Säkerhet ensamvandring

[Pwe]

Som alltid handlar det om kompromiss. Avväga mellan mina behov och mina närståendes, mellan mitt behov av trygghet och mitt behov av äventyr. Trafiken är nog som tidigare sagt en större fara i faktiska siffror, men det reflekterar vi inte över.

Brukar gå ensam varje år och min erfarenhet är att det inte blir bra om jag känner mig alltför otrygg - blir inte semester när jag hela tiden är spänd och funderar på lämpligheten i det jag gör.

Vad det har inneburit i praktiken för mig är att jag går delvis orösat i Jämtlandsfjällen. Jag har en dagsmarsch till hjälp - ofta kortare - och det finns ganska många ställen med mobiltäckning och jag kan på det sättet höra av mig nästan varje dag och lämna färdrapport. Jag har inga problem med att få ihop en vandring på 7-10 dagar utan att se en människa, men blir jag sällskapssjuk är det inte heller långt till en led eller en fjällstuga. Detta ger mig en tillräcklig känsla av säkerhet, även om den på sätt och vis är falsk.

//Peter

 

[anjeda]

Det finns många andra områden där du kan känna dig ensam men ha närmare till hjälp.

HåkanF[/QUOTE]

Jag är öppen för förslag!!!!!
Jag åker upp till Jämtlandsfjällen minst en gång nästa sommar (själv) för att fiska. Var uppe 2ggr i somras.
Det är ju lite därför jag startade tråden delvis för att kunna planera.
Det är nästan 1år kvar!!!!
Sarek upplever jag som ett bra område delvis för att folk b.l.a på den här sidan kan ge tips och råd, jag vill se relativt orörd natur.
Min planering är INTE att gå själv men tankarna finns där.

 

[nilssa]

Kebnekaiseområdet

Hej,

jag har gjort den där ensamturen i Sarek, och det finns dom som gör det regelbundet. Men min rekommendation är Abisko-"alperna" ner till Kebnekaiseområdet. Där har du en bra avvägning mellan möjlighet till avskildhet och möjligheten att söka hjälp om det skulle behövas. Du kan anpassa vägval och svårighetsgrad efter dagsform, och variationsrikedomen gör det lätt att återvända år efter år. Det är väldigt bra för ensamvandring helt enkelt!

Nils

 

[avslut1102]

Provade för ett par år sedan på solovandring i Sarek, mest för att se hur det var att vandra ensam. Gjorde även ett par toppturer, bland annat Sarektjåkkås nordtopp och Kavapakte. Det första dygnen var jag helt ensam och då jag heller inte fick in nått på radion så blev det verkligen ensamt.

Det är en stor skillnad att träffa någon, ja så mycket som att se någon på håll, mot att gå flera dygn utan att se någon alls. Så du får fråga dig om du vill gå ensam utan att träffa någon eller gå ensam och träffa folk. För det senare är Kebnekaise betydligt bättre än Sarek.

Sen har vi där här med säkerhet. Jag har rätt mycket friluftsvana, både på hav och land. Gammal orienterare också. Det absolut bästa du kan göra är att berätta tydligt vart du/ni tänkt vandra och hur länge ni tänker vara ute. Visselpipa, spegel etc funkar inte i Sarek. Mobil eller radio kan du också glömma. Sådana här saker ger dig bara falsk trygghet.

Förbered dig istället noga, så att alla stora som små olyckor kan undvikas. Exempelvis kontrollera att dina kläder, skor och annan utrustning fungerar. Att efter 3 dagar få fruktansvärda skoskav så du knappt kan gå, pga att kängorna inte är kontrollerade är en sådan check du måste göra. Det samma gäller tältet. Bara för att det är nytt, behöver det inte betyda att det fungerar prickfritt.

 

[anjeda]

Spot

Jag var inne och bläddrade i andra trådar. Hittade ganska mycket om satellit-telefon och liknande.
Tittade på SPOT och den är ju till och med rolig när man inte behöver den.
Men den verkar lite olustig om man kommer åt nödknappen.
Någon mer än Otto Støver som har använt den ?????

Som en parentes i sammanhanget, kan jag berätta att jag köpte skor efter att jag hade gått igenom ganska många trådar om skor här på Utsidan.se.
Det slutade med att jag köpte Lundhags Ranger Mid.
Men dom klämde rätt ordentligt på höger hälsena när man gått en stund.
Så jag ringde och pratade med dom om problemet och fick rådet att skicka upp dom till Järpen.
Fick till och med prata med skomakaren själv.
Han berättade på telefon vad han trodde var problemet och det gav iallafall mig ett ganska stort förtroende för dom(har dock inte fått tillbaka dom än).

 

[edgepal]

Sarek var förr betraktat som farligt. Ingenting har ju förändrats i någon större grad i Sarek men utrustningen är betydligt bättre idag – och det är onekligen mer folk i omlopp. Så säkerheten är ganska så hygglig – men, jag kanske har en gammaldags åsikt, Sarek är höjdpunkten av fjällvanding. Varför börja med höjdpunkten? Allt annat blir då lite tråkigare” eftersom det jämförs med Sarek …Vänd på det, ta Sarek lite senare och trappa upp njutningarna stegvis. Då varar njutningen länge.

Så säkerheten.
Bra utrustning naturligtvis, det är en självklarhet.
Nu till ditt psyke. Chansa inte. Hoppa inte från stenblock till stenblock, gå lugnt och stilla. Vada inte om du är osäker på om du klarar det – osv. En stark självbevarelse-drift alltså. Säkerhetstänkande.
Visselpipa är bra, signalspegel likaså, räddningsfilt med orange baksida och silverframsida syns bra.
En vandringsstav är praktisk och kan användas till mycket i ett nödläge, spjälor t.ex, signaleld, att fästa signalfilten på och vifta stort och tydligt. Krycka, m.m.

Vad är farligt?
Att du inte tänker dig för innan du gör någonting.
Benbrott. Stukningar, ledband i anklar och knän. Allvarliga saker!
Att gå vilse? Knappast, då måste du anstränga dig för att lyckas.(gäller ej dimma men det undviker man genom att inte gå i dimma).
Magsjuka (råkade ut för detta en gång och var nära att inte klara det = sök vatten innan du stupar).
Armbrott kan man gå med, huvudvärk likaså. Allt ovan höfterna klarar man att gå med i princip, (hjärtinfarkt är tveksamt, likaså hjärnblödning)…

Det farliga är alltså fötter, knän och ben i första hand. Chansa alltså inte med dessa kroppsdelar.
Skärsår där pulsåder skurits av är inte bra, tänk på vad du har i handen alltså, stå stilla när kniven är uppe. Lägg aldrig kniven på marken. Om du gör det, se till att spetsen eller eggen inte pekar uppåt.
T-röd är brandfarligt. Hanteras alltid försiktigt. Fyller du på i köket, se till att botten på flaskan inte pekar in i tältet – för flaskan blir en raket som far iväg med (ibland) en eldsvans bakom sig, oftast smäller det bara till. Man blir jäkligt rädd…

Annars är det som vanligt, knata på bara…

Thomas

 

[anjeda]

Tack Edgepal

Det var tänkvärda ord, Jag har brutit armar och ben förut MEN inte på fjället(motorcykel),
haft nära till hjälp.
Kunnat tagit mig till sjukhus själv också (knäskål som inte var där den skulle).
Så jag vet vad smärta är!
Men mag-smärtor hade jag aldrig kunnat planera för p.g.a att jag inte hade tänkt på det.
Mycket andra tips och råd tyckte jag om också, Så TACK igen.!!!!!

Problemet för mig som vandrare är att jag vill se allt som JAG tycker är väsentligt.
När man går med sällskap kan det ofta vara svårt.
När jag kryper efter en groda för att få en bra bild eller vill se var den där lilla bäcken har sin källa,
så är det få av mina vänner som förstår varför man ska lägga ner tid på det.
Jag tog dom exempel jag kom på med minst risker. Vill inte bli dår-förklarad!

 

[fredrikbergstrom]

Riskhantering

Det handlar i mina ögon om riskhantering.
Som antytts tidigare i tråden finns det olika grader av risker i allt vi gör.

Att definiera en risk kan förenklat beskrivas

sannolikheten gånger konsekvensen av sannolikheten ger risken.

Konsekvensen av att något fuckar upp kan vara stor på fjället.
Sannolikheten kan samtidigt vara liten eller obefintlig för att det sker och voila så är plötsligt risken hanterbar.

Frågan är alltså
vad kan hända?, benbrott, laviner, oväder stenras etc.
Hur sannolikt är det att det händer?

Vad leder detta smått akademiska resonemang till? Nja som vanligt gäller att värdera situationen och baserat pa vad man vet om situationen, ens egen kompetens mm dra slutsatser därav.

Usch vad förnuftig jag blev, klart du skall pröva egna turer. Vad kan egentligen hända?

/ Fredrik

 

[Boludo]

Jag har gjort många ensamvandringar, och går lika gärna på egen hand som tillsammans med andra.
Det blir mer vandrat när jag går ensam, för man sitter inte och kommenterar utsikter och annat. Tillsammans med andra blir pauserna både fler, längre och trevligare. Dessutom är det trivsamt att prata med någon på kvällen innan man somnar (på morgonen är det närmast en fördel att vara ensam ute, för jag tycker om att dra mig länge och äta frukost sakta).
Säkerhetsmässigt har det mesta redan sagts, och jag instämmer helt. Mitt enda tillägg är nödraketer. Jag har tre sådana med mig, och skulle något hända är tanken att jag skjuter upp en för att någon ska se att jag behöver hjälp. Ingen större nytta i dimma, dock.
Gå ut på egen hand, du. Men vänta med Sarek, det finns som sagt andra områden att upptäcka också. Lunndörrsfjällen på gränsen mellan Jämtland och Härjedalen är mitt tips.

 

[edgepal]

Fundera lite på praktiska saker som måste göras OM någonting händer så att du är låst på en plats, säg att du fått ett komplicerat benbrott och att ni är 2 personer i ena fallet och 3 i ett andra fall. Vad gör ni då?

VVV är viktigt, Vila, Värme, Vätska (inte Villa, Volvo Vovve).

Skall du lämna en skadad ensam på fjället så finns en del praktiska saker att ta hand om innan du sticker efter hjälp. En sådan enkel detalj som toalettbesök blir enorma svårigheter vid ett komplicerat benbrott när man ligger nedbäddad och kanske spjälad inne i en sovsäck inne i tältet och har ont. Skadan att själv ta sig upp och ut kan medföra ännu större skador, i västa fall död.

Alltså, hjälp den skadade med sådana bestyr innan du sticker. Även om han inte vill, hjälp kanske inte anländer förrän efter 2-3 dygn i värsta fall…pinka osv...måste man.

Se till att vatten finns, det är det viktigaste, gärna mat också – men inget kök inne i tältet, på grund av brandfara. Lägg din egen sovsäck hos den skadade som extra värmemöjlighet.
Skapa så mycket trygghet du kan för den skadade - för ensam och skadad på fjället blir man rädd. Vänta att gå efter hjälp tills den skadade är lugn och trygg med sin skada.

När du sticker efter hjälp, gå lugnt, spring inte, hoppa inte, bryter även du benet kanske din kompis dör. Ta dig fram säkert, lugnt och metodiskt, två liv kanske hänger på att du kommer fram hel och fin.

Är ni tre stycken, enkelt, en går efter hjälp, en stannar hos den skadade, den mest lugna går efter hjälp, den mest sjukdomskunnige stannar hos den skadade.

Jag tycker att det är bra att man tänker igenom händelser innan dom inträffar då har man en fördel när det inträffar – om det inträffar.

Min erfarenhet:
Mindre skador på fötter, knän och ben är vanligt, benbrott ser jag som ovanligt -men förekommande.
Skavsår är vanligt, stukade fötter likaså, ledband i anklar och knän, överansträngda knän efter nedstigningar är mycket vanligt = gå sakta nedåt och vila knäna lite då och då, höftproblem sällsynta - men förekommer.
Anklar ur led har jag sett, spräckta knäskålar också, armar ur led kan man gå med (utan packning) men smärtan är svår. Urinvägsinfektion är jobbig, blåskatarr besvärlig, diarré skitjobbig, njursten går över, osv. Allt kan naturligtvis hända på en fjälltur – men troligtvis händer det inte.

De vanligaste skadorna är: skavsår, skärsår, skrapsår, knäont, brännsår, kramp i vador, blåskatarr, huvudvärk, diarréer.

Thomas

 

[peter1959]

Svår smärta

Någonting jag anser är viktigt att ha med sig vare sig man är ensammen eller inte är värktabletter.

Helst riktiga dundertabletter, då de bästa receptfria inte räcker lång vid svåra smärtor,
även om man överdoserar.


Det kan avgöra om du härdar ut att förflytta dig och att kunna tänka någorlunda klart,
vilket ofta kan vara en förutsättning att det ska sluta lyckligt.
Man får inte glömma att man blir väldigt mentalt blockerad vid svåra smärtor.

Det behövs inte jättestora skador förrän man är i ett hjälplöst läge.

Observera att tabletter blir gamla, tappar effekt.

Vill inte här gå in på vilka sorter, rådgör med din läkare om vad du ska ha dem till.
Lycka till !

 

[Cremytos]

Jag går numera aldrig någonstans utan en ask imodium med mig. De funkar verkligen superbra vid magproblem.

Jag går också oftast ensam och har aldrig råkat ut för något som skulle få mig att tänka om. Det som mest förändrat saker och ting hos mig är fjäderlätt/lättvikt. Från att förr ta gått i kängor med tung ryggsäck och genom tyngden och friktionen i det dragit på mig skavsår och ibland lättare stukningar har sådana problem helt försvunnit.