orimlig rädsla

[gröntäpple]

Hej.
Nu behöver jag lite tips och råd (så gott det går iaf)
Som relativ nybörjare (och en harig en) så har det gått riktigt bra de senaste månaderna. Känner att jag njuter, utvecklas sakta och inte speciellt rädd.
Men i söndags sa det 'pang'!! Vågade ingenting (luftiga traverser) kunde tom inte klättra mer den dagen. Kunde inte motivera mig själv och all styrka, teknik och luft försvann. Blev och är så otroligt besviken på mig själv. Tror mycket på att klättringen är en sådan viktig del av mitt liv så känns det ännu tyngre.
Hur har ni gjort i dessa mörka perioder.

 

[Erik af Essingen]

Jag har klättrat i fyra-fem år och tycker mig kunna se ett mönster i mina "rädda perioder". För mig är ledpsyke en ren färskvara. Leder jag ute tre-fyra gånger i veckan under en tid blir psyket markant bättre. När jag däremot kramat plast inomhus under vintern och gör vårpremiär brukar jag alltid vara lite räddare. Detta gäller också om jag till exempel varit på semester under en tid utan att ha klättrat.

Klättra på bara så kommer det tror jag! Led mycket och var inte rädd för att falla. Många tror jag är rädda just för att de inte faller tillräckligt mycket.

 

[jeo]

Jag tyckes mig även känna av allt från feber till att man har druckit alkohol,
dvs när inte kroppen är okej.
Men som föregående funkar mängd, till att trycka tillbaks demonerna.
Lycka till!
//Jan

 

[FR123]

Håller med Jeo och Erik, dessutom om man är trött efter en lång dags klättring, tom på mat i magen osv så kan fokuseringen bli sämre och man vågar mindre. Det är mentalt hårt att leda. Börja klättra på leder som du har marginal på och bygg vidare därifrån när det känns bra.

 

[Mike C]

För mig är det väldigt viktigt med mental uppvärming. Ska jag leda nått svårare så måste jag börja leda lätt o bekvämt, dvs inte topprepa kroppen varm o sen ge mig ut o leda nå svårare direkt. Psyket måste få värmas upp lite också...
En lätt luftig traverse kan vara svårare för psyket än för fysiken. Utan mental uppvärming så kan jag mycket väl känna igen din rädsla.

 

[Mezzner]

Håller med alla föregående. Trots att jag klättrar så lätta grejer och därför sällan blir rädd så har jag vid något enskilt tillfälle känt mig illa till mods på sånt som jag t o m klättrat förr.

Det har nog troligen hängt ihop med dålig dagsform, kanske direkt efter jobbet; stress till klippan, fram med prylarna, racka på innan det blir för sen och så upp... I det läget kanske magen är tom sen länge, man är uppstressad och har inte hunnit se fram emot klättringen och det känns bara jobbigt. I andra lägen kan man ju vara betydligt mer på hugget, eller kanske allmänt oberörd av att man leder. Det här verkar alltså inte tydligt hänga ihop med vad man klättrar utan snarare hur man känner sig för stunden.

 

[gröntäpple]

Tusen tack!
Javisst . Jag sitter hemma med feber och mår allmänt risig nu, så dagsformen var inget vidare! Det hade varit en stressig dag och alla leder vi hade varit sugna på var upptagna. Ett rep hade 'försvunnit' dagen innan och det kändes som allt strulade mellan regnskurarna!!!!!!!
Ja falla mera.........jag vet.'
Klättra på bara!