Råd angående vandringsskor

[Kogoyo]

Skulle aldrig råda någon att gå i skor med högre sulor än 3 mm o inte heller något som täcker fotknölarna. Livsfarligt! Ju högre sula desto starkare krafter vid snetramp. Muskulaturen i fötterna är inte gjord för att orka hålla emot så mycket påfrestning.
Kör med barfotaskor och du med breda fötter köper givetvis barfotaskor med rund tåbox. Dessutom slipper du lyfta tonvis med skor på en veckotur.
Sen jag bytte till barfotaskor har jag inte trampat snett en enda gång.

 

[loner]

Jag tänkte i sommar bege mig ut och vandra för första gången. Planen är att först bestiga Kebnekaise och sedan också köra någon lättare vandringstur på ca. en vecka. Därför skulle jag behöva lite råd angående skor.

Om du ska upp för Kebnekaise under sommaren så är det fullt möjligt att springa upp och ned i ett par löparskor. Sedan behöver det inte vara lämpligt, även om det är möjligt...

Personligen så föredrar jag normalt kängor med lite högre skaft, då jag har problem med mina fotleder. Det var dock inga problem att ta sig upp och ned för Kebnekaise i löparskor.

 

[erephus]

Skulle aldrig råda någon att gå i skor med högre sulor än 3 mm o inte heller något som täcker fotknölarna. Livsfarligt! Ju högre sula desto starkare krafter vid snetramp. Muskulaturen i fötterna är inte gjord för att orka hålla emot så mycket påfrestning.
Kör med barfotaskor och du med breda fötter köper givetvis barfotaskor med rund tåbox. Dessutom slipper du lyfta tonvis med skor på en veckotur.
Sen jag bytte till barfotaskor har jag inte trampat snett en enda gång.

Löpare riskerar stressfrakturer när de använder barfotaskor. Vet inte hur det ser ut med belastningen av vandring jämfört med löpning.

I grupperna så jämför de löpare som har en distans på 25-50km i veckan.

Och när man ute och vandrar så kan det handla om en kortare period men med längre distanser och ett annat rörelsemönster, har vikt över en längre tid någon någon betydelse?

Att inte våga ge råd i ena fallet men i det andra.

 

[spass]

på min senaste vandring fick jag en stressfraktur. jag använde mig av minimalistiska skor, och jag tror att det var orsaken. detta blev en treveckors vandring och det sliter ju ganska bra. tidigare har jag gjort flera kortare turer i samma skor utan problem. jag kommer nog inte använda skor utan någon slags dämpning i framtiden för vandring.

 

[camoscio]

Löpning och vandring ska nog inte jämställas. Olika fort, olika bördor, olika varaktighet, olika underlag.

Min f d PT ville redan första gången vi sågs övertala mig att börja använda barfotasko; han påpekade dock att sådana kräver en gradvis tillvänjning, allt längre sträckor, i värsta fall byte av skor under passet. Sånt kan jag bara inte förmå mig till men jag provade iaf ett par Fivefingers på Uteliv i Linköping (som inte längre finns). Det gick inte att få på, eftersom båda mina pektår är hammartår. Jag springer dock i Inov8, som inte krävde någon tillvänjning alls.

Min första tanke när jag tittar på sådana där minimala skor är att sulan oftast verkar väldigt glatt. Hur kan det fungera på snö och is? T ex här:
http://www.huthyfs.com/pyr14gal/images/page4.html

 

[Kogoyo]

Löpare riskerar stressfrakturer när de använder barfotaskor. Vet inte hur det ser ut med belastningen av vandring jämfört med löpning.

I grupperna så jämför de löpare som har en distans på 25-50km i veckan.

Och när man ute och vandrar så kan det handla om en kortare period men med längre distanser och ett annat rörelsemönster, har vikt över en längre tid någon någon betydelse?

Att inte våga ge råd i ena fallet men i det andra.

Hehe. Och den uppmärksamme kanske skulle sett sarkasmen i mitt inlägg mot trådens första svar.

Löpare riskerar inget, d e bara testare som riskerar...o sen påstår dessa testare massa nonsens. Minimalistiska skor kräver tillvänjning (felstavat?), som camoscio påpekat. Och som även han påpekat så är vandring och löpning två skilda saker. Olika muskler används.
Asså...internet e stort. Läs fakta (inte åsikter), bilda dig en egen uppfattning och få ett hum om vad som kan passa dig själv. Alla gör olika för att ett sätt passar inte alla. Såere bara.
Jag själv har gått från kängor till lätta kängor, till löpardojor o nu till minimalistiska skor. Kan inte tänka mig nåt annat, märker hur otroligt mycket stabilare det är att ha minimalistiska jämfört mä kängor. Men det ÄR nåt som tar lite tid att vänja sig vid...o det är inte en vanesak utan det handlar om att din kropp måste lära sig att gå i dessa nya skor, de pyttesmå ligamenten o musklerna i fötterna o fotlederna måste hinna få bearbetas innan man belastar dom. O valet att ta sig den tiden (och besväret) gör man helt själv.

Hoppas du hittar ett par skor som passar. Jag är gevligt nöjd med skor som knappt känns, det passar MIG utmärkt.

 

[Mattias33]

Stressfrakturer i foten brukar ju ofta kallas marschfraktur därför att det ofta drabbar militärer under långa marscher. Militärer brukar ofta gå i kängor vad jag vet och inte i minimalistiska skor. kanske inte det mest dämpade kängorna dock? Stressfrakturer handlar om överansträngning dvs att man utsatt kroppen för mer stress (belastning) än den för närvarande klarar av. samtidigt är det stress (träning t.ex) som bygger upp kroppen och gör den mer tålig för ökad stress. Gå med en viss typ av skor (träning/stress)= du vänjer kroppen att gå med den typen av skor (uppbyggnad).

Dämpade skor och kängor är relativt nya produkter. Hur överlevde människan innan dess?

jag undrar hur det var på julius cesars tid. De romerska legionärerna var ökända för att de kunde marschera enorma sträckor i hög hastighet. De hade lädersandaler på fötterna.....

Förr var det vanligt att man vandrade i stövlar. samer har traditionellt gått i mjuka läderskor stoppat med hö vad jag förstått.

Jag är inte på nåt sätt frälst i barfotaskor (ingen mirakellösning). man får gå i vad man vill. men jag vänder mig emot bilden av människan som nån typ av bräckligt djur gjort av porslin som man måste linda in i massa dämpning och vriststöd för att den inte skall gå sönder. Vi behöver inte heller rulla tillbaka tiden och gå i lädersandaler bara för att det är möjligt (kan dock va ganska behagligt). men inställningen att det är närmast livsfarligt att gå i fjällen utan kängor som man får förmedlad till sig på exempelvis Naturkompaniet (som ju givetvis har en del att tjäna på att folk köper dyra kängor) stör mig en del.

 

[Still Alive]

Stressfrakturer i foten brukar ju ofta kallas marschfraktur därför att det ofta drabbar militärer under långa marscher. Militärer brukar ofta gå i kängor vad jag vet och inte i minimalistiska skor. kanske inte det mest dämpade kängorna dock? Stressfrakturer handlar om överansträngning dvs att man utsatt kroppen för mer stress (belastning) än den för närvarande klarar av. samtidigt är det stress (träning t.ex) som bygger upp kroppen och gör den mer tålig för ökad stress. Gå med en viss typ av skor (träning/stress)= du vänjer kroppen att gå med den typen av skor (uppbyggnad).

Dämpade skor och kängor är relativt nya produkter. Hur överlevde människan innan dess?

jag undrar hur det var på julius cesars tid. De romerska legionärerna var ökända för att de kunde marschera enorma sträckor i hög hastighet. De hade lädersandaler på fötterna.....

Förr var det vanligt att man vandrade i stövlar. samer har traditionellt gått i mjuka läderskor stoppat med hö vad jag förstått.

Jag är inte på nåt sätt frälst i barfotaskor (ingen mirakellösning). man får gå i vad man vill. men jag vänder mig emot bilden av människan som nån typ av bräckligt djur gjort av porslin som man måste linda in i massa dämpning och vriststöd för att den inte skall gå sönder. Vi behöver inte heller rulla tillbaka tiden och gå i lädersandaler bara för att det är möjligt (kan dock va ganska behagligt). men inställningen att det är närmast livsfarligt att gå i fjällen utan kängor som man får förmedlad till sig på exempelvis Naturkompaniet (som ju givetvis har en del att tjäna på att folk köper dyra kängor) stör mig en del.

Tummen upp! Det här var ett de bästa inlägg jag läst på länge!

 

[KimE]

Det krävs bara en skofri barndom, i min hemby var vissa personer avundsjuka på de finska flyktingarna som fick nya skor.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Grindslanten

 

[camoscio]

Insändare till Temagasinet

I Utemagasinet no 5 berättas om en luftig led i Österrike. I en bildtext står: “Riktiga kängor. Glöm allt annat”. I själva texten skriver Gunnar Andersson: “Det svenska modet med tunna trailskor är intressant nog inget som rutinerade alpvandrare bryr sig om. Alpterrängen kräver stadiga skor”.

I samma nummer recenseras ett antal “stödjande kängor” med höga skaft. Behovet av “stadiga kängor” stöds av en bild från Trekanten i Trollheimen, den minst anspråksfulla av alla sydnorska leder jag känner till.

Jag gick länge i kängor, med tiden allt lättare, nedåt 1,1 kg. På en 20 dagar lång tur 2011 i Schweiz gav kängorna upp på en etapp mot Splügen och affären där kunde bara erbjuda pansarkängor vägandes sådär 1,6 kg. Så jag beslöt att prova låga vandringsskor och jag har aldrig bytt tillbaka.

Jag har nu använt sådana skor i Alperna, Pyreneerna och norska fjällen på mer än 100 etapper. Mina båda senaste alpturer sommaren 2015 tog mig över åtskilliga 2800 meter höga pass i Sydalperna och Schweiz.

Folk jag möter på mina kontinentala turer kommenterar ofta två saker. Mina skor är alldeles för lätta (inga trailrunners dock: 8-9 hg) och min packning är alldeles för tung (riktvärde för startvikten: 14 kg). De
är inte vana vid att herrar i min ålder går med tält. Ett enda par skor ska
fungera på branta stigar, på grova blockfält, vid stengång och vad över bäckar men också på lägret och på de långa resorna. På den nämnda Trekanten skulle jag förmodligen idag använda trailrunners …

Jag fyller 72 i sommar, har ostadiga fotleder och dålig balans. Jag är numera rätt övertygad om att det omtalade vriststödet sitter i sulan, inte i skaften, som möjligen fungerar som taktil referens.
Det enda sammanhang där det vid alpvandring verkligen “krävs” kängor är organiserade turer. Färdledarna, inte terrängen, kräver det.

 

[Piparen]

Å nej, barfotamaffian har kapat tråden! :-D

Jag skulle vilja säga att i viss terräng är barfotaskor, typ ett par Merrell, det absolut sämsta man kan ha på sig. Det har att göra med den vida tåboxen. Den är jättebra på plant underlag. Det är däremot livsfarligt att gå/springa längs sluttningar i ett par skor som är så rymliga inuti att man halkar runt i dem. Jfr passformen i ett par välsittande orienterarskor (Icebug Spirits snorsmala läst t ex) eller, mer extremt men samma poäng, klätterskor.

Två poänger andra har lyft fram som jag inte alls tänkte på i mitt första inlägg. För det första att stavar avlastar. Stavar avlastar mkt mer än ett par styva kängskaft. Kompensera med stavar - de är dessutom bra att ha av ungefär tiotusen andra skäl!

För det andra att vridstyva sulor är viktigare än styva skaft om man går i ojämn terräng. Detta är så oerhört sant. Jag avskyr att springa i vridstyva skor eftersom man inte känner vad man gör. Men under vandring klarar jag mig inte utan. Önskar att jag vore en romare men det blir jag aldrig. Och jag kommer aldrig bli gramjägande UL-vandrare heller, av ren princip. Våga vägra borra hål i avsågade tandborstskaft! Själv gillar jag kängor. Men det ÄR en smaksak, med för- och nackdelar, som med allt.

 

[caelus]

Stort tack för alla kunnga tips och råd!

Jag var igår och kollade på nya skor. Det blev till slut detta par som jag nu ska börja gå in. Tyckte de kändes mycket mjukare och bekvämare än de jag tidigare provade, samtidigt som de också har högt skaft.

Jag tror också, som de flesta här tycks vara inne på, att det kan vara bra med ett par skor med höga skaft. Jag har nog inte särskilt starka fotleder (har ingen erfarenhet av traillöpning t.ex. även om jag tränar och promenerar mycket i övrigt). Att vricka fötterna under min första vandring är ju självklart något jag helst vill undvika.