Det är då man ger upp det analoga lyssnandet och går över till det digitala. tack gode gud för webbradion och alla hundratusentals kanaler där och att vissa av dom är helt i avsaknad av snack och reklam.
http://www.181.fm/player
Prylar som försvann (och som vi saknar)
- Trådstartare dePaul
- Start datum
Det är då man ger upp det analoga lyssnandet och går över till det digitala. tack gode gud för webbradion och alla hundratusentals kanaler där och att vissa av dom är helt i avsaknad av snack och reklam.
http://www.181.fm/player
Nickel... *suckar* Jag känner mig inte gammal men även jag kommer ihåg Nickel. Fast Strong var ändå biogodiset nr 1.
Inte en pryl men en annan sak jag ibland saknar är hur man fick köpa sitt plockgodis förr. Jag kommer ihåg de där lördagseftermiddagarna när man stod med näsan tryckt mot ett fönster och försökte peka och förklara vilka godisbitar man ville ha ur alla de olika lådorna som fanns på insidan. Damen som stod där inne plockade upp bitarna med tång och la ner i en kuvertlikande påse. "Hur mycket har jag kvar? Räcker det till en sån?" Så ett nytt pekande och om man hade tur så nickade hon och plockade i. Det gällde att vara smart/ha tur så att man fick den där godisen man glömt bort att ta i början. Hade man valt fel på vägen så fanns det inte tillräckligt kvar och då fick man "fylla upp" med smågodisar som inte var lika goda som den man skulle viljat ha haft. För inte plockades det upp ur påsen inte, även fast ingen hade rört vid godisbitarna. Så stod man sen därutanför i småkylan och tittade ner i påsen och det kändes som om man hade hur mycket godis som helst. Tittade även ner i brorsans påse och kunde konstatera att han lyckats peka ut någon riktigt god bit som man själv hade missat - då började byteshandeln. Min bror var dock för snäll och jag för elak så jag tror att det blev ganska orättvist. Men som tur var för honom så blev jag mätt fortast så han fick det som var kvar i min påse. och han var duktig att spara - han kunde komma tuggandes på något på onsdagen ;-) Det var tider det!
Annars saknar jag faktiskt termovantarna, de där blåa som jag tror Helly Hansen gjorde. Bävernylon på utsidan och vitt ludd på insidan. Undrar hur många timmar man har haft på sig sådana.Tur var det om det var kallt ute, då höll man sig varm. Men var det slaskigt så kunde man snabbt krama ur vattnet så att det rann mellan fingrarna. Har många minnen från dessa vantar, ungefär hälften att de var underbart varma, hälften av att jag var desperat kall om fingrarna och försökte värma dem i munnen...
Inte en pryl men en annan sak jag ibland saknar är hur man fick köpa sitt plockgodis förr. Jag kommer ihåg de där lördagseftermiddagarna när man stod med näsan tryckt mot ett fönster och försökte peka och förklara vilka godisbitar man ville ha ur alla de olika lådorna som fanns på insidan. Damen som stod där inne plockade upp bitarna med tång och la ner i en kuvertlikande påse. "Hur mycket har jag kvar? Räcker det till en sån?" Så ett nytt pekande och om man hade tur så nickade hon och plockade i. Det gällde att vara smart/ha tur så att man fick den där godisen man glömt bort att ta i början. Hade man valt fel på vägen så fanns det inte tillräckligt kvar och då fick man "fylla upp" med smågodisar som inte var lika goda som den man skulle viljat ha haft. För inte plockades det upp ur påsen inte, även fast ingen hade rört vid godisbitarna. Så stod man sen därutanför i småkylan och tittade ner i påsen och det kändes som om man hade hur mycket godis som helst. Tittade även ner i brorsans påse och kunde konstatera att han lyckats peka ut någon riktigt god bit som man själv hade missat - då började byteshandeln. Min bror var dock för snäll och jag för elak så jag tror att det blev ganska orättvist. Men som tur var för honom så blev jag mätt fortast så han fick det som var kvar i min påse. och han var duktig att spara - han kunde komma tuggandes på något på onsdagen ;-) Det var tider det!
Annars saknar jag faktiskt termovantarna, de där blåa som jag tror Helly Hansen gjorde. Bävernylon på utsidan och vitt ludd på insidan. Undrar hur många timmar man har haft på sig sådana.Tur var det om det var kallt ute, då höll man sig varm. Men var det slaskigt så kunde man snabbt krama ur vattnet så att det rann mellan fingrarna. Har många minnen från dessa vantar, ungefär hälften att de var underbart varma, hälften av att jag var desperat kall om fingrarna och försökte värma dem i munnen...
Ja! Termovantarna! De var ju så extremt sköna när de var alldeles nya också. De var ju ett rejält steg upp från stickade vantar. Ett par nya Lovikkavantar var å andra sidan inte det sämsta. Bättre än ett par som hade blivit lite korta och för ihoptovade, som de blev när de sjöng på sista versen.
Termovantarna var ju definitivt ett tekniksprång. Ett av de största på vantfronten under 1900-talet skulle jag säga. För att inte tala om skoterkängorna som kom under mitten på 70-talet. Funkade bra även i Mälardalen där de flesta knappt hade sett en snöskoter på riktigt.
Termovantarna var ju definitivt ett tekniksprång. Ett av de största på vantfronten under 1900-talet skulle jag säga. För att inte tala om skoterkängorna som kom under mitten på 70-talet. Funkade bra även i Mälardalen där de flesta knappt hade sett en snöskoter på riktigt.
Nostalgi är troligen något man börjar njuta av när man blivit GAMMAL. Jag har redan två böcker om godis och glass och läsk och vad det nu är från tidig barndom och framåt, men nu när vi var inne på vantar och skor så googlade jag efter kängor, Trotters trodde jag, men det var Tramps jag egentligen sökte.
Hittade dem på denna blogg där det även fanns mer nostalgi, två sidor Del 1 och Del 2, med bra exempel:
http://pilleplock.blogspot.se/2012/04/nostalgi-del1.html
Hittade dem på denna blogg där det även fanns mer nostalgi, två sidor Del 1 och Del 2, med bra exempel:
http://pilleplock.blogspot.se/2012/04/nostalgi-del1.html
Ååååh, Trotters/Tramps var en riktig madeleinekaka! P g a sin nästan "foträta" form verkligen "en bra pryl som jag saknar".
För att följa skospåret, så saknar jag naturligtvis hela floran av 70-talets "barfotaskor": platta, tunnsulade, ofodrade, naturgarvade, riktigt ankfotsformade skor som inte knäckte in stortån. Nu reducerad till ett par dyra danska och tyska märken - som även de "följt med i tiden" och delvis förfuskat grundtanken genom att runda till framfotens insida.
Mest saknar jag Doc's "foträta" löparskor från samma tid - de enda som lät framfötter och tår arbeta naturligt i löpsteget. Spårlöst försvunna på det korkade 80-talet. Hoppet står till nya generationens "barfota" trend, men än så länge verkar inga av tillverkarna inse, att det inte bara (eller ens främst) hänger på den platta/tunna sulan.
Jordskor
trodde jag var försvunna men tydligen har de bara bytt namn till "fotskor". http://fortet.com/fotabjallet/openingpage.html
Thure
trodde jag var försvunna men tydligen har de bara bytt namn till "fotskor". http://fortet.com/fotabjallet/openingpage.html
Thure
Bilagor
Imponerande! Inte "försvunna" alltså. För min del inte heller "saknade"...
(skälet: den tjocka sulan och den rundade innersidan på tåboxen)
Jag har ett par såna fast handskar i den käcka olivgröna kulören med trekronorstämpel och M-nummer. Helt oslagbara tillsammans med snödräkten och vita blixten.
P1 finns ju som tur är kvar. Har själv helt övergått till den kanalen. Tydligare ålderstäcken får man nog leta efter!
Själv saknar jag Rivosto! Har väl inget med uteliv att göra, men jag saknar den ändå. Så mycket godare (vad jag minns i alla fall) än alla dessa olika påsar med riven parmesan.
Jag kan sakna gamla ÖB affärerna som faktiskt hade en himla massa riktigt prisvärt överskottsmateriel.
Tror 80% av min utrustning de första åren som scout kom därifrån.
Trodde även att jag saknade våra vindskydd från den gamla goda tiden, sedan insåg jag att de med botten vägde säkert 5 kg och saknaden avtog markant.
Tror 80% av min utrustning de första åren som scout kom därifrån.
Trodde även att jag saknade våra vindskydd från den gamla goda tiden, sedan insåg jag att de med botten vägde säkert 5 kg och saknaden avtog markant.
Liknande trådar
Liknande trådar
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg