Pieskehaure-Staloluokta

[il C]

Sommaren 1998 gick jag från Dunderland till ett stycke norr om
Pieskehaurestugan, några hundra meter
söder om Haditjåkkå som såg väldigt
bred ut. Eftersom skorna och maten började ta slut
vände jag till Muorkihytta och vidare på norsk sida till
Storengdalen och Junkerdalen.

Nu har jag funderingar (om foten håller) på en tur
från Låmihytta in igen mot Pieskehaure och vidare norrut därifrån.
Enigt Grundsten är vadet över Haditjåkkå "nyckfullt".
Jag har STOR respekt för vad, ty jag har blivit tagen
av älven en
gång och det räcker. Så jag undrar om ngn här har erfarenheter
av detta vad. Det handlar om de två sista veckorna i juli.

ALternativet är att följa älven upp mot Råvvejaure och gå
orösat över till Tarradalen, vilket skulle ge mig en etapp
i skogen (mer står jag inte ut med!!!). Då undrar jag
om ngn här gjort DEN varianten. Är det ngra konstigheter
på vägen?

Sne finns ju alternativet mera rakt norrut från Råvvejaure,
som dock tycks ha besvärlig vegetation -
jag tror dalen heter Vievagge.


Och då undrar
jag om någon känner till DEN rutten.

il C.
[Ändrat av pehac@mai.liu.se 2003-06-03 kl 16:15]

 

[pfjell]

viejevagge

Ang. Viejevagge: jag kan inte uttala mig om sträckan Råvvejaure-Viejevagge men jag har gått Viejevagges norra sida från Silpatjåkkå till Stalo - där är flera kilometer gröna fotbollsplaner, extremt lättvandrat, vackert och folktomt. F.ö. kan en sväng upp på till gruvlämningarna på Silpatjåkko rekommenderas - begrunda hur det var att arbeta här vintertid på 1600-talets mitt... silvermalmsfyndet gav upphov till smälthytta och bebyggelsen i Kvikkjokk.

 

[fson]

Hej,
nu har jag inte kartan framför mig, så jag är inte bensäker, men såvitt jag minns är det bara ett vad på sträckan Pieskehaure-Staloluokta så det borde vara det. Mitt starkaste minne från den punkten är när jag på ganska långt avstånd kikade på ett sällskap som med viss möda och sent på dagen vadade över. Blöta och kalla får man förmoda, bstämde de sig för att slå läger och torka upp. - jag betvivlar att de gjort det om de varit medvetna om att de bara fixat en av TVÅ fåror, den andra fick de väl ta det första de gjorde morgonen efter, när de gick något hundratal meter över åsen..

Vill minnas att det inte var tydligt av kartan heller, så det kan vara EN sak att tänka på vad gäller det vadet.
För övrigt har jag för mig att det var ett ganska kinkigt vad; lårdjupt i rätt strömt vatten, men inte ogörligt. Det avvattnar ju en ganska stor högplatå, men inga glaciärer direkt (?), så efter snösmältningen borde det kunna vara rätt ok.

/Per

 

[lejon]

Torrskodd

I somras gick jag denna sträcka-i slutet av juli. Som alla minns var ju förra sommaren EXTREMT torr, så jag tog mig faktiskt över med bara vatten till vristerna. Hade ingen aning om att vadet betraktas som lite "vanskligt" förrän stugvärden i Pieskehaure upplyste mig om detta.
Blev på detta sätt åter igen påmind om att förhållandena i naturen är MYCKET föränderliga och att man inte ska gå för mycket på hörsägen....lita på ditt eget omdöme och ta ett aktuellt beslut för tidpunkten. Hade jag läst vad tex Claes hade skrivit, hade jag gått omkring och oroat mig hela den dagen och kanske valt en annan sträcka. På samma sätt kan man bli lurad av en beskrivning "lätt vad" och forcera vadet fast hällregnet just gjort det livsfarligt.
I övrigt kan jag nämna att denna sträcka är mycket folktom och ledanvisningarna kan bitvis vara svåra att följa. Området ger dock en härlig känsla av storslagenhet och ödslighet -väl värd att utforska!

Lycka till!
/Susanne

 

[raderad04]

Hade jag läst vad tex Claes hade skrivit, hade jag gått omkring och oroat mig hela den dagen och kanske valt en annan sträcka. På samma sätt kan man bli lurad av en beskrivning "lätt vad" och forcera vadet fast hällregnet just gjort det livsfarligt.

Det fick mig att tänka på hur många gånger man oroat sig för regnet, om man skall orka och om jåhkkarna går att vada. Nu har jag slutat bry mig. Jag bestämmer en startpunkt sedan får väder, ork och vattenstånd avgöra resten.

Nu har jag funderingar (om foten håller) på en tur
från Låmihytta in igen mot Pieskehaure och vidare norrut därifrån.

Jag har aldrig gått där men du har ju din planerade rutt och dina alternativ upp mot Råvvejaure - Tarradalen, eller Råvvejaure - Vievagge. Så med tanke på ovanstående, strunta i Grundsten ge dig iväg, kolla själv, välj själv och ta det lungt med foten.
Jag skall själv runt sjöarna någon sommar, vänta bara! // Roland

 

[Harre66]

Omväxlande tur

Jag gick sträckan Staloluokta-Peskehaure-Mavas-Silvervägen i slutet av juni 1992. Ca 7,5 mil.
Jag har inte någon karta tillgänglig, så här kommer en enkel beskrivning. Jag följde en led som fanns utmärkt på kartan och antar att den fortfarande finns kvar.
Lätt vandring till Såjasjaurestugan och vidare över ett pass i sydost. Här finns ett vackert vattenfall med grytor och hål i berget, mycket minnesvärt och ensligt. Vandring rätt så enkel men var försiktig vid utforskandet av fallet. Vidare ned mot en bred dalgång och ett enkelt vad strax norr om en renvaktarsuga (kan även vara Varvekstugan, osäker). Detta är förmodligen det lätta vadställe som Susanne beskriver. Kom över i stort sett torrskodd. Den tidiga säsongen gjorde att jag fick vandra på snöfält vid vissa tillfällen, och det kan tänkas att vadet blir besvärligare senare på säsongen, men det är brett och därfor relativt grunt.
Gick ej till Peskehaurestugan utan fann underbar tältplats med utsikt högt över Peskehaure vid en bäck i sjöns västliga del, se http://hem.passagen.se/martif/Galleri/landskap/image10.html
Vandringen är okomplicerad och resten av sträckan ned till Silvervägen bjuder på vackra vyer och speciellt Ikesjaures lång sandstrand. Ett alternativ kan vara att efter Pieskehaure gå mot Balvatnet i Norge (Balvasshytta är låst, nyckel kan fås mot 100 nkr deposition av BODÖ-TROMS Turistförening och passa på att övernatta i gamla Argaladhytta (olåst) 6 km norr om Skaiti, mycket speciellt. Avnjut till sist en Mösbrömlefse på Graddis fjellstue som grädde på moset.

 

[il C]

Re: Omväxlande tur

försiktig vid utforskandet av fallet. Vidare ned mot en bred dalgång och ett enkelt vad strax norr om en renvaktarsuga (kan även vara Varvekstugan, osäker). Detta är förmodligen det lätta vadställe som
Vandringen är okomplicerad och resten av sträckan ned till Silvervägen bjuder på vackra vyer och speciellt Ikesjaures lång sandstrand. Ett alternativ kan vara att efter Pieskehaure gå mot Balvatnet i Norge (Balvasshytta är låst, nyckel kan fås mot 100 nkr deposition av BODÖ-TROMS Turistförening och passa på att övernatta i gamla Argaladhytta (olåst) 6 km norr om Skaiti, mycket

Jag gick alltså Graddis-Kuoletisjaure-Mavas- Muorkihytta-
den omnämnda renvaktarstugan- tillbaka till Muorki-
ned mot Balvatnet- Storengdalen-Junkerdalen.

Grundsten beskriver vadet som knädjupt, vilket det
tydligen inte alltid är.

Är det verkligen rekommendabelt att runda Balvatnet och fortsätta
söder därom? Av kartan att döma är den sträckan väldigt skogig.
jag kan åtminstone av erfarenhet råda den som kommer dit att
vika västerut ungefär på mitten Balvatnets västra
strand och över mot Storengdalen, där man med lite tur
får ha hela dalen för sig själv.

Bra att din tur var problemfri. 1998 hade en bro rasat på
Mavasleden. Leden var officiellt avstängd, men i
själva verket fanns en smal provisorisk träbro, som
jag, inte utan bävan, kröp över. Obehagligt eftersom man ser rakt ned i det våldsamt strömmande vattnet. Det året
var ockå bron över Rosnaelva norr om Balvatnet
i så dåligt skick att jag sökte vad. Det fanns ETT
ställe med lugnt vatten och sikt till botten, det var i gengäld
midjedjupt. Även det mycket obehagligt.

Jag börjar i efterhand förstå varför detta var min
första och hittills sista vandring norr om Polcirkeln.
Det behövs så lite för att allt ska gå om intet.

http://www.mai.liu.se/~pehac/salten.html

(även publicerad i tidningen Fjället 1999).

il C.