Reinhold Messner

[kråkanhåkan]

Ang. allt snack under rubriken the dark art, så tror jag att följande intervju med Reinhold Messner kan få en del "klättrare" att öppna ögonen...

Killen som intervjuade heter Nicholas O´connell.

- Is danger a necessery part of climbing?

Without Danger of death, climbing is no longer climbing. While I´m climbing I´m trying to survive. But it is easy to survive if there is no danger of death.
Climbing is the art of surviving in very difficult situations that involve the danger of death. And the best climber is the one that survives.

- Is it fair for climbers to put their loved ones through things like that?

I think we have the right to do it.
I think it is fair. There is no difference if you die at twenty or sixty. It is never a tragedy for the one who dies, because the one who dies is not living the tragedy. The tragedy is only with those who survive. BUT a climber who is married is evolving like this and the family sees this and lives and deals with it.
For me there is no difference between climbing and living...

 

[Vandrare]

Beror ju på

Det beror ju på vad man menar med klättring. Om man menar äran av att först ha bestigit en viss väg med viss utrustning osv, eller om man menar själva gymnastiken?

Om man ser Cris Charma göra en vansinnigt tung boulder i ett tak 1.5 meter ovanför marken så tycker iallfall jag att det handlar om klättring. Å andra sidan riskerar han ju inte sitt liv.

Om man går syltraversen på vintern i träskor så riskerar man sitt liv, men frågan är om man klättrar?


P.S. Snart närmar man sig den pubertala diskussionen: Vilka är tuffast, Bouldrare, sportklättrare eller alpinister? (Själv anser jag att Stålmannen är starkare än Hulken.) Alla kungahögarna i Uppsala iförd simfötter, utan syrgas och solo, vem blir först?
D.S.

 

[Mezzner]

Bra sagt, Vandraren! (tror jag)

Jag ser också gymnastikmomentet som en viktig
del av klättring. Äventyr blir det förstås
när man ökar de objektiva farorna, grizzly-
björnar, syrebrist, magsjuka, lungödem, borelia
borttappade bilnycklar osv.

Det är ju också en del av det hela, fast
själv tycker jag att det känns kul att LÄSA
om sånt. Klippklättring är mer en terapi
som råkar ha ett visst samband med expeditions-
äventyret.

Jobbig fråga...

 

[spacemonkey]

Ojdå!
Det har vädrats en massa åsikter och känslor om just liv och död inom klättringen, och jag känner mig lite skyldig till detta i och med mitt inlägg om "the Dark Art".
Men jag är fullt och fast övertygad om att klättring är klättring oavsett faran. Tjusningen ligger i att sätta sina egna gränser och övervinna dem. Att dela sina upplevelser med andra likasinnade är otroligt kul och knyter vänskapsband som kan vara hela livet ut. Vad jag menar är att klättring är vad man gör den till och eftersom alla människor är olika så blir även klätterturer och upplevelser olika. Det finns ingen klättring som är "tuffare" än annan, oavsett om vi pratar om Himalaya, frisolo, bigwall eller toprep i Häggsta! Allt handlar om vad man tycker är roligt och vad man söker efter.
PEACE!

 

[sachsaren]

Ang. allt snack under rubriken the dark art, så tror jag att följande intervju med Reinhold Messner kan få en del "klättrare" att öppna ögonen...

Killen som intervjuade heter Nicholas O´connell.

- Is danger a necessery part of climbing?

Without Danger of death, climbing is no longer climbing. While I´m climbing I´m trying to survive. But it is easy to survive if there is no danger of death.
Climbing is the art of surviving in very difficult situations that involve the danger of death. And the best climber is the one that survives.

Ursäkta, men det där är ju renodlad BS! Han grabben Messner verkar ha tappat känslan för dimensionerna. Så som han förlorade brorsan på nåt jävla berg på andra sidan jorden.
Att leva är livsfarligt. Själva livet är äventyret. Att cykla genom en storstad är inte mindre livsfarligt än att vandra genom vildmarken eller att klättra. Vi hade den diskussionen här på Utsidan.
Varför snackar han om livsfara som en nödvändig beståndsdel av klättring?
Fattar inte...

/Georg

 

[jimisola]

man kan ju tänka sig att livsfaran är mer påtaglig om man står och balanserar på ett stup på flera hundra meter än när man cyklar ner på stan för att köpa en tidning.

 

[engdell]

Flytta tråden till Alpin-tråden tror jag.

Det som avsees är att han kan inte göra sina alpin-bestigningar av 8000+ toppar utan att det är farligt.

Klättring betyder så himla mycket, och har helt olika innebörd för olika personer.

Att säga att jag har samma hobby som Steve House blir smått absurt. Jag kommer aldrig klättra någonting som börjar på Polish ...
Alltså klättring för mig är inte en dans med döden.

 

[avslutatmedlemskap1004]

...Det som avsees är att han kan inte göra sina alpin-bestigningar av 8000+ toppar utan att det är farligt.

Klättring betyder så himla mycket, och har helt olika innebörd för olika personer.

Att säga att jag har samma hobby som Steve House blir smått absurt. Jag kommer aldrig klättra någonting som börjar på Polish ...
Alltså klättring för mig är inte en dans med döden.

Tror jag är en bra sammanfattning. Kanske enklare om man pratar om extrem alpinism istället för klättring, för det (klättring alltså) är ju ett så brett begrepp.

Alpinism på hög höjd, och i avlägsna, otillgängliga trakter innehåller så många element som inte går att styra över och som alla kan vara livshotande: Laviner, stenfall, åska, väder som hög vind, regn, snö och kyla, glaciärsprickor, hög höjd, etc, etc. I avlägsna trakter är också möjligheten till assistans begränsad om det där bruna eländet träffar fläkten.

Det är nog detta Messner pratar om. Klättring med stort K alltså.

/ G

 

[kråkanhåkan]

Risker

En intressant länk om det här med risker och om varför vi gör sånt här (klättrar alltså).

http://www.supertopo.com/climbing/thread.html?m=27776

 

[avslutatmedlemskap1004]

Hårda listan

Kolla in den här listan gentlemen och kvinnor. Nog blir i alla fall jag imponerad.

http://www.mountainfuture.at/english/climbers/Index.shtml

En av många hjältar

/ G

 

[Duracellkaninen]

Tja du....

Ang. allt snack under rubriken the dark art, så tror jag att följande intervju med Reinhold Messner kan få en del "klättrare" att öppna ögonen...

There is no difference if you die at twenty or sixty. It is never a tragedy for the one who dies, because the one who dies is not living the tragedy.

Om jag hade dött när jag var 20 hade jag inte skrivit dessa rader. Jag hade aldrig haft nöjet att läsa raderna i Dark Art, aldrig träffat min fästmö, aldrig klättrat med annat än hamprep (vilket jag gjorde när jag var 7) osv osv. Quite frankly - it would have made hell of a difference!!! Och jag hade sett det som en jävla tragedi om jag fått tiden att reflektera (jämför gärna Patrics inlägg om att även de stora pojkarna ropar på mamma när det är dags).

Kan väl kommentera några klipp från din länk också:

"Death may come suddenly and unexpectedly. I would far prefer that over the slow demise from the inside out that would result from my shunning the vast spectrum of experience available to us all on earth." Vilka "experiences available to us all on earth" skulle jag kunna uppleva om jag dog redan för 17 år sedan??

"I'm going to climb, and meet new friends, and have great adventures to tell my grandkids about." Hur skall jag kunna klättra, möta vänner och berätta för mina barnbarn när jag är död??

Jag håller självklart med om att erfarenheter och upplevelser är värda att ta risker för - och att det är upp till var och en att avgöra vilken risk man tar. Det jag kritiserar är att många bara låtsas att de tagit hänsyn till risken - eller är det någon som betvivlar att personerna i de två citaten från länken kallt räknar med att det inte händer något förrän MÖJLIGEN någon gång långt borta i framtiden?

Vågar du öppna dina ögon och ifrågasätta dina egna åsikter, så vidgar du dina vyer och får uppleva mer.

 

[Duracellkaninen]

Fick tag på litet statistik

http://www.bml.umn.edu/~peter/climbing/ANAM/ANAM.html

Inte för att jag checkat statistiken, men titta under complimentary causes.