Jag är på samma linje som fuchs ovan, inte så mycket att tillägga, men 25kg inklusive kajak? Då undrar jag vad kajaken väger?
Min (i mitt tycke slimmade) tredagars solopackning väger ca 19,5kg inklusive kläder och utrustning jag bär på mig samt inklusive 10kg mat och dryck. Då kajaken väger ca 21,5kg blir totalvikten (41kg) inom gränserna för vad jag klarar av att hantera och lyfta ensam till en närbelägen lägerplats. På längre turer är det bara ytterligare gas, mat och dryck som ökar vikten, då tar jag som kompensation en vattensäck och tältet med mig då jag scoutar efter tältplats. Ikeakassen får som oftast stanna i bilen, men ibland blir man bekväm och den kommer till nytta ifall färjor eller förbindelsebåtar står på ruttplanen. Jag kunde banta ner ännu något kilo men jag vill inte tumma på säkerheten, så reservutrustning, räddningsutrustning och ett ett tält som tål alla tänkbara väderförhållanden på vilken kobbe som helst följer alltid med. Då det blir dags för torrdräkt ökar vikten med något kilo, men delar jag tält, kök mm. så sparar jag något kilo.
Endast karta, kompass, GPS, reservpaddel, bogserlina och eventuellt en drickaflaska eller två får bli på däck, allting annat stuvas ner. Paddelflottören förvaras torrt (dubbelfunktion som dyna i tältet) tillsammans med pumpen som hänger under däcket i sittbrunnen. En vattensäck går bakom sitsen, en går framför, övriga drycker i flaskor och burkar fördelat mellan alla tre packutrymmen jag har, men ändå nära botten och mot skotten. Dagens mat, kök, gas, kläder för färden, elektronik, toalettgrejor och förstahjälp går i fikaluckan. Övriga kläder och sovsäck packas i två vattentäta packpåsar som stuvas längst in i fören (under kompassen
). Mat som kylförvaras går längst fram i aktern (jag låter aktern bli i vattnet vid korta pauser), övrig mat i fören. Liggunderlag och tält går i aktern. Tomburkar, sopor och (torra) smutskläder (allt som inte längre behövs under färden) går längst bak bakom skäddaboxen. Skorna i en plastpåse (för att inte smutsa ner kajaken) överst under förluckan. Utrymmet framför fötterna låter jag som oftast vara tomt, men eventuell blöt utrustning (skor, regnkläder, tält) platsar där för att alltid vid tillfälle tas ut på tork.
Alla gör på sitt vis. Själv anser jag, om man utgår från paddling, att har man en havskajak som bär över 40kg last så har man en kajak som är för stor för att hanteras optimalt både på land och hav. Naturligtvis är det inget problem med överlast eller överstor kajak om man endast rör sig relativt korta dagsetapper på skyddat vatten och håller sig borta från utmanande förhållanden och hellre satsar på strandlivet. Gör man verkligen långa expeditioner så blir man bara tvungen att kompromissa och paddla en laståsna för att kunna förverkliga sin plan, men då handlar det om expeditionen och upplevelser, inte om den bästa paddlingen i sig. Så javisst, ibland kan även jag packa dubbla kök och kolgrill mm. (t.om. torr ved för eldning över eget behov har fått följa med) och paddla korta etapper för att hinna med matlagningen osv, men allra helst vill jag hinna långt och se mycket - det gör jag bäst med lätt packning.
Utvandraren har rätt i att paddlarens vikt har betydelse, men den är ingalunda avgörande då det handlar om lastning. Blir kajaken trög pga paddlarens vikt i förhållande till bärförmågan på en olastad kajak, så byt då kajak så upplever den större och tyngre paddlaren den större kajaken något sånär lika som en mindre och lättare paddlare upplever den mindre kajaken. En större och tyngre paddlare tenderar också ha mer muskelkraft, men riktigt linjärt går det ju inte. Byter du till större kajak som följd av övertung last så får du aldrig samma upplevelse, du får jämförelsevis en tyngre och svårhanterligare helhet hur du än vrider och vänder på det. Bäst blir det om kajaken bär sin last men inte så mycket mer, det är upp till paddlaren att avgöra hur mycket packning hen behöver och välja kajak med passande lastkapacitet därefter.
Samma naturlagar gäller för paddling och cykling som för vandring, men iom att man i paddlings- eller cyklingssammanhang inte behöver bära på allting så är inte viktökningen av lika stor omedelbar betydelse, och i paddlingssammanhang är dessutom en fördelaktig viktfördelning lättare att åstadkomma än vid cykling. En landsvägscyklist med släp kan frakta en hel massa tunga prylar längs en välplanerad rutt, så där har man en parallell till paddling. Landsvägscyklisten finner sig däremot knappast plötsligt halvvägs på en svår skogsstig med stenar, gropar och rötter i en brant sjunkande terräng utan bromsar, men en paddlare kan råka ut för motsvarigheten i paddlingsvärlden trots god planering om vädergudarna så bestämmer... då är hen nöjd att gjutjärnsgrytan och bastuugnen blev hemma.