Tips
Vi gjorde ju traversen på vintern (nåja, kring första maj, men det var ju vinterförhållanden i alla fall), och det är nog rätt stor skillnad på vinter och sommar.
På vintern är det till största delen snöklättring samt en del mixad klättring. Längdmässigt är större delen av traversen bara snövanding, men det finns några kammar, hak och hammare som innebär klättring. Klätterpartierna finns på Palkatpaktes nordkam, hela Lill-Palkat, Palkattjåkkås nordkam, Tvillingryggens nordvästra topp (stor hammare), samt på de övre delarna av Lullihatjåkkå. Den sista biten öster om toppen av Lullihatjåkkå missade vi p g a tidsbrist, men här finns också klättring, speciellt om man vill följa kammen slaviskt och bestiga småtopparna öster om Lullihatjåkkå.
Tekniskt sett är klättringen för det mesta lätt. Vissa partier är svårare, speciellt om man har vinterutrustning och 20 kilos packning (som vi hade). Många ställen är ganska lätta men exponerade. Hammaren vid toppen av Tvillingryggen är ett av de största hindren. Gör man traversen från norr till söder kan man fira sig nerför denna, och man får också uppför på de svåra nordkammarna. Å andra sidan kan man då få problem vid "vykortshaket" norr om Lill-Palkat. Sydsidan är brant (vi firade), medan man på nordsidan kan gå runt på snödrivan.
Vintertid är det mest snösäkringar som går åt. 6-10 st skulle jag rekommendera. Även klippsäkringar behövs (kilar, friends hexor). Issäkringar behövs sällan, men vill man vara på den säkra sidan kan man ju ta med några lätta. Bultar kan jag däremot rekommendera för firningar. Egentligen är det väl kanske inte tillåtet att skräpa ner i en nationalpark, men några gamla slingor som man kan offra är också bra att ha med.
MVH
Peter Ask