H-e vilken attityd! Jag har själv knän som funkar helt OK, så jag talar inte för mig själv, och självklart ska man träna för att vara förberedd på belastningen och minska risken för överansträngning och smärta. MEN, det finns ganska många (jag möter dem i mitt arbete) som redan har artros eller instabila knän (gamla korsbandsskador o.s.v ) och trots det vill kunna fjällvandra, klättra, åka skidor.
Vad tycker du att de ska göra? Jag vet flera som lägger ned mer tid på träning än div. 1-spelare i fotboll för att göra sitt friluftsliv drägligt, men ändå får leva med smärta i knäna.
En lättare packning är inte hela lösningen, men med lättare packning, stavar, och att kanske undvika vissa turer ("fuska" med båt/helikopter/skoter ena vägen kanske) får de möjligheten att fortsätta vara aktiva. Är det så fel?
Men nu var det ett svar på nermanders uttalande om att paja knäna. Du vet, han som säger att han är vältränad och aktiv?
För oss med problem i bena så får man vara lite extra noggrann med vilken tyngd man tar med sig och vilken takt man går i för att få ut så mycket som möjligt av turen.
Jag har ingen möjlighet att gå snabbt och jag får ta många pauser ute i markerna. Men jag kan ta med mig lite extra då jag inte har problem med själva lederna.
Man kan också färdas i grupp vilket ger möjligheter att fördela vikten mellan varandra och på så vis så slipper den mest utsatta problem med smärta och dylikt!