Reseberättelse Nordkalottleden + södra Jotunheimen

[Nils Petter]

Imponerande

Personligen föredrar jag höga berg, djupa dalar. Då blir det inga 5 mil om dagen
(skulle heller aldrig orka det med min fysik)

Jag vill supa in allt. Vill se det i slowmotion. Vill slå läger, sova gott, ta eftermiddagspauser och blicka ut över alltsammans.

Felix kommentar om att du lika gärna kunde ha sprungit hemma tolkar jag inte som något annat än att han inte är en vandrare

 

[MikaelW]

Kul läsning!
Ser att du bara använder Techamphibian som skor, hur tycker du att de funkar på Galdhöppigen och Glittertind (ja eller inte den senare då...)? Ska till Jotunheimen på fredag och har svårt att bestämma om det bara blir mina Salomon XA Pro 3D Ultra eller om även kängorna (Lundhags Professional Mid) får följa med för topparna...
/Micke

 

[millimeter]

Kul läsning!
Ser att du bara använder Techamphibian som skor, hur tycker du att de funkar på Galdhöppigen och Glittertind (ja eller inte den senare då...)? Ska till Jotunheimen på fredag och har svårt att bestämma om det bara blir mina Salomon XA Pro 3D Ultra eller om även kängorna (Lundhags Professional Mid) får följa med för topparna...
/Micke

Jag tycker att Salomon XA Pro 3D Ultra har så dåligt fäste, funkar inte bra på sten :/

 

[MikaelW]

Jag tycker att Salomon XA Pro 3D Ultra har så dåligt fäste, funkar inte bra på sten :/

Jag håller med men för i år får de funka. För Norge är jag mest orolig att de ska vara för hala på snö när man ska ta sig upp på topparna.

 

[hannulan]

Skor som inte funkar på sten funkar nog inte så bra på Galdhöpiggen heller. Det är väldigt mkt sten där. Jag gick uppför Galdhöpiggen förra veckan, i kängorna, men tyckte inte att terrängen var mer ansträngande för fötterna än de andra dagarnas vandring i Jotunheimen. Mkt sten var det dock.

Det roligaste var nog dock att åka kana nerför toppen. Glöm inte regnbyxorna, eller annat att kana nerför på, det var nog det roligaste under vandringen.

 

[MikaelW]

Skor som inte funkar på sten funkar nog inte så bra på Galdhöpiggen heller. Det är väldigt mkt sten där. Jag gick uppför Galdhöpiggen förra veckan, i kängorna, men tyckte inte att terrängen var mer ansträngande för fötterna än de andra dagarnas vandring i Jotunheimen. Mkt sten var det dock.

Det roligaste var nog dock att åka kana nerför toppen. Glöm inte regnbyxorna, eller annat att kana nerför på, det var nog det roligaste under vandringen.

Jag hade Salomonskorna en hel del när vi gick Jojo-leden i början på juli så de har redan fått se rätt mycket sten... jag lutar allt mer åt att låta kängorna vila denna tur.

Regnbyxor för vägen ner - Check!

 

[Nils Petter]

Jotunheimen är ju mestadels sten och snö så.
Galdöpiggen är höga kliv och sten, mot slutet snöigt. Ingen jobbig vandring precis men ja gär glad att jag hade rejäla skor den dagen då det visade sig att det var snöstorm längst upp.

 

[MikaelW]

Jotunheimen är ju mestadels sten och snö så.
Galdöpiggen är höga kliv och sten, mot slutet snöigt. Ingen jobbig vandring precis men ja gär glad att jag hade rejäla skor den dagen då det visade sig att det var snöstorm längst upp.

Tackar för info, just med höga kliv låter ju som det skulle vara fördelaktigt med lättare skor (givet att man trivs med sådana)?

Jag använder höga Sealskinz vilka fungerade väl i snöfälten i de svenska fjällen. Det blev en hel del snö och sten även där.

 

[camoscio]

Jotunheimen är ju mestadels sten och snö så.

Det är ett ofta återkommande påstående som inte stämmer med min egen erfarenhet, kanske därför att jag aldrig bestiger toppar, bl a. Det är gott om mjuka och gröna dalar i Jotunheimen, t ex Hjelledalen
(men inte Hjelledalssmoget mellan Hjelledalen och Koldedalen!) och Fleskedalen; Visdalen och Gravdalen
och Utladalen norr om Skogadalsbøen
är väl inte steniga heller vad jag kan minnas. Men genom att undvika topparna och Besseggen
på mina sex besök har jag kanske rört mig i en lite större del av området; i syd är det inte många som går.

Om berättelsen. Hade behövt karta för att följa med, men jag måste erkänna att Hjelledalen hör till mina favoriter. Det lårdjupa vadet, var det T-stigen över Hjelledøla? Där har jag blivit tagen av älven och det var ingen härlig upplevelse. Minns inte hur långt jag drev (på rygg), men jag hade turen att driva in mot en utskjutande sandbank. Jag var så chockad att jag knappt kunde resa mig först.
Just detta vad kan förstås undvikas genom en omväg över Fremre Hjelledalen( väster om vadstället)

Jag har hört, men inte kontrollerat, att älven vid Hestebjæget (öster om vadstället) går i en ravin så trång att man kliva över i ett enda steg.

Har jag fattat rätt gick ni också över vadstället vid utloppet från Kvitevatnet; ganska obehagligt, jag fick ta mig mellan stora stenar och sporten var att hålla sig kvar på dem - mellan stenarna var det riktigt strömt.

Vid riktigt läskig vattenföring
bör stället undivkas på en omväg - man går ned till vägen som har bro över, och sen tillbaka.

 

[Joakim Ambrosson]

Det är ett ofta återkommande påstående som inte stämmer med min egen erfarenhet, kanske därför att jag aldrig bestiger toppar, bl a. Det är gott om mjuka och gröna dalar i Jotunheimen, t ex Hjelledalen
(men inte Hjelledalssmoget mellan Hjelledalen och Koldedalen!) och Fleskedalen; Visdalen och Gravdalen
och Utladalen norr om Skogadalsbøen
är väl inte steniga heller vad jag kan minnas. Men genom att undvika topparna och Besseggen
på mina sex besök har jag kanske rört mig i en lite större del av området; i syd är det inte många som går.

Om berättelsen. Hade behövt karta för att följa med, men jag måste erkänna att Hjelledalen hör till mina favoriter. Det lårdjupa vadet, var det T-stigen över Hjelledøla? Där har jag blivit tagen av älven och det var ingen härlig upplevelse. Minns inte hur långt jag drev (på rygg), men jag hade turen att driva in mot en utskjutande sandbank. Jag var så chockad att jag knappt kunde resa mig först.
Just detta vad kan förstås undvikas genom en omväg över Fremre Hjelledalen( väster om vadstället)

Jag har hört, men inte kontrollerat, att älven vid Hestebjæget (öster om vadstället) går i en ravin så trång att man kliva över i ett enda steg.

Har jag fattat rätt gick ni också över vadstället vid utloppet från Kvitevatnet; ganska obehagligt, jag fick ta mig mellan stora stenar och sporten var att hålla sig kvar på dem - mellan stenarna var det riktigt strömt.

Vid riktigt läskig vattenföring
bör stället undivkas på en omväg - man går ned till vägen som har bro över, och sen tillbaka.

Hmm, har helt missat att tråden levde än, sorry! TechAmphibican har jag haft i gamla och nya modellen nu, båda lika grymma! Har ett helt otroligt fäste jämfört med kängor. Kan stå på branta berghällar/stenar utan problem.

Det finns faktiskt karta om man har MapSource och Jotunheimen-kartan installerat. Länk finns både i reseberättelsen och på "om sidan/nedladdning" Både planerad och vandrad väg, även om denna resas planerade väg inte har något att göra med den vandrade då mina medvandrare planerade att desertera om vi skulle gå runt en annan väg.. haha.

// Jocke

 

[Lars_P]

Imponerande

... måste man säga, minst sagt. Hatten av för min del. Vore kul att raca på det sättet någon gång. Nå, om jag träffar någon med "ATH" på tröjan så vet jag att det är du Jocke!

/Lars