Det är inte ofta det är långfärdsskridsko på TV, och
när det väl blir dags sittar man förstås som klistrad.
Synd bara att man skickar Bobo, hans tjat och program-
ledarstil är inte riktigt min grej. (Förra programmet
om friluftsmat hade varit en höjdare om man klippt
bort alla hans kommentarer.)
Denna gång är han i trakten av Stockholm och skrinnar.
Välmeriterat sällskap må jag säga! Sven Wollter och
Mårten Ajne har alltid gjort ett positivt intryck
på mig och de är ju verkligen entusiaster ut i
pikspetsarna. Jag tycker att de framställdes på ett
bra sätt, men man kan undra hur vanligt folk uppfattade
dem. Gunilla Henriksson har jag aldrig träffat. Hon
fick en roll av tjatmoster i avsnittet om säkerhet,
vilket jag misstänker inte är riktigt henne själv.
Det uppvägdes dock av andra avsnitt i programmet
där hon framställdes mer positvit, som tur var.
Apropå vanligt folk, så måste man ju tänka på att det
är de som är detta programs tittare. Därför tycker
jag att det var oansvarigt att visa två sekvenser
med isflaksjumpning. Under mina 14 år och 313 turer
på isen har jag aldrig jumpat på isflak. Det finns
härliga aspekter av långfärdsskridskoåkning som skulle
fylla 24 timmar av nedklippt TV-program, så varför
visa jumpning? Det ger en felaktig bild av
långfärdsskridskoåkning, anser jag.
Att sedan Bobo skulle plurra var väl nästan
självskrivet. Det måste dock sägas till
hans fördel att han inte försökte skyla händelsen.
Å andra sidan kanske det gav för stor vikt, tanken
på plurrning är perifer när man är ute, anser
jag.
Man kanske skulle börja filma själv, så får man ett
program som man vill...
när det väl blir dags sittar man förstås som klistrad.
Synd bara att man skickar Bobo, hans tjat och program-
ledarstil är inte riktigt min grej. (Förra programmet
om friluftsmat hade varit en höjdare om man klippt
bort alla hans kommentarer.)
Denna gång är han i trakten av Stockholm och skrinnar.
Välmeriterat sällskap må jag säga! Sven Wollter och
Mårten Ajne har alltid gjort ett positivt intryck
på mig och de är ju verkligen entusiaster ut i
pikspetsarna. Jag tycker att de framställdes på ett
bra sätt, men man kan undra hur vanligt folk uppfattade
dem. Gunilla Henriksson har jag aldrig träffat. Hon
fick en roll av tjatmoster i avsnittet om säkerhet,
vilket jag misstänker inte är riktigt henne själv.
Det uppvägdes dock av andra avsnitt i programmet
där hon framställdes mer positvit, som tur var.
Apropå vanligt folk, så måste man ju tänka på att det
är de som är detta programs tittare. Därför tycker
jag att det var oansvarigt att visa två sekvenser
med isflaksjumpning. Under mina 14 år och 313 turer
på isen har jag aldrig jumpat på isflak. Det finns
härliga aspekter av långfärdsskridskoåkning som skulle
fylla 24 timmar av nedklippt TV-program, så varför
visa jumpning? Det ger en felaktig bild av
långfärdsskridskoåkning, anser jag.
Att sedan Bobo skulle plurra var väl nästan
självskrivet. Det måste dock sägas till
hans fördel att han inte försökte skyla händelsen.
Å andra sidan kanske det gav för stor vikt, tanken
på plurrning är perifer när man är ute, anser
jag.
Man kanske skulle börja filma själv, så får man ett
program som man vill...