Solnedgångarna vid havet kan vid denna tid på året vara mycket dramatiska och då jag när ett litet naturfotointresse brukar jag försöka ta mig ut till havsbandet och fotografera. Men jag har då stött på ett problem:
Det går inte att ströva längs kusten pga av att alla markbitar upptas av fritidsstugor och/eller hus!
Mina observationer gäller Umeåregionen. Det enda andingshål som finns här är en handikappanpassad, toalett- och gångbroförsedd, en-kilometer lång slinga söder om Umeå som går under namnet Kont. En tyvärr föga rogivande plats.
Vad har hänt med strandskyddet?
Vi har enorma, nästintill orörda, områden i vår fjällvärld som skyddas mot exploatering, men den lag som skall skydd kustområden på motsvarande sätt verkar inte tillämpas i alltför hög grad.
För oss norrlänningar finns däremot räddningen i den is som så småningom lägger sig. Via den kan vi ta oss utanför privategendomens domäner. Men det är en klen tröst i dessa tider då den ligger tunn.
Är jag ensam om att uppleva detta som synnerligen frustrerande?
[Ändrat av tjonsson 2006-01-05 kl 09:27]
Det går inte att ströva längs kusten pga av att alla markbitar upptas av fritidsstugor och/eller hus!
Mina observationer gäller Umeåregionen. Det enda andingshål som finns här är en handikappanpassad, toalett- och gångbroförsedd, en-kilometer lång slinga söder om Umeå som går under namnet Kont. En tyvärr föga rogivande plats.
Vad har hänt med strandskyddet?
Vi har enorma, nästintill orörda, områden i vår fjällvärld som skyddas mot exploatering, men den lag som skall skydd kustområden på motsvarande sätt verkar inte tillämpas i alltför hög grad.
För oss norrlänningar finns däremot räddningen i den is som så småningom lägger sig. Via den kan vi ta oss utanför privategendomens domäner. Men det är en klen tröst i dessa tider då den ligger tunn.
Är jag ensam om att uppleva detta som synnerligen frustrerande?
[Ändrat av tjonsson 2006-01-05 kl 09:27]