Kulturhistoriskt alternativ
En intressant alternativ väg mellan Staloluokta och Tarraluoppal är att gå söder om Kierkevare, genom den gröna och vackra Viejevagge (fotbollsplaner i flera kilometer!!) och sen upp till gruvområdet på Silbbatjåhkkå. Här kan man se gruvhål och andra lämningar efter den brytning av silvermalm som på 1660-talet gav upphov till den första svenska bosättningen i Jokkmokks socken över huvud taget.
Det är rätt fascinerande att stå i det vindpinade passet och försöka föreställa sig vilket helvete det måste varit för de tvångskommenderade knektarna att arbeta här om vintern. Allt, varenda vedpinne, måste fraktas upp på fjället, och malmen fås ner till Kvikkjokk för smältning - transporterna tvingades samerna utföra med ren o akkja (med följd att många flydde till Norge).
Och så kan man skänka en tanke till samen Jon Persson som 1659 mot en redig belöning visade bergmästarna från Stockholm silverfyndigheten. Visst blev allt ett dyrbart fiasko för staten, men hade inte gruvbrytningen här (och något senare även vid Alkavare) kommit till stånd hade Kvikkjokk knappast existerat och inte heller blivit den bekväma start- och slutpunkt på fjällturen som vi nu tar för given.
Från silverfältet går man ner i ONO riktning mot Tarraluoppal. Riggoajvejåhkå kan vadas i östra änden av Riggoajveluoppal men om det är mycket vatten kan det vara lättare att gå norr om Bingitjåkhå ner till nordänden av selet, där jokkarna grenar sig och vadet inte är något problem. Strax därefter kommer man på gamla leden Tarraluoppal-Staloluokta (som dock inte är markerad på nyaste kartbladet). Stigen går ner till bron vid Tarraluoppalstugorna.
/Pär Fjällström