SSSK:s säkerhetsgrupps första rapport efter den tragiska olyckan vid Ridön i östra Mälaren den 28 januari i år, finns nu tillgänglig på SSSK:s webb.
http://www.sssk.se
http://www.sssk.se
Rapport från Ridö-olyckan
- Trådstartare pby
- Start datum
Den här kräver närmare läsning men det finns mycket att fundera på även efter en snabb genomläsning. Är det t ex dax att börja ha med sig en lättillgänglig kniv för att kunna kapa linor.
Det råd som jag brukar ge till folk att det är bättre att lägga tid på att åka utefter en råk för att hitta en bra övergång bör modifieras med bivillkor.
Åker själv ibland på stöpissträngar eller partier där isen förstärkts av vatten som fryst på ovanifrån men det bör uppenbart göras med försiktighet och stor lucka.
Undrar om isen lät "ihålig" när man åkte på den, ser ut som den har betett sig som underfrätt stöpis, spruckit upp i stora flak.
-Palle
Det råd som jag brukar ge till folk att det är bättre att lägga tid på att åka utefter en råk för att hitta en bra övergång bör modifieras med bivillkor.
Åker själv ibland på stöpissträngar eller partier där isen förstärkts av vatten som fryst på ovanifrån men det bör uppenbart göras med försiktighet och stor lucka.
Undrar om isen lät "ihålig" när man åkte på den, ser ut som den har betett sig som underfrätt stöpis, spruckit upp i stora flak.
-Palle
Hemsk men nyttig läsning. För oss alla.
Det där med gruppåverkan har vi haft uppe förr, jag tror inte någon är beredd att bortse från det efter att ha läst rapporten.
En lättillgänglig kniv verkar vara en bra idé. Jag har aldrig funderat över andra risker med linor än att jag inte är pricksäker nog, men med flera i vattnet samtidigt är linhantering uppenbart något att tänka igenom mycket noga. Såvitt jag kan bedöma har deltagarna försökt säkra varandra på ett sätt jag lärt mig är önskvärt, och just det har orsakat stora problem i flera fall.
En annan än mer obehaglig sak att tänka igenom är om, och när i så fall, räddningsförsök ska avbrytas.Det strider mot varje instinkt att göra det, men att fortsätta till varje pris kan vara att utsätta inte bara sig själv, utan framför allt andra, för livsfara.
I en organiserad grupp borde det vara möjligt att ha rutinen att siste åkaren, som generellt löper minst risk att gå igenom, i nödläge fördelar på förhand bestämda roller mellan deltagarna, tex vem som håller kontakt med räddningstjänsten, vem som håller kontakt med personen i vattnet etc (fast det hjälper förstås inte om 14 av 15 deltagare ligger i vattnet)...
Sen förstår jag inte riktigt att dödsbudet skulle haft någon avgörande betydelse för olyckan, eftersom huvuddelen av gruppen inte kände till det och den som fick det inte befann sig under tidspress. Men det är klart att redan vetskapen om dödsfallet kan ha påverkat ledarens omdöme.
En mardrömssituation på alla sätt...
Det där med gruppåverkan har vi haft uppe förr, jag tror inte någon är beredd att bortse från det efter att ha läst rapporten.
En lättillgänglig kniv verkar vara en bra idé. Jag har aldrig funderat över andra risker med linor än att jag inte är pricksäker nog, men med flera i vattnet samtidigt är linhantering uppenbart något att tänka igenom mycket noga. Såvitt jag kan bedöma har deltagarna försökt säkra varandra på ett sätt jag lärt mig är önskvärt, och just det har orsakat stora problem i flera fall.
En annan än mer obehaglig sak att tänka igenom är om, och när i så fall, räddningsförsök ska avbrytas.Det strider mot varje instinkt att göra det, men att fortsätta till varje pris kan vara att utsätta inte bara sig själv, utan framför allt andra, för livsfara.
I en organiserad grupp borde det vara möjligt att ha rutinen att siste åkaren, som generellt löper minst risk att gå igenom, i nödläge fördelar på förhand bestämda roller mellan deltagarna, tex vem som håller kontakt med räddningstjänsten, vem som håller kontakt med personen i vattnet etc (fast det hjälper förstås inte om 14 av 15 deltagare ligger i vattnet)...
Sen förstår jag inte riktigt att dödsbudet skulle haft någon avgörande betydelse för olyckan, eftersom huvuddelen av gruppen inte kände till det och den som fick det inte befann sig under tidspress. Men det är klart att redan vetskapen om dödsfallet kan ha påverkat ledarens omdöme.
En mardrömssituation på alla sätt...
Läs rapporten!
Har nu plöjt igenom rapporten. Den är välskriven och mycket läsvärd. Många frågor återstår också. Det finns väldigt mycket att beakta här och jag vill verkligen uppmana till att ni som läser kommentarerna här på Utsidan läser rapporten själva och funderar på vad ni kan förändra i er egen utrustning, ert sätt att leda, er isbedömning, bärandet av räddningslinan, utnyttjandet av karbinhakar, er roll som deltagare i ledarledda och privatgrupper etc.
Ett par reflexioner:
Det räcker inte att isen inte kan pikas igenom för att den skall vara säker. Den skall tåla att vara plattform för räddningsarbete, den skall hålla för hela gruppen två gånger.
Kökarlens roll och gruppens roll att interagera med ledaren är faktorer som kan höja säkerheten och trevnaden på turerna väsentligt.
Funderandet och debatten fortsätter.
Jag skulle sannolikt ha kunnat råka ut för detta själv.
Thure
Har nu plöjt igenom rapporten. Den är välskriven och mycket läsvärd. Många frågor återstår också. Det finns väldigt mycket att beakta här och jag vill verkligen uppmana till att ni som läser kommentarerna här på Utsidan läser rapporten själva och funderar på vad ni kan förändra i er egen utrustning, ert sätt att leda, er isbedömning, bärandet av räddningslinan, utnyttjandet av karbinhakar, er roll som deltagare i ledarledda och privatgrupper etc.
Ett par reflexioner:
Det räcker inte att isen inte kan pikas igenom för att den skall vara säker. Den skall tåla att vara plattform för räddningsarbete, den skall hålla för hela gruppen två gånger.
Kökarlens roll och gruppens roll att interagera med ledaren är faktorer som kan höja säkerheten och trevnaden på turerna väsentligt.
Funderandet och debatten fortsätter.
Jag skulle sannolikt ha kunnat råka ut för detta själv.
Thure
Re: Koppla ihop linor
http://www.sssk.se/allmant/utrustning.htm
I boken Långfärdsåkning på skridsko från 2001 ISBN 91-32-32633-5 finns en beskrivning över vad som lärs ut på SSSKs iskunskapskurs. Det finns också en videofilm som visar detta.
Thure
magnus@ids.se; sa:
http://www.sssk.se/allmant/utrustning.htm
I boken Långfärdsåkning på skridsko från 2001 ISBN 91-32-32633-5 finns en beskrivning över vad som lärs ut på SSSKs iskunskapskurs. Det finns också en videofilm som visar detta.
Thure
Re: Läs rapporten!
Jag har läst rapporten och på ingen punkt finns det något att klandra någon för det som skedde,det är en sån sak som kan hända.Det är en tröst i bedrövelsen att läsa att räddningsinsatserna av övriga skridskoåkare fungerade så bra,efter 45 min fanns det endast en kvar i vattnet,kan inte se att det skulle kunna vara effektivare.
peter
thureb; sa:
Jag har läst rapporten och på ingen punkt finns det något att klandra någon för det som skedde,det är en sån sak som kan hända.Det är en tröst i bedrövelsen att läsa att räddningsinsatserna av övriga skridskoåkare fungerade så bra,efter 45 min fanns det endast en kvar i vattnet,kan inte se att det skulle kunna vara effektivare.
peter
Naturligtvis finns det efter en sådan här händelse möjligheter eller skäl att omvärdera eller omprioritera risker resp försiktighetsåtgärder.
Men som redan konstaterats lär det inte vara frågan om att man kommer fram till någon enskild åtgärd eller någon enskilds beteende som verkligen är svaret på hur man undviker olyckor i framtiden.
Jag tror att det handlar om att man allmänt måste ha en något större respekt för att ordentligt riskabla händelser förekommer i samband med vissa sporter och att långfärdsskridsko i vissa sammanhang, antagligen ofta, ska betraktas som en risksport.
Jag har tagit del av utredningar med dödlig utgång förr, men då har det gällt klättring, och har även kamrater som varit med om allvarliga olyckor vid skärmflygning. Vid dessa olyckor har man heller inte "gjort fel". Möjligen har man känt sig för säker med det åtgärder som vidtagits eller i situationen rent allmänt. Sannolikt efter att ha klarat liknande händelser förr utan att något inträffat.
Sådant gör att man känner sig säker och blir "modigare" efterhand. Att ha principer och gränser som man fastställt innan man befinner sig i skarpt läge är antagligen nåt som är viktigt. Även om man i många skarpa situationer då upplever att man "fegar ur" trots att man med största sannolikhet klarat av att fortsätta.
Problemet är antagligen att man bör anlägga nån slags statistiskt perspektiv och sedan hålla sig till den riskbedömningen även om den kanske känns konservativ när man väl befinner sig i en situation. Detta beroende på att man naturligvis ska ha lite marginal på dessa förustbestämda gränser.
Jag menar inte att man i rapporten kan se att någon gjort en mer optimistisk bedömning än vad de flesta skulle ha gjort.
Jag menar däremot att jag sett folk åka mycket obekymrat på tunn is, till stor del mot bättre vetande.
Skrev tidigare i nån tråd om de grupper som trafikerade Sundsörsviken nån vecka innan olyckan och då i full fart och utan inbördes luckor passerade områden med istjocklekar som utan vidare gick att pika igenom med ett slag. Isen höll mycket hög kvalitet och ingav säkert stort förtroende, men när den är nedåt 4 cm behöver den ju inte bli mycket tunnare för att den ska bli hopplöst tunn.
Att företräda en allmänt försiktig attityd känns ju lite töntigt. Men den som väljer en annan attityd bör åtminstone vara medveten om hur stor risken verkligen är...
Men som redan konstaterats lär det inte vara frågan om att man kommer fram till någon enskild åtgärd eller någon enskilds beteende som verkligen är svaret på hur man undviker olyckor i framtiden.
Jag tror att det handlar om att man allmänt måste ha en något större respekt för att ordentligt riskabla händelser förekommer i samband med vissa sporter och att långfärdsskridsko i vissa sammanhang, antagligen ofta, ska betraktas som en risksport.
Jag har tagit del av utredningar med dödlig utgång förr, men då har det gällt klättring, och har även kamrater som varit med om allvarliga olyckor vid skärmflygning. Vid dessa olyckor har man heller inte "gjort fel". Möjligen har man känt sig för säker med det åtgärder som vidtagits eller i situationen rent allmänt. Sannolikt efter att ha klarat liknande händelser förr utan att något inträffat.
Sådant gör att man känner sig säker och blir "modigare" efterhand. Att ha principer och gränser som man fastställt innan man befinner sig i skarpt läge är antagligen nåt som är viktigt. Även om man i många skarpa situationer då upplever att man "fegar ur" trots att man med största sannolikhet klarat av att fortsätta.
Problemet är antagligen att man bör anlägga nån slags statistiskt perspektiv och sedan hålla sig till den riskbedömningen även om den kanske känns konservativ när man väl befinner sig i en situation. Detta beroende på att man naturligvis ska ha lite marginal på dessa förustbestämda gränser.
Jag menar inte att man i rapporten kan se att någon gjort en mer optimistisk bedömning än vad de flesta skulle ha gjort.
Jag menar däremot att jag sett folk åka mycket obekymrat på tunn is, till stor del mot bättre vetande.
Skrev tidigare i nån tråd om de grupper som trafikerade Sundsörsviken nån vecka innan olyckan och då i full fart och utan inbördes luckor passerade områden med istjocklekar som utan vidare gick att pika igenom med ett slag. Isen höll mycket hög kvalitet och ingav säkert stort förtroende, men när den är nedåt 4 cm behöver den ju inte bli mycket tunnare för att den ska bli hopplöst tunn.
Att företräda en allmänt försiktig attityd känns ju lite töntigt. Men den som väljer en annan attityd bör åtminstone vara medveten om hur stor risken verkligen är...
Våga vara töntig!
Det kanske krävs ett visst mod att öppet våga vara "töntig"? Att ge efter för ett grupptryck och göra något fast man egentligen tycker det är för riskfyllt (eller fel av någon annan anledning), det är ju en slags feghet det också.
Det kanske innebär att "pessimistpikarna" stiger i status? Dvs dom där pikarna som pikar igenom en is även när den är lite tjockare än 5 cm -- och att man då givetvis respekterar genomslaget och inte tänker "äh, det håller säkert i alla fall, jag har ju pessimistpik...", och sedan fortsätter åka.
Rapporten stämmer verkligen till eftertanke - det är nog både det ena och det andra som kan göras för att minska riskerna. På nåt sätt känns det som situationen i hela Sverige efter Palme-mordet, Estonia-katastrofen, eller tsunamin: man tvingas till insikten att "det kan hända även bland oss".
Mezzner; sa:
Det kanske krävs ett visst mod att öppet våga vara "töntig"? Att ge efter för ett grupptryck och göra något fast man egentligen tycker det är för riskfyllt (eller fel av någon annan anledning), det är ju en slags feghet det också.
thureb; sa:
Det kanske innebär att "pessimistpikarna" stiger i status? Dvs dom där pikarna som pikar igenom en is även när den är lite tjockare än 5 cm -- och att man då givetvis respekterar genomslaget och inte tänker "äh, det håller säkert i alla fall, jag har ju pessimistpik...", och sedan fortsätter åka.
Rapporten stämmer verkligen till eftertanke - det är nog både det ena och det andra som kan göras för att minska riskerna. På nåt sätt känns det som situationen i hela Sverige efter Palme-mordet, Estonia-katastrofen, eller tsunamin: man tvingas till insikten att "det kan hända även bland oss".
Kanske dags att fundera på alternativa lösningar med livlinan. En sele som seglarna har och en koppling till selen med en skothake som kan öppnas under belastning. Då blir livlinans funktion oberoende av ryggsäcken och man kan lätt snabbt komma loss. Att hantera en kniv i vaken känns inte tilltalande.
Se här en livlina med skothake kan se ut:
http://www.westmarine.com/webapp/wcs/stores/servlet/product/10001/-1/10001/246422/10001/400/399/8#
Ulf H
Se här en livlina med skothake kan se ut:
http://www.westmarine.com/webapp/wcs/stores/servlet/product/10001/-1/10001/246422/10001/400/399/8#
Ulf H
Liknande trådar
Liknande trådar
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg