Intressekonflikt
Fästing eller varg... hm, först kan man ju ganska snabbt konstatera att fästingen inte är utrotningshotad. Vi behöver i nuläget inte vidta några särskilda åtgärder för att fästingen inte ska dö ut. Den återhämtning av vargstammen som vi ser idag är däremot en direkt följd av ett intensivt arbete för att rädda vargen från utrotning. Så frågan är ju inte akut beträffande fästingarna och på så vis skiljer sig ju de tu i alla fall ganska markant.
Ställer man frågan om vargen lite på sin spets kan man ju också börja med att fråga sig vilken vilken nytta/skada vargen gör samt vilken nytta/skada vi har av de verksamheter som eventuellt hotas/påverkas negativs av vargens existens.
Jag har inte hittat någon uppgift om senast dokumenterade förlorade människoliv i Sverige på grund av varg och det tyder ju på att det åtminstone måste vara väääääldigt länge sedan en varg dödade en människa (om någonsin i modern tid). Vi snackar förmodligen medeltid eller ännu tidigare, vad vet jag? Om någon har någon uppgift på detta vore det naturligtvis intressant.
Bortsett från det direkta hotet mot människan finns dock naturligtvis risken att vargen kniper en och annan ren, något lamm, en höna eller till och med kanske en enstaka liten oförsiktig jakthund. I det perspektivet är det givetvis rimligt att fråga sig vad som är mer värt att bevara: ett inte på grund av vargen direkt utrotningshotat traditionsfyllt gammalt sätt att bedriva boskapsskötsel, eller en till ganska nyligen påtagligt utrotningshotad djurart?
Man har bedrivit en rad olika traditionsbundna gamla verksamheter i Sverige på ett sätt som idag vore otänkbart på grund av negativ miljöpåverkan, ineffektivitet och därmed omöjlig lönsamhet, brist på efterfrågan etc. Att bevara valda delar av detta kulturarv tycker jag personligen är viktigt. Det är intressant och berikande med levande gamla hantverk, kultur och olika former av naturbruk. Men eftersom nästan ingen av dessa verksamheter klarar sig på egna ben idag måste (i alla fall i mina ögon) bevarandet av dem ta rimliga proportioner. Man måste väga intresset av kulturarvet mot andra intressen i samhället och fråga sig om det går att bevara kulturarvet i samklang med andra intressen. Kanske genom mindre förändringar? Kanske genom att stryka vissa delar men bevara det mesta och resten genom dokumentation i olika former? Man måste fråga sig om det är en mänsklig rättighet att få bedriva vissa typer av verksamhet bara för att det råkar vara en del av vårt kulturarv eller om det kanske är så att man kan bevara fenomenet till viss del men tvingas göra vissa inskränkningar av hänsyn till andra intressen. Nästan varje gång man utöver sin egen frihet begränsar man samtidigt på något vis någon annans frihet. Åtminstone så länge vi lever på en och samma planet med begränsad yta och begränsade resurser. För att detta ska fungera gör man vanligen så att man kompromissar och visar hänsyn.
Detta är förmodligen inte så märkligt för de allra flesta. Redan idag finns ju långt gående begränsningar i hur man får fiska till exempel: ingen tycker att det är konstigt att man inte får lägga nät tvärs över Mörrumsån längre. Och ingen tycker att det är särskilt märkligt att man inte längre får gräva fångstgropar för älg även om det de facto råkar vara en del av vårt historiska kulturarv. Odlingsmarken är inte heller längre indelad i små ineffektiva tegar och man bedriver inte längre särskilt regelbundet svedjebruk för att skaffa sig större odlingsbar yta. Timmerflottning är också ett minne blott även om tekniken att flotta timmer fortfarande bevaras som sådan och hyllas genom evenemang och tävlingar.
Väger man en några dödade renar eller lamm mot hela vargstammens eller för den delen järv- eller björnstammens existens tycker i alla fall jag att det enda rimliga är att göra allt man kan för att bevara dessa unika hotade djurarter och istället ersätta ren/lammförlust, eller andra skador som dessa djur kan orsaka, via skattsedeln. Ungefär så som vi gör idag.
Ingen tvivlar väl på att om vi gick i krig mot djuren på liv och död så skulle människan vinna en jordskredsseger. Men idag är det ju inte fråga om vilka arter människan eventuellt kan ta kål på utan snarare hur många vi har råd att skona. Ju fler vi offrar bara för vår egen konservatisms skull desto större misslyckande tycker jag. Människan har förmågan att utbilda sig och utveckla och effektivisera sig och sina metoder. Därför vilar det på människans axlar att försöka skapa utrymme för en så stor mångfald som möjligt. Bara för att man alltid gjort något på ett visst vis innebär det inte nödvändigtvis att det är värt att bevara. Nästan alltid finns det ett bättre sätt. Frågan är då hur mycket det får kosta att bevara det äldre sämre sättet. Får det kosta en djurart eller två? Jag tycker inte det.
Men det är förstås bara min högst personliga åsikt.
Mvh, Markus
