Rörelserna i isen är inte problemet. Det som gör en glaciär farlig är glaciärsprickor, att ramla ner i en glaciärspricka kan vara fatalt. De kan på vissa glaciärer vara mycket stora och djupa, i extremfall kan man hamna hundra meter eller mer under ytan. Dylika glaciärer finns dock inte i Lappland.Läraren; sa:
En glaciärs farlighet varierar med en rad faktorer. Den ojämförligt viktigaste av dessa är huruvida det ligger snö eller ej på glaciären ifråga. En glaciär utan snö är i princip alltid säker, i det att man kan se exakt var alla sprickor är och undvika dem. Ju mindre snö, desto säkrare är det, därför är glaciärer säkrast sent på sommaren. Däremot kan, givet att det finns sprickor, glaciärer vara mycket farliga när det ligger snö på dem. Snön lägger sig jämt och döljer sprickorna. Det bildas snöbroar över dem och det får konsekvensen att om en sådan brister under en så störtar man ner i sprickan. På snötäckta glaciärer som har sprickor ska man alltså alltid gå med rep, med sträckt rep kan tilläggas, och helst vara tre. Isyxor, o prusikknutar redo på repet, och varsin isskruv är också standard.
Glaciärer som inte har sprickor man kan ramla ner i kan man däremot gå på i princip hur som helst oavsett om de är snötäckta eller ej. Vissa ställen kan det dock ändå vara befogat att se upp vid: dels vid ”bergschrunden” d v s där glaciären släpper från berget, där bildas ofta avgrunder man inte vill ramla ner i, dels vid isfall eller andra ställen där isen bryts o det bildas seracer.
För att återgå till Björlings glaciär kan konstateras att stället där Östra leden passerar den är den praktiskt taget platt och det finns inga sprickor som är tillräckligt stora för att man skulle kunna ramla ned i dem. Även om det ligger snö på glaciären är den objektiva risken inte större än att gå över en snötäckt fotbollsplan. — Undantag möjligen för tjocka som är så tät att man går bort sig totalt.
Kebnepaktes västkam är ganska rutten. Vissa hammare är allt annat än kul, löst o blött. Gick den vägen en gång, fast i motsatt riktning, vi var på Drakryggen först o gick hem till tältet vid Tarfalla via Kebnepakte o Södra Klippbergen.motumba; sa:som jag ser det kan man inte undvika glaciärvandring om man fortsätter mot nordtoppen (och inte vill vända tillbaks), halspasset har ju glaciärer på båda sidor, går man vidare över Kebnepakte är enklaste vägen ner den västra kammen som slutar i firnpasset, därifrån kommer man inte utan glaciärvandring, passglaciären strax nedanför är full med sprickor och ofta snötäckt även på sommaren. Det finns dock ett par alternativ om man vill undvika glaciär:
Efter firnpasset går man vidare över hela Drakryggen mot väster vilket blir en ganska påtaglig tureller tar man sig ner för Kebnepaktes nordöstkam vilken kräver klätterkunskaper, firning mm.
Det jag försöker säga är att om man vill kunna göra lite seriösare turer i Keb området måste man skaffa kunskap om hur man tar sig fram på glaciärer och med vilken utrustning.
Nordkammen till Kebnepaktepasset har däremot jämförelsevis sund klippa och är rolig att gå. Eftersom berget är mer sunt är den mindre farlig. Som klättring har den klassats om II-III, och det lutar klar mer åt II än III enligt min uppfattning. Tveksam om det är III alls faktiskt. Halspasset ner till Tarfalla för en över Storglaciären. Det är en glaciär man bör använda rep på om den inte är bar. I det senare fallet kan nedstigningen till den sannolikt bli en komplicerad historia (is) eftersom det är brant.
Det är naturligtvis bra att man har respekt för glaciärer men samtidigt ska man inte vara paniskt förskräckt inför alla glaciärer. Vissa är farliga, somliga är extremt farliga, andra är helt ofarliga. Att gå Östraleden över Björlings glaciär kräver ingen som helst glaciärkompetens. Detsamma kan sägas om leden ner från Kebnepaktepasset till Tarfalla, och även leden från Tarfalla till Drakryggen, vi repade inte ens in oss, det är bara att gå. Däremot finns andra glaciärer i Laplandsfjällen som kan vara farliga och som man inte bör ge sig ut på om man inte vet vad man gör. Storglaciären är alldeles klart en av dem.
Per
