Praktiskt problem - att gå på toa på fjället

[aizing]

Dass is wass

Möe skit prat här !

 

[UteMats]

Det där med att sitta på huk är väldigt olika för till synes lika personer. Själv har jag alltid kunnat sitta på huk i princip hur länge som helst. Vid unga år kunde jag sitta på huk och vila i timmar, till och med sova på huk ibland. Jag reflekterade aldrig över att det skulle vara något konstigt annat än när folk ibland kommenterade och undrade hur fasen jag kunde sitta på huk i timmar utan att dö... Ännu idag trivs jag med att sitta på huk och kan göra det i timmar. Det är inte någon ansträngning utan ett viloläge för mig. Min son som är 26 år ser ut ungefär som jag i kroppen men kan inte knappt sitta på huk i en minut utan att få ont.

 

[thureb]

@joanna

Rörligheten kan förstås kompensera en del. Med korta och volymiösa muskler kan det bli svårt. Tänker inte visa mina ben här.

Thure

 

[Bulingen]

Hur går man egentligen "på toa" på fjället. Mina tidigare erfarenheter av dylikt har löst sig genom att svänga en vapenrem runt en trädstam och stå i jägarställning, eller nyttja nedfallna träd att sitta på. Men ovanför trädgränsen lär varesig nedfallna eller stående träd finnas till hjälp. Hur löser man detta prekära problem på bästa sätt?

Om man är osäker så kan man ju alltid knipa så länge som bara är möjligt. När det absolut inte går att knipa längre så kommer de naturliga reflexerna att sköta resten..........

f`låt
LarsÖ

 

[MrFreediver]

Inga problem

Min erfarenhet är att vid fjällvandring behöver man inte göra nummer två lika ofta som hemma till vardags. Normalt brukar man klara sig på de toaletter man passerar. Gör man inte det så sätt dig på huk. Om inte det går är du förmodligen inte tillräckligt nödig så att säga....

 

[lenpau]

Denna tråd.....

.....är ju bara helt underbar! För mig en fullständig icke fråga, men väldigt kul att läsa alla synpunkter.

//L

 

[Patrik_L]

Det här börjar bli riktigt djupsinnigt.
Här står jag i ett tillstånd av total kognitiv dissonans.
1. I spegeln ser jag två rätt korta, tjocka och milt talat betydligt mer än genomsnittligt muskulösa ben.
2. I forum ser jag ett expertutlåtande om att jag med sådana ben inte skall kunna sitta på huk med hälarna i golvet.
3. Jag sätter mig därefter på huk med hälarna i golvet utan att det stramar i några muskelfästen. Jag mäter vinkeln mellan golvet/fotsulan och undebenets framsida till strax under 45 grader. Min balans är perfekt.

Vad skall jag nu tro på...?

Givetvis ska du tro på dina egna resultat. Empiriska undersökningar är i regel mer sanna än teorier särskilt som de förra handlar om individen medan de senare grupper...

 

[Polarnatt]

Det finns dock en aspekt av huksittande som man bör betänka, och det är byxorna (inte att kontaminera dem som andra redan varit inne på). Jag har själv inga problem med att sitta på huk, men det blir definitivt svårare om man har byxorna neddragna kring anklarna. Balansen försvåras genom att man inte kan huka så bredbent som man behöver för att få en bra balans, utan man tvingas att "låsa" lårmusklerna i en form av fristående "jägarvila". Detta är tröttande, och skapar en del problem.

Lösningen är helt enkelt att ta av sig byxor/underbyxor helt. Dels kan man stå bredbentare, och sjunka ned i en behaglig, balanserad hukposition, dels slipper man risken för skitiga kläder.

Metoden rekommenderas när man vet att man är helt ensam på fjället, eller att det inte är för kallt/myggigt.

Mvh /Joel

 

[hallonraden]

hejsan
den ställda frågan är mycket bra.

betänk även att alla inte alltid är "hård" i magen, framför allt finns det en viss risk för "racermage" när det gäller köpetorrmatpåsar och ovana magar........
har du då brallorna vid fotknölarna och "nummer två" blåser till med lite fart så blir det definitivt kontaminerat..

vänligen nils

 

[Smogz]

hejsan
den ställda frågan är mycket bra.

betänk även att alla inte alltid är "hård" i magen, framför allt finns det en viss risk för "racermage" när det gäller köpetorrmatpåsar och ovana magar........
har du då brallorna vid fotknölarna och "nummer två" blåser till med lite fart så blir det definitivt kontaminerat..

vänligen nils

Hellre byxorna än vaderna och hälarna eller?

personligen gör jag som personen två svar upp. Tar av byxor och strumpor och lägger en bit ifrån.

Skickat från mobilen

 

[Karolina P]

Nämen... Byxorna ska så klart inte hela vägen ner utan man låser fast dem i knävecket så klart Då har man full koll på dem och kan ha relativt brett mellan fötterna. Känner man sig ostabil kan man ha fötterna något förskjutet i "framåt-bakåt-led". Ytterligare en stabilisator är att lägga ryggsäcken en bit framför sig och ha den inom grepphåll. En normaltung vandringsryggsäck borde kunna funka som stopp-/drivankare...

 

[joanna]

Jag är fortfarande helt fascinerad - är det inte sådant som berikar livet (särskilt om det som just nu nu levs vid jobbdatorn...)?
Det verkar ju finnas oceaner av s.k. "tyst kunskap" på området! Bara detta en djupt filosofisk fråga, men ämnet har dessutom visat sig ha anknytning till allt från anatomi, mekanik och Freud, till genusaspekter och u-landsproblem.

Jag ser dock chansen tll ytterligare breddning av diskussionen.
Läser om byxsäkringsproblemet och känner inte heller igen mig. Gör nog mest som Karolina, kompletterat med lagom framåtlutning och ett enhandsrepp framifrån om hela paketet, som säkrar ev. vilsegångna byxveck.
Men... detta går ju nästan inte alls med tajta byxor, vilket bara bekräftar min gamla käpphästhypotes:
friluftsmodet är på tok för slimmat!

Sådär ja - nu fick jag med mode också .