Risker för hunden med stålkanter?

[thureb]

Instämmer gärna att skatingskidor med hund är en höjdare.

Om det gäller att gå i Kebnekaisefjällen med hund dragande pulka utanför Kungsleden och Singi - Nikkaluokta så blir mitt val stålkantade Fischer E109 med crownbelag i varje fall med en hund som jag känner väl. Mkt lyckade turer 2010 & 2015. http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=80805

Andra kan göra andra bedömningar.

Thure

 

[Crimper]

Utan stålkanter känns klart bekvämare för sinnet. Åker alltid utan stålkant med hund och det har hänt att vi varit i varandra. Om det just de gångerna ställt till någon skada med stålkant låter jag vara osagt men nog blir det skillnad utan, även om även dessa kanter kan vara skarpa. Dock inte lika skärande som stålkanten.

 

[Tovetjarn]

Ibland går det ju inte välja bort stålkanterna, som i en av incidenterna jag hade med min hund. Vi åkte offpist med ski touring-utrustning, feta skidor och lavinpryttlar och hjälmar och hela köret. På såna skidor är det ju stålkanter.

Det jag borde gjort annorlunda var att inte åka samtidigt som hunden sprang. Såklart kom vi för nära varandra när båda svängde från varsitt håll in mot mitten, helt plötsligt hade jag hunden i knät.

Korkat och onödigt, och det kunde gått väldigt mycket sämre. Lätt att vara efterklok.

Så, så länge som man är medveten om riskerna så kan man ju välja rätt utrustning eller säkra upp situationen (t ex ändra upplägg eller turordning på aktiviteten) för att undvika onödiga incidenter.

 

[NightHawk]

Helikopter från fjället

Jag skar upp min hunds högra framben rejält. Trots att jag la om såret ute på fjället, hade han tappat så mycket blod så jag var tvungen att avbryta turen, begära helikoptertransport från Unna Allakas stugan. Sen blev det bli från Riksgränsen där bilen stod ner till Kiruna veterinären sydde ihop såret. Ett par mm djupare och jag hade snittat av en sena.
Bakgrunden var att vi hade färdats i tre eller fyra dagar, och hade en "vilodag" och lämnade pulkan vid stugan. Stod bakom hunden, en riesenschnauzer, och skatate. Vi korsade ett renspår som hunden ville nosa i och jag lossade draglinan från bältet och svängde åt sidan. Naturligtvis så vinklade hunden i spåret åt samma sida som jag väjde och jag kör på honom. Hunden kastar sig upp i färdriktningen och fortsätter galoppera som om inget hade hänt men vid varje tassisättning blir det en stor blodfläck.
Kan säga att det blev en dyr historia, försäkringen täcker inte transport till och från veterinär, dessutom täcker den inte jourtillägg för helger.
Kan tillägga att detta var långt ifrån den första turen vi gjorde, både jag och hunden var vana fjällfarare och hade stor rutin på drag, både med och utan pulka.
Aldrig stålkanter och hund.