Ont i fötterna

Jag vandrade vasaloppsleden i helgen och upplevde ganska irriterande fotsmärtor. Mot slutet var jag tvungen att stanna och ta av strumpor och kängor oftare än en gång i timmen för att smärtan var outhärdlig. Skavsår och blåsor var inga problem men den brinnande känslan i fötterna var hemskt, kändes som fötterna var överhettade men var bara 10 grader ute så tror inte det berodde på det.Jag är inte så erfaren som vandrare men längsta tur innan denna var ca 4,5 mil. Jag hade inte så tung packning 15kg när jag startade. Gick i ett par Tatra GTX med AFS-sulor, woolpower light crew och liner, 3 timmar dag 1, 13 dag 2, 10 dag 3 och 9 dag 4. Jag tog inte speciellt många raster första och andra dan bara nån snabb kaffe var 3e timme och en timmes lunch de andra 2 dagarna var ja tvungen att stanna ofta då det kändes som fötterna skulle brinna upp. Smärtan upplevdes dessutom komma mer frekvent efter vandring på hårt underlag, typ spång och grusväg. Jag är inte speciellt vältränad men har inga problem att gå 4 mil på en dag i vanliga fall självklart viss smärta efter det men inget som detta. Jag vet inte om det kan bero på att jag är otränad, oerfaren, överansträngde mig eller något. Jag blir gärna dumförklarad bara jag kan råda bot på problemet för det var inte så trevligt.

Tack på förhand //Robin
 
Med risk för att haspla ur mig självklarheter: jag skulle i tur och ordning granska allt, som skilde denna tur från den "längsta innan", som ju tydligen gick bra.
Hur ytligt satt smärtan? Man kan ha starka fötter och ömtålig hud eller tvärtom. I det senare fallet kan det handla om mer djupgående saker som formen och/eller hårdheten på sko eller innersula, packningens vikt, din dagsform etc, medan det i det förra kanske var något i vad du hade närmast huden, som inte fungerade?

- Vad hade du på fötterna, då och nu? Tänk på både skor och strumpor, och inte minst innersulor. Vad hade du för tyg i linern? Själv "bränner" jag garanterat sönder fötterna i allt annat än skinnfoder, yllefiltinnersula och finfibrig ull och/eller siden mot huden.
- Hur mycket bar du på ryggen?
- Stora skillnader i underlaget? Mer upp-och-ner och "svår" terräng kan faktiskt vara vilsammare för fötterna än jämn och hård väg.
- Skilde sig din "egenvikt", kondition, medicinintag etc mellan gångerna?
- Hade du ätit och druckit tillräckligt? Har hört om folk, som fått den sortens upplevelser när de inte gjort det.

Det är väldigt lite som kan rubba balansen för oss ömfotingar. Jag var en gång tvungen att ta en cortisonkur och gick upp några kilon. Detta räckte för att jag skulle skava mig sönder och samman i skor, strumpor, etc..., och under exakt samma omständigheter i övrigt, som fungerat perfekt de föregående tjugo åren.
.
 
Jag har också varit med om detta men bara på "hårdgjord" mark. Oavsett hur bra jag snörar kängor, använder välbeprövade strumpor och sockor så upplever jag att den främre trampsulan liksom brinner (som du beskriver det). Jag har hittat ett par saker som jag måste ändra när jag går på ffa asfalt;
* Tejpa främre trampdynan. Har sett att tjepen är sliten efteråt så jag antar att det handlar om friktion...
* Ha något tjockare strumpor men med option att byta till tunnare när/om fötterna svullnar
* Inte knyta hårdare! Det verkar bara leda till att det blir värre för mig. Trodde jag skulle få till det så att foten gled mindre i kängan - men icke...
* Ha nya sulor i kängorna. Känns som om sockan glider mindre då
* Ta pauser även fast man inte "behöver" det. Ibland får man förklara för den envisa hjärnan att det är bra för att ta sig hela vägen runt.
* Försöka undvika hårda ytor, ex gå i gruset vid sidan av vägen så mycket som möjligt.
* Tänka på hur man sätter ner och lyfter fötterna (svårt att bryta invant gångmönster!). Jag vet att när jag springer så har jag liksom en "knyck" där främre trampdynan roterar lite mot underlaget (inte så att jag stör mig på det men det anas i fotspåret). Det borde ju också ge viss friktion

Hoppas du fick någon idé om hur det kanske är för dig... Bästa rådet från en brinnande fotsula till en annan - tejp = extra friktionsskydd.
 
Hej,
Hur gammal är du? Jag har samma problem sedan flera år tillbaka. Det har kommit med åldern. Jag har fått den förklaringen att stortån går ihop med nästa tån. Det finns ett mediziniskt namn för detta men jag kommer inte ihåg nu vad det heter. Vad man kan göra är att sträcka ut tån, massera och lägga en kudde mellan tårna. Under vandringen tar jag av mig skorna vid rasten och sträcka ut tårna och massera främre fotballen. De blir det lite bättre.
Mvh.
Veni
 
Hej,
vet inte riktig, men smärtarna är som TS beskriver, en brinnande smärta i främre delen av foten. Jag har inte varit hos läkaren för detta men när jag berättat för någon så fick jag veta om det här med tårna och det hjälper faktiskt lite att jobba med de. Jag upplever det inte lika smärtsamt varje gång, beroende på underlaget och hur långa sträckor jag går.
 
Höga fotvalv ger ofta mer friktion under fotsulorna. Tejpning hjälper, även gelsulor kan vara bra.

//J
 
Mest brukar tunnt skinn, rena fötter, tvätta under marsch, flera par strumpor-sockar och rätt innersulor, hjälpa upp situationen men glöm aldrig sista meningen nedan.
När du tvättat fötterna byt strumpor och innersulor. Säkerhetsnålarna för torkning utanpå ryggsäcken eller under regnbyxorna.
Att gå är att bromsa med isättningsfoten, det blir varmt. hos alla.
Fotgymnastik, tågång och tåhävningar behöver göras dagligen.
Fila fothuden jämn och tunn varje gång det finns behov efter fottvätt.
Mer träning brukar hjälpa, du lär dig inte gå 2 maror i följd genom att sitta i fotöljen.
All packning ökar slitet och sänker farten hos alla.
Var du försiktig med dig med inställningen långmarsch och relativt otränad?
Otränad skall man aldrig ha större mål än att man inte går sönder.
 
Sånt här är väldigt individuellt eftersom vi alla är olika, men efter ett par turer ner till Nijmegen där det varit marsch på mestadels asfalt och ofta med hög temepraturer så har problemen ofta varit.

- Trycksmärtor, kan gör jäkligt ont särskilt om man inte upplevt det innan och precis som det låter så är det smärta under foten. Hjälper att tejpa och ha stötdämpande sula.

- Skinn och dubbla sockar, jag kan inte vandra i GT då min fötter överhettas och jag upplever att det bli alldeles för varmt och svettigt, men andra tycker det är underbart att gå i GT. Dubbla sockar är ett måste för att undvika friktion mot foten. Det skadar inte att köra med lite tjockare strumpor och de bör vara av ull. Woolpower 400g och 600g och kronans kängor med strumporna vikta över kängskaftet för att lufta ur så mycket som möjligt, detta funkade utmärk i 40 km marsch med packning i Nijmegen 2006 då tempraturen gick upp till +40 och kängorna tog inte av förrens i målgång.

- Fötter behöver träning precis som övriga kroppen och att gå mycket hjälper i längden =)
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg