Callelin:
Om du är så duktig att du kan åka ett vasalopp och har balans så att du inte druttar i kull i andra sammanhang, handlar det bara om exakt en enda sak. Inget annat. Du kan "träna" så mycket du vill; men det enda problemet du egentligen har är att du inte "följer med skidan".
Genom åren har vi i vår familj "dragit med" och umgåtts med mängder av vänner som bara åkt hemma vid och inte haft erfarenhet av fjällvärden och den mer kuperade terrängen. Dom flesta upplever samma problem som du beskriver.
För att förstå och få rätt känsla för det som vi ord försökt beskriva har vi ställd dom, med vanliga skor, på ett par turskidor, alltså helt utan att dom varit "fastsatta" och sedan i en mycket svag nerförsluta gett dom en försiktig igångsättnings knuff. står man då rätt, med tyngden något ynka framåt, "hänger man med skidan" står man fel, åker skidan i väg och själv daskar man på baken.
du behöver inte ens ha skidor på fötterna, du kan träna på en skateboard, eller vad som helst.
du kan springa snabbt och balansera ett glas på en hal bricka för att "intelektuellt" förstå principen. eller vänd en skidstav och ställ upp och ner i handflatan, om du går framåt måste du kompensera för att hålla staven upprätt, börjar du springa måste staven lutas ännu mer framåt för att inte tappa balansen.
när du tagit till dig "tänket" är det bara och överför det och bygga upp rätta känslan ståendes på skidorna, göra upp med rädslan, kasta dig med skidan framåt.
för mycket bakåtvikt = brädan/skidan åker framåt.
i 99% av fallen är det detta som är problemet.
för mycket framåt vikt = brädan/skidorna kvar och du kliver framåt.
"hänger du med brädan /skidan" med rätt viktfördelning behöver du inte ens vara fastspännd i skidan.
jag har sett folk åka ner för halva slalombacken "väggen" i hundfjället i uppsakttningsvis 70km/h, på längdskidor. står man bara rätt, och naturligtvis har i övrigt skidvana, är det inga problem.
många kallar det "rädsla" jag tror det handlar mer om att börja tänka rätt och sedan bygga upp en känsla för skidorna och hur man ska använda sin balans.
observera att du inte ska ut i några slalombackar eller andra typer av branter. känslan som jag pratar om bygger du upp genom att lungt och försiktigt träna på ett knappt sluttande plan.
att dundar ut för långa backar, efter det du varit med om, utan att först ändra något, rekomenderar jag inte. druttar du då, vilket mycket talar för, återigen i kull kan det få rakt motsatt effekt och för alltid skrämma dig för backar.
träna på det här i lugn och ro, bli vän med skidan och i stället för obehag börja njuta av det absolut underbaraste inslaget i längdskidåkningen.
dom kan komma dragandes med snowboardar, hej och hå slalomlaggs, titta på oss längdnissar med lite roande blick, men det finns inget som slår skidupplevelsen när man under vår-vintern, i ett skridskobane-isigt-spår kastar sig ner för riktigt brant och lång utförslöpa.
Kunde dock inte ta mig till en brant backe, så det fick bli i några mindre. 
