Pico de Teide

[tango]

Här ser du en tidigare tråd med en del nyttig info (som hjälpte mig inför turen):
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=35426&page=2&highlight=teide

/Patrik

 

[Bwana]

Tack för visat intresse!

Tänkte bara skriva hur jag har resonerat, i fall det kan vara till framtida hjälp för någon annan.

Vi kommer att ta linbanan upp och gå till en utsiktsplats. Därefter åker resten av familjen ned igen, och jag hoppas på en möjlighet att gå till toppen.

Enligt vad jag har lyckats googla mig till, så inträffar allvarliga komplikationer (HAPE/HACE) i princip endast vid övernattningar och längre vistelser på hög höjd. Att bebisen inte kan tala ser jag inte som ett problem, i det här fallet. Skulle han få obehag av höjden, så spelar det ingen roll att han inte kan tala om vad som är fel. Det kommer att märkas tydligt ändå. I så fall, är det bara att åka ned igen. Skulle han vara väldigt känslig för hög höjd, så bör vi få en indikation på det redan under 6-timmars flygningen till Teneriffa.

Vad gäller barn och att släpa med dem på upplevelser som de kanske inte uppskattar, så är det alltid en avvägning hur mycket man skall låta barnen hindra övriga familjen. I detta fall så är bebisen nöjd så länge han får vara med och får lite uppmärksamhet, oavsett var man är någonstans. 3-åringen kommer antagligen att tycka det är spännande med linbanan, men tröttna på utsikten ganska omgående. Så länge hon inte får tydliga obehag av höjden, så bör löftet om en muta, förlåt fika, på utisktsplatsen, höja motivationen tillräckligt. Annars så går alltid linbanan ner i igen . Det tar 8 minuter.

 

[goser]

Skulle han vara väldigt känslig för hög höjd, så bör vi få en indikation på det redan under 6-timmars flygningen till Teneriffa.

Väldigt , väldigt osannolikt . Höjdsjuka utan ansträngning , under 2500 meter och utan en hel natt inblandad är i princip en en självmotsägelse. Om det går att sova nära linbanans start ( 2400 m.ö.h. , typ ? ) först så är det en stor komfort och säkerhetsfaktor.

Gjorde f.ö. en rolig dagsutflykt från Lijiang i Kina för ett par månader sen : buss från Lijiang ( 2400) till linbanans start ( 3300 ) , avslutat med trappträning från 4400 upp till 4587 . Dom flesta mådde förvånansvärt bra .. eller åtminstone okej. En kinesisk dam hängde i knät på okänd främling hela vägen ner dock. Behndlingsrum med syrgas både vid linbanans slut och början.

Acklimatisering börjar fungera mycket långsamt kring tvåtusen , och ett par hundra meter högre ger en klar fördel . 1177's förslag att stanna ett par dar på 1500 meter ... pinsamt.

Bra läsförslag , från basic till akademisk utbrändhet :

* börja med International Society for Mountain Medicine ( skrivet i första hand för lekmän ) nånstans här först :

http://ismm.org/index.php/prevention.html?expandable=1&subexpandable=2

* detaljerat och med förklaringar från amerikanska Center for disease Control , CDC :

http://korta.nu/cdcalt

* ännu mer detaljerat : evidensbaserade riktlinjer från Wilderness Medical Society :
http://korta.nu/wem

 

[Bwana]

Väldigt , väldigt osannolikt . Höjdsjuka utan ansträngning , under 2500 meter och utan en hel natt inblandad är i princip en en självmotsägelse.

Ok. Hade ändå inte räknat med det som ett "klartecken", utan bara som en eventuell "stopskylt".

Om det går att sova nära linbanans start ( 2400 m.ö.h. , typ ? ) först så är det en stor komfort och säkerhetsfaktor.

Gjorde f.ö. en rolig dagsutflykt från Lijiang i Kina för ett par månader sen : buss från Lijiang ( 2400) till linbanans start ( 3300 ) , avslutat med trappträning från 4400 upp till 4587 . Dom flesta mådde förvånansvärt bra .. eller åtminstone okej. En kinesisk dam hängde i knät på okänd främling hela vägen ner dock. Behndlingsrum med syrgas både vid linbanans slut och början.

Acklimatisering börjar fungera mycket långsamt kring tvåtusen , och ett par hundra meter högre ger en klar fördel . 1177's förslag att stanna ett par dar på 1500 meter ... pinsamt.

Bra läsförslag , från basic till akademisk utbrändhet :

* börja med International Society for Mountain Medicine ( skrivet i första hand för lekmän ) nånstans här först :

http://ismm.org/index.php/prevention.html?expandable=1&subexpandable=2

* detaljerat och med förklaringar från amerikanska Center for disease Control , CDC :

http://korta.nu/cdcalt

* ännu mer detaljerat : evidensbaserade riktlinjer från Wilderness Medical Society :
http://korta.nu/wem

Linbanans start ligger på 2550m, och även om det är en bra idé att försöka övernatta där, om så bara för att man ska få lite mera "ork" på toppen. Så tror jag det blir svårt att genomföra rent praktiskt/ekonomiskt. Det finns bara ett café och en parkering. (Tält, är inte aktuellt på den här semestern).

Tack för länkarna.
En del hade jag läst innan, men inte allt. Det verkar stämma bra överens med uppfattningen som jag har fått, att allvarliga höjdproblem uppstår i princip bara vid höghöjdsvistelser som är minst en övernattning eller längre. Vanlig höghöjdsjuka kan visserligen uppstå efter bara några timmar och är mer eller mindre obehaglig, men långtifrån livshotande. Och botas genom att ta sig ned, och eventuellt ta ett par alvedon/ipren.

Lägger in länk med lite allmänintresse, den enda undersökning jag hittat som avser barn. Tyvärr så fokuserar den, precis som allt annat material jag hittat, på höghöjdsvistelser med minst en övernattning.
http://ismm.org/index.php/children-at-altitude.html?expandable=1&subexpandable=1

 

[goser]

Lite rundprat i ämnet : Pollard som är både barnläkare och inriktad på höghöjdsmedicin från ISMM-dokumentet , är författare till High Altitude Medicine Handbook . Bilden på baksidan föreställer Allison Hargreave med hennes två barn , fem och sex år gamla , i Everest Base Camp innan hon besteg Everest. Inne i boken för han en intressant diskussion om riskfaktorer osv , men också om priset för att isolera barn från sina föräldrar under längre perioder.

Det finns en annan artikel med ett antal praktiska tips på http://korta.nu/kotte -orsaken till att jag inte tog upp den var att den oxå var fokuserad på " längre" vistelser. Jag tycker iofs att man skall lägga mer fokus på hur föräldrars sjukdom kan påverka barnet , men ser inte det här som nån högriskaktivitet.

Kvalitén på artiklar på nätet skiftar mycket , de flesta anger varken källor eller bevis. En av de högst rankade sökträffarna är Rick Curtis text , som är skriven av en lekman -år 1995.