två haverier
1996 köpte jag den nya versionen av Karrimor Condor
eftersom min gamla började verka sliten. Den hängde med
23 dar i Pyreneerna den sommaren, samt ytterligare 21 vandringsdagar året därpå.
Våren 98 ska jag ut på en träningspromenad, axlar ryggan
och drar åt bältet. Plötsligt brister spännet! Det visar
sig att den känsliga detaljen var en dubbelvikt skiva i
hårdplast, snarast predestinerad att gå sönder.
Det visade sig att massor av detaljer var i sådan hårdplast;
vid besök i butiken som sålt ränseln fick jag veta att det
varit mycket strul. De skulle på mässa och lovade skaffa ett nytt
ok vid kontakt med Karrimor. Det fick jag också, men
det hjälpte ju inte bältet. Jag har kvar säcken, den står och
samlar damm på vinden. Jag har t o m hittat ett
provisoriskt arrangemang för bältesspännet.
Men jag har ju numera min North Face Prophet, som räcker
för turer upp till 14 dagar och som jag tror aldrig
kommer att bära en packning på mer än 17 kg.
Så jag gick tillbaka till min gamla Condor, som jag köpte våren 88.
Sommaren 2000 gjorde jag min längsta tur någonsin (i dagar
räknat) i Alperna. Ungefär den nionde dagen,
på 2500 meters höjd, brast en
tygrem som nedtill förenar ena axelremmen med säcken.
Triumferande plockade jag ur min packning fram
två KILTNÅLAR (stora förkromade säkerhetsnålar, kan man väl säga), och lyckades faktiskt reparera den ena axelremmen
och förstärka den andra.
Väl hemma gick jag till skomakaren och bad henne fixa
remmarna. Tyvärr blev passformen rätt vissen efter detta
så jag skrotade denna säck. Då hade den tjänstgjort
11 somrar, bortåt 240 dagsetapper.
Man kan ju undra varifrån jag fick iden att ha kiltnålar
med på turen. Men det har jag alltså, jämte ståltråd
och textiltejp och det har hittills räckt till alla
reparationer.
il C.