Jag vet inte var du fick det förslaget, men den som gav det kanske menade hårda radbrytningar? Såna ställer till det.
(...)
Stycken (två radbrydningar) brukar det inte vara några problem med.
Visst var det ett dåligt råd, men det verkar också råda förvirring om vad saker och ting kallas, säkert beroende på att de kallas olika i olika program. Jag misstänker t ex att du med "hård radbrytning" menar styckebrytning:
(enter),
...till skillnad från radbrytning:
(shift+enter).
Vilket man använt kan ha konsekvenser när man kopierar texten. Använder man styckebrytning i stället för radbrytning, kan man plötsligt få jätteavstånd mellan raderna vid inklipp; man har (omedvetet) skrivit i en formatmall utan förinställda styckeavstånd, som plötsligt blir jättelika i ett annat program.
Eller så känner att man behöver lägga in en tom rad - men använder styckebrytning. Då får man jätteavstånd, om det "mottagande" programmet har förinställda extra styckeavstånd.
Ett vanligt fenomen när man mailar och texten returneras i ett format som haft förinställda extra styckeavstånd.
Se inlägg #5 för ett omvänt exempel; där skriver jag i ett format som har just förinställda extra styckeavstånd, vilket jag själv bestämt genom att definiera, och konsekvent använda,
en formatmall. Därför hittar man inga
för "tomma" mellanrader - de är redan inlagda i mallen. Klipper jag in denna text i ett enklare program, försvinner kanske de extra avstånden och texten blir till en svårläslig massa.
Plus det du visar: att man omedvetet får med sig automatiska radbrytningar, onödiga manuella rad- eller styckebrytningar för att de råkade passa just där man skrev, etc.
Det finns som sagt två sätt att bli herre över allt detta, jfr inlägg #13:
- slå på visning av typografiska tecken medan man skriver,
- "avformatera" texten efter inklipp.