lassepolmag; sa:
Hej!
Blir det inte lite väl mycket gramjakt, även om det är intressant rent akademiskt hur lite man kan klara sig med. Klart att man inte skall bära med sig onödiga grejer, men det är väl inga problem att bära 25 kg på ryggen i en vecka. Om säcken väger 20, 25 eller 30 kg spelar väl ingen större roll om man är en vuxen karl (såvida man inte måste springa fram)?
mvh,
Lasse
Det är lustigt med klichéers förmåga att leda tanken helt fel. Ena stunden "gramjakt", nästa talar du om
att en vuxen ska klara att bära 25 kg - på en veckovandring?
Det är 11 kg (förlåt, 11000 gram) mer
än jag bar på min senaste veckotur, och då hade jag mat för 8 dar - det blev mat över. Kanske det underlättar
att tänka i procent. När jag bytte ut min hopplöst
obekväma 3-kgs-säck mot en lättare sparde jag
40%. När jag bytte sovsäck sparde jag 45%, osv.
Och då handlar det inte om UL-prylar.
Den ena pryl
jag har, som kan betecknas som UL är köket.
Det gamla började läcka, då bytte jag till ett
som var bättre på ALLA punkter, bl a påtagligt lättare.
Och det är också en poäng: många tror att det måste vara
ett val mellan fördelar, men det är det sällan.
Den stora frågan för mig är om jag kan hitta en
lättare, men pålitlig, tältlösning. Isåfall skulle
det också löna sig att hitta en lättare ryggsäck.
Där är kanske den enda avvägningen; jag vet att
jag får ont av päronsäckar, även med obetydlig last.
Klarar jag mig utan bärsystem?
Sen ska jag tala om en hemlighet. Det spelar MYCKET stor roll hur mycket man bär. Men det kan ta decennier innan man märker det. Jag har en artros som en kirurg
men inte en röntgenläkare kan observera. Den gav sig till känna plötsligt förra året, med kraftig vilosmärta. Det kan ha varit menisken också.
Tro inte att skadan uppstod lika plötsligt! Att den finns manar till försiktighet, att den är obetydlig visar att det kanske
var bra att jag aldrig bar SÅ speciellt tungt.
Sommaren 2005, 1-2 månader före min 61-årsdag
gick jag istortsett utmed hela huvudkedjan i Pyreneerna
(inte kust till kust), 31 dagar i sträck.
Av de många jag mötte var det
bara två långvandrare som var äldre än jag.
Jag vill hålla på till 65, allraminst, nu när jag
pensionerat mig.
Artros är en förslitningsskada, det handlar om brosk som inte återbildas. Sen finns annat som senfästen
och ischias (som jag haft - det känns som att
gå sönder).
Slutligen också säkerheten. Både i Norge
och Italien har jag varit i situationer som hade
varit knepiga, för att inte säga livsfarliga,
med tyngre och större packning. Jag har gjort passager
som fått mig att undra om inte redan 14 kg var för mycket.