Remmar eller snabbkoppling?

[monokrom]

Hej,

Har tänkt börja med långfärdsskridskor. Kan absolut ingenting i ämnet. Kommer använda mina Crispi pjäxor för turskidåkning NN75. Sitter och tittar på begagnade skridskor. Tänkte slå till på ett par Lundhags 50cm. Finns med remmar för en 400 - 500kr och lägger man på ytterligare några hundra får man en sorts snabbkoppling som ser ut att passa i pjäxans hälspår för kabelbindning. En anordning med något slags metallbygel. Är det värt att lägga trehundra extra på dessa snabbkopplingar? Är det bättre stabilitet? Bättre känsla?

Jag bryr mig inte särskilt mycket om ifall det går snabbt att ta på skridskon utan det jag bryr mig om är hur det känns att åka.


Är Almgrens bättre än Lundhags. Läderremmarna ser ju lite tyngre ut än plastdito på Lundhag.

Ispik. Kan man använda skidstav eller är det för klent?

MVH
Tacksam för svar
mono

 

[curt]

Tips från coachen... ;-)

Välkommen till isarnas fantastiskamöjligheter!

Jag skulle vilja föreslå att du satsar på skridskor med snabb-bindning som innebär" NN75 -ficka" ifram och anordning att spänna ner hälen mot skridskon i bak. Remmar är meckigt och svårt att få lika från gång till gång . Dessutom kan ofta skridskoåkandet innefatta promenader över uddar och liknande vid punktvis islöshet, då är enkelhet vid av- och påtagning guld värt.

Vad gäller stavar så vill jag bestämt avråda från skridskostavar. I min långfärdsskridskovärld är stavarna, eller pikarna som de egentligen bör kallas; i första hand mina känselspröt. Med dem kollar jag av om isen är hållbar och åkbar. De är också hjälp vid av och påstigning av isen, stabilitetshjälp vid besvärliga ojämna isförhållanden och extra kraft vid motvind.
Min högst personliga åsikt är att trenden att åka skridskor som om de vore skidor, med ständig stakning, är ett otyg. (och borde bestraffas med tvångsplurrning ;-))

Ska du kunna testa isar med dem krävs riktiga pikar.
Här finns massor av märken. Själv åker jag med ett par Pikmakarns pikar sedan snart 10 år och är nöjd med dem.

Ha det så gott på isarna!
Bifogar en bild från gårdagens tur på Vänern utanför Kristinehamn.

Curt

 

[tango]

I min värld är klick-in-bindning för skridskor överskattat. Jag vill ändå ha en fångrem så jag inte tappar skridskon vid ett plurr och då är skillande i arbetsinsats marginell jämför med remmar. Jag tycker du borde få fast pjäxan lika bra med båda bindningstyperna men jag har iofs aldrig provat klick-in på skridskor - dessutom måste du väl hålla i skridskon även vid klick-in - en slalomskida ligger stilla när du kcikar i men en skridskolutar och har ingen stopper.

Men lyssna gärna på någon som har klick-in före du bestämmer dig.

/Patrik

 

[monokrom]

Tack Curt för informativ och bra hjälp! Då gäller det alltså att skaffa en pik. Innan piken står dock en kastlina på inköpslistan. Verkar vara effektivare än dubbarna ifall man trillar igenom. Nu gäller det att skaffa säkerhetsutrustningen iallafall för nu snöar det stora flingor här utanför så det blir till att ge sig ut på Vänern.

Vad gäller bindningarna ska jag titta lite till. Men det där med att alltid få pjäxan i exakt samma läge måste vara värt mycket.

Fin bild!

 

[monokrom]

Jag vill ändå ha en fångrem så jag inte tappar skridskon vid ett plurr och då är skillande i arbetsinsats marginell jämför med remmar.

/Patrik

Tänkvärt. Tack.

Curt: Pikmakarn verkar vara en bra affär. Tack!

 

[joanna]

(...) Innan piken står dock en kastlina på inköpslistan. Verkar vara effektivare än dubbarna ifall man trillar igenom.

Hoppas det bara råkade bli lite tvetydigt formulerat, men för säkerhet skull: du behöver både dubbar och lina.

(...) Vad gäller bindningarna ska jag titta lite till. Men det där med att alltid få pjäxan i exakt samma läge måste vara värt mycket.

Ett stabilt och prisvärt alternativ att överväga, särskilt om du inte är jättevan och dina skor inte jättestabila, är snowboardbindningar typ Stadium, se bild. Enkelt och lätthanterligt, men naturligtvis inget för den som redan från början vill lära sig åka med löshäl.

 

[monokrom]

Tack för tipsen Joanna! Skidpjäxorna har okej stöd så dom duger. Köper hellre begagnat än nytt då jag tycker det är det mest prisvärda alternativet. Tycker NN75 bindningarna ser stadigare ut än sådana där everest-bindningar.

 

[Sarvi]

I min värld är klick-in-bindning för skridskor överskattat. Jag vill ändå ha en fångrem så jag inte tappar skridskon vid ett plurr och då är skillande i arbetsinsats marginell jämför med remmar. Jag tycker du borde få fast pjäxan lika bra med båda bindningstyperna men jag har iofs aldrig provat klick-in på skridskor - dessutom måste du väl hålla i skridskon även vid klick-in - en slalomskida ligger stilla när du kcikar i men en skridskolutar och har ingen stopper.

Men lyssna gärna på någon som har klick-in före du bestämmer dig.

/Patrik

En möjlig fördel med klick-in-bindningar för fasthälsskridskor av den typ som jag tror trådskaparen beskriver - dvs typen Skyllermarks Isa Snabb eller Haglöfs Novalite - är att man slipper en rem över fotryggen/vristen som trycker vilket hos vissa kan skapa onödig trötthet eller smärta i foten. Med en dylik snabbindning utövas ju trycket som håller fast pjäxan mot skridskon mot sulans klack-kant istället för genom hela foten och pjäxan.

 

[tango]

En möjlig fördel med klick-in-bindningar för fasthälsskridskor av den typ som jag tror trådskaparen beskriver - dvs typen Skyllermarks Isa Snabb eller Haglöfs Novalite - är att man slipper en rem över fotryggen/vristen som trycker vilket hos vissa kan skapa onödig trötthet eller smärta i foten. Med en dylik snabbindning utövas ju trycket som håller fast pjäxan mot skridskon mot sulans klack-kant istället för genom hela foten och pjäxan.

Men med en bred rem som den snowboardbinding som Johanna tipsat om så fördelas trycket väl och hjälper till att stabilisera men givetvis inget för den med tryckkänsliga vrister

/Patrik

 

[islägg]

Stavar är bra

Curt skrev bl a:
"
Vad gäller stavar så vill jag bestämt avråda från skridskostavar. I min långfärdsskridskovärld är stavarna, eller pikarna som de egentligen bör kallas; i första hand mina känselspröt. Med dem kollar jag av om isen är hållbar och åkbar. De är också hjälp vid av och påstigning av isen, stabilitetshjälp vid besvärliga ojämna isförhållanden och extra kraft vid motvind.
Min högst personliga åsikt är att trenden att åka skridskor som om de vore skidor, med ständig stakning, är ett otyg. (och borde bestraffas med tvångsplurrning ;-))"


Först med skridskostavarnas tillkomst blev långfärdsåkningen den breda folksport, som den idag är. Många åkare har inte den teknik och den balans, som åkning utan stavar faktiskt kräver. Det är ingen tillfällighet att stavåkarna bara blir fler och fler.
Jag rekommenderar alltid osäkra åkare att använda stavar utan att skämmas. Åkte själv utan stavar tidigare men inte numera. Långfärdsskridsko ska man åka på det sätt, som man själv bäst trivs med.
Curt får gärna åka stavlöst. Jag förväntar mig bara att han visar samma tolerans gentemot mitt sätt att åka långfärdsskridsko. Viktigast är att alla trivs på isen.
Naturupplevelsen - inte åksättet - är viktigast.
Må var och en bli salig på sitt sätt.

 

[tango]

Curt skrev bl a:
"
Vad gäller stavar så vill jag bestämt avråda från skridskostavar. I min långfärdsskridskovärld är stavarna, eller pikarna som de egentligen bör kallas; i första hand mina känselspröt. Med dem kollar jag av om isen är hållbar och åkbar. De är också hjälp vid av och påstigning av isen, stabilitetshjälp vid besvärliga ojämna isförhållanden och extra kraft vid motvind.
Min högst personliga åsikt är att trenden att åka skridskor som om de vore skidor, med ständig stakning, är ett otyg. (och borde bestraffas med tvångsplurrning ;-))"


Först med skridskostavarnas tillkomst blev långfärdsåkningen den breda folksport, som den idag är. Många åkare har inte den teknik och den balans, som åkning utan stavar faktiskt kräver. Det är ingen tillfällighet att stavåkarna bara blir fler och fler.
Jag rekommenderar alltid osäkra åkare att använda stavar utan att skämmas. Åkte själv utan stavar tidigare men inte numera. Långfärdsskridsko ska man åka på det sätt, som man själv bäst trivs med.
Curt får gärna åka stavlöst. Jag förväntar mig bara att han visar samma tolerans gentemot mitt sätt att åka långfärdsskridsko. Viktigast är att alla trivs på isen.
Naturupplevelsen - inte åksättet - är viktigast.
Må var och en bli salig på sitt sätt.

Jag tycker stav-viftare på bra is, i onödan försitter sin möjlighet till att åka "på rulle", dvs i lä bakom åkaren framför vilket jag upplever som mer avlastande i motvänd än att få staka. Stakare får åka bredvid ledet på behörigt avstånd från andra. Pikstavar är ofta ruskigt vassa.

/Patrik, som stakar med skidor men sällan på skridskor

 

[curt]

Att stava eller inte stava...

Jag tror att man behöver skilja på några saker vad gäller pikars och stavars användning.

Som jag skrev i mitt ursprungliga inlägg ser min långfärdsskridskovärld ut så att jag främst använder pikarna som känselspröt. Om man har tänkt sig att åka på annat än plogade banor med isgaranti och kanske inte alltid vägledda av väldigt isvana ledare behöver man ha möjligheten att själv bedöma isen. Och jag vet ingen annan lika bra, snabb och säker metod som att testa med en invand pik.

Om man söker något att enbart staka sig fram med fungerar säkert ett par skidstavar i lämplig längd alldeles utmärkt. Men till att bedöma is med är de, så vitt jag kan förstå, inte lämpade.

Jag har också erfarit precis det som redan nämnts här i forumet: Att en åkare i grupp med yvig stakning kan vara en ganska farlig färdkamrat. Jag leder skridskogrupper inom Främjandet och har vid ett antal tillfällen fått be deltagare att sänka stavarna och kontrollera stavtagen, detta pga risken för personskada. Ett speciellt problem relaterat till detta är att deltagarna i en grupp ofta tenderar att åka väl tätt inpå varandra. Det kan vara av godo som hjälp i motvind och innebär sociala vinster (man kan prata med varandra). Men kombinerat med vassa stavspetsar kan det innebära otrevliga överraskningar.

Att man som åkare ska vara utrustad så att man kan ta hjälp av armarna vid stark motvind, på dåliga isar, vid råkövergångar och vid av-och påstigning tycker jag är självklart.

Ursprungsfrågan var om Monokrom skulle åka med skidstavar eller satsa på pikar. I min långfärdsskridskovärld rekommenderar jag pikar, utifrån argumenten ovan.

Givetvis får alla åka på det sätt de själva väljer och med den utrustning de själva väljer. Men om man vill åka i grupp måste man vara medveten om de problem som stakandet kan medföra om man inte sköter det.

För mig personligen ligger en stor del av tjusningen i skridskoåkandet i möjligheten att utforska "nya" isar, att leta väg och få uppleva storheten i naturen. Jag glädjer mig åt alla människor jag möter ute på isarna.

Väl mött på isen!
Curt