallare batteriet är).

Det som begränsar är hur fort bildade litiumet på grafitens ytan (eller snarare dess antal nanometer tjocka semisolida yta mellan grafitens yta och elektrolyten med än idag okända kemiska processer) sugs in i själva grafitkornen och det är en fysikalisk process starkt beroende av temperatur - kör man med för hög laddström vid för låg temperatur så blir det en lithium-metall plätering och den sugs inte in i grafiten alls och det är en permanent skada på batteriet då metallen stänger igen ytorna som interagerar mot grafit-kornen och löses inte upp igen trots även om man laddar i och ur senare - samt gör batteriet mer farlig i och med metallisk lithium nu finns närvarande i batteriet och kan bilda metallnålar som växer med tiden och laddningscyklerna och som till slut kan penetrera separatorn och kortsluter batteriet och det blir batteribrand...

---

Har man tänkt köra powerbank, solpaneler mm. som tillskottsel/nödladdning så är det viktig att solpanel och batteridel kan säras så att man kan ha batteridelen i innerfickan vid laddning när det är riktigt kallt ute - vilket utesluter lösningar med batteripack där (ofta liten solpanel) och batteri är sammanbyggda i en enda enhet.

samma sak när man laddar uppladdningsbara enheter med LiIon-batterier - se till att de håller sig på plus-gradersidan vid laddning (dvs. ha det i innerfickan/ inne i sovsäcken när det sker)

 

[vandrafjäll]

Jag tycker själv Inreach är bästa lösningen för mina behov generellt, men på vintern kan det även vara värt att fundera på om temperaturintervallet de är designade för har betydelse. Inreach ger inga utfästelser vid användning vid temperaturer under -20. För PLB, beroende på märke och version, verkar det vara -40 eller -20 enligt min snabbgoogling.

Jag kan dock inte påminna mig att jag sett några klagomål på nätet angående att Inreach inte fungerar bra på vintern i praktiken. (Ogooglat enbart ur minnet....) För PLB, som ren nödsändare, blir frågeställningen lite irrelevant då nästan ingen använder den aktivt.

Själv så har jag den alltid under anoraken, då jag inte vill ha den i t ex pulkan. Eftersom det är en nödsändare så måste jag alltid ha den nära till hands, om jag t ex blir av med pulkan. Och så sover jag med den i sovsäcken, tältet kan ju t ex slitas sönder eller helt enkelt blåsa bort. Så den är alltid oavsett utomhustemperatur på ett betydligt varmare ställe än -20.

 

[qy]

Själv så har jag den alltid under anoraken, då jag inte vill ha den i t ex pulkan. Eftersom det är en nödsändare så måste jag alltid ha den nära till hands, om jag t ex blir av med pulkan. Och så sover jag med den i sovsäcken, tältet kan ju t ex slitas sönder eller helt enkelt blåsa bort. Så den är alltid oavsett utomhustemperatur på ett betydligt varmare ställe än -20.

Det har du alldeles rätt i, tänkte inte så långt när jag skrev. Det ska inte vara något problem om man har den i en ficka hela tiden, precis som man bör ha oavsett temperatur för att säkerställa att den alltid är åtkomlig när man behöver den. På sommaren har jag den inte i sovsäcken men det kan man ju lätt ha på vintern.

 

[Sentient6]

LiIon-batterier skall inte laddas och ofta automatiskt spärrar sig för laddning mha BMS om batteritemperaturen är under 0 grader C (mer proffesionella/militär varianter så kan man ladda ned till -10 grader C då dess BMS sänker kraftigt den tillåtna strömmen ju kallare batteriet är).

Det som begränsar är hur fort bildade litiumet på grafitens ytan (eller snarare dess antal nanometer tjocka semisolida yta mellan grafitens yta och elektrolyten med än idag okända kemiska processer) sugs in i själva grafitkornen och det är en fysikalisk process starkt beroende av temperatur - kör man med för hög laddström vid för låg temperatur så blir det en lithium-metall plätering och den sugs inte in i grafiten alls och det är en permanent skada på batteriet då metallen stänger igen ytorna som interagerar mot grafit-kornen och löses inte upp igen trots även om man laddar i och ur senare - samt gör batteriet mer farlig i och med metallisk lithium nu finns närvarande i batteriet och kan bilda metallnålar som växer med tiden och laddningscyklerna och som till slut kan penetrera separatorn och kortsluter batteriet och det blir batteribrand...

---

Har man tänkt köra powerbank, solpaneler mm. som tillskottsel/nödladdning så är det viktig att solpanel och batteridel kan säras så att man kan ha batteridelen i innerfickan vid laddning när det är riktigt kallt ute - vilket utesluter lösningar med batteripack där (ofta liten solpanel) och batteri är sammanbyggda i en enda enhet.

samma sak när man laddar uppladdningsbara enheter med LiIon-batterier - se till att de håller sig på plus-gradersidan vid laddning (dvs. ha det i innerfickan/ inne i sovsäcken när det sker)

Tack för den kemisk/fysikaliska utläggningen!
Vad är BMS?

De flesta batteripack har väl ändå inte solpaneler? Visst finns de (jag har t.ex själv en powermonkey adventurer) men de måste vara i klar minoritet.
Min personliga erfarenhet är att det ska till rejält långa turer innan solpaneler blir ett klart bättre alternativ än powerbanks, men det beror ju såklart på vad man använder och hur mycket.
Dessutom, i de fall där det handlar om rejält kalla temperaturer torde inte solpaneler vara så relevanta ändå på våra breddgrader.

Alltså - jag tror inte att det blir ett jätteproblem att ladda ifall behovet uppstår.

 

[Polar300]

Jag tror att vi jämför litet äpplen och päron i den här tråden.
En PLB är givetvis överlägsen när det gäller enbart livräddning
men någon kommunikation får man inte. Man får nog betrakta
inReach som en kommunikationsutrustning med möjlighet till väl
fungerande livräddning. Därav prisskillnaden.
Jag tycker att fördelen med att kunna kommunicera (med både
hemmaplan och eventuell räddningspersonal) är värd pengarna.

Det var min beslutsbas också; tvåvägskommunikation, att både ha kakan kvar och samtidigt kunna äta upp den så att säga. inReach är ju både en bra satellitkommunikator (med i princip 100% utomhus-yttäckning i hela världen - till ett överkomlig användarkostnad: tack Iridiumkonkursen!) och en tillräckligt bra nödsändare (med full 24/7-passning). [Vad som inte finns i en inReach är den 121,5MHz närområdesradiopejlsändare för räddningsflygetyg som en EPIRB/ELT/PLB har, men det är normalt överflödigt numera eftersom GNSS-positioneringen är så exakt (vi talar något 10-tal meter - även utan tillgång till SBAS-data).] Dvs med en Garmin inReach Explorer+ skulle jag få bland det bästa av båda världarna - och när så priset för ett tag sedan åkte ner så var det inget att tveka över längre.

 

[Lars H]

Vad innebär fri sikt till himlen?

Jag har läst, men hittar inte nu, att nödsändare (alla typer) och satellittelefoner behöver fri sikt till himlen för att fungera. Fungerar de i tält, i en snöbivack (hur tjock får snön i så fall vara), i en enkel träbyggnad? Finns det någon som har erfarenhet eller en källa till vad en satellitnödsändare klarar? Är det kanske olika för olika satellitsystem. Har nyligen köpt en Inreach Explorer (som använder Iridium) som ska användas för första gången på en skidtur Abisko-Keb trakten i april. Jag tänker mig en dåligtvädersituation då jag grävt någon form av nödbivack i snön. Då vore det väldigt bra att kunna kommunicera med Inreachen utan på ut. Går det?

 

[Fjällkjell]

Jag provade först Spot men tyckte att den var mycket dålig när man gick i skog. Den provar sända 3 ggr och sedan ger den upp (eftersom den inte kan ta emot ett kvitto). In Reach sänder till dess att den fått kvitto och har fungerat perfekt. Den kan givetvis skärmas av plåttak och andra hinder, kanske i viss mån också av snö. Om man är i den situationen sänder man meddelandet och lägger den utanför det skydd man befinner sig i så får den ligga där till man fått kvittens (ett litet pip).

 

[TROY GARNER]

På bredgrader nära polerna skall man ha Iridium telefoner- andra system med satteliter i geosynkrona banor behöver frisikt mot ekvatorn vilket kan vara problematiskt

 

[Polar300]

Ja, det är stor skillnad på vad som är "fri sikt till himlen" för olika satellitsystem.

För system som Inmarsat och övriga med satelliterna i geostationär bana 36000km ovan ekvatorn krävs fri sikt mot den geostationära banan - och det vet vi ju att det är rätt lågt ner mot horisonten även om man befinner sig på ett berg i fjällkedjan...

För system som har sina satelliter i så kallad Low Earth Orbit, som t.ex. Iridiumsystemet, som har satelliterna farande "kors och tvärs" runt jorden i polär bana på låg höjd och med hög hastighet så får man täckning med just "fri sikt till himlen", dvs i princip rakt uppåt...

Signaldämpande material mellan sändarantennerna (metall, sten, betong och/eller vatten i någon form som t.ex. trä, snö etc) sänker snabbt sändareffekten.

 

[TROY GARNER]

Ja exakt Irdium funkar även för att hinna få iväg en snabb nödsänding i en ravin med bara sikt rakt upp när en sattelit passerar ovan(man har chansen iaf) - dom andra ligger i samma bana som typ tv satteliter och det är ett rejält nedköp om man inte är båt eller befinner sig runt ekvatorn

Irdiumsatteliterna är dom ni ser hela tiden röra sig syd/nord med hög fart.
Ja iaf dom flesta är irdium

 

[eyck]

Ja, det är stor skillnad på vad som är "fri sikt till himlen" för olika satellitsystem.

För system som Inmarsat och övriga med satelliterna i geostationär bana 36000km ovan ekvatorn krävs fri sikt mot den geostationära banan - och det vet vi ju att det är rätt lågt ner mot horisonten även om man befinner sig på ett berg i fjällkedjan...

För system som har sina satelliter i så kallad Low Earth Orbit, som t.ex. Iridiumsystemet, som har satelliterna farande "kors och tvärs" runt jorden i polär bana på låg höjd och med hög hastighet så får man täckning med just "fri sikt till himlen", dvs i princip rakt uppåt...

Signaldämpande material mellan sändarantennerna (metall, sten, betong och/eller vatten i någon form som t.ex. trä, snö etc) sänker snabbt sändareffekten.

Kan vara värt att nämna att COSPAS-SARSAT som PLB/EPIRB utnyttjar består av två komplementära satellitsystem - dels det geostationära High Earth Orbit (GEOSAR) och det icke-geostationära polärt orienterade systemet Low Earth Orbit (LEOSAR). Det ena systemet "täcker upp" för vad det andra inte klarar. T.ex. kan ju en GEOSAR-satellit inte använda Dopplereffekten för positionsbestämning, medan en LEOSAR-satellit kan detta (men å andra sidan kontinuerligt "endast" ser en yta ca stor som Europa åt gången).

Mats