Om scouters utrustning

[-Patric-]

"texmex" är Gore-Tex för ängsliga, f.ö bor vi i grottor och äter jord. Inget hår på bröstet -än- dock.


valdemar

haha.. du e rolig du!!

 

[nermander]

Det beror helt och hållet på kårens behov. Vår kår använder inte hilleberg men jag förstår till viss del de som gör det. Vad är det som gör att scouter inte accepteras ha samma utrustning som ni andra frilufsare. Men den här tråden handlar som sagt om vad scouterna använder för utrustning, eller hur?

Jag tror du har missat poängen: Det handlar om hållbarhet i förhållande till pris. Kåren har inte hur mycket pengar som helst att förnya utrustningen varje år.

Med tanke på att vår kår avverkar ett halvt dussin trangiagrytor om året (de går sönder alltså) så är liksom inte Hilleberg nåt som skulle vara särskilt prisvärt.

 

[efred]

Vi har tydligen lite olika bristvaror. Själv köpte jag in stekspade, förskärare och övrig köksmateriel för ett par tusen förra året. Suck!

 

[efred]

Men för övrigt håller jag med nermander. Prylar som 10-åringar ska få hanskas fritt med (vilket liksom är en av de stora idéerna med scouting) utsätts för ett ibland ofattbart slitage. Så lyxutrustning brukar inte vara att tänka på.

 

[Tocaermo]

Men för övrigt håller jag med nermander. Prylar som 10-åringar ska få hanskas fritt med (vilket liksom är en av de stora idéerna med scouting) utsätts för ett ibland ofattbart slitage. Så lyxutrustning brukar inte vara att tänka på.

Varför inte lära barnen att de ska vara rädda om utrustningen och samtidigt ge dem lite lyx? om kåren har de pengarna så...

 

[GustavOh]

Varför inte lära barnen att de ska vara rädda om utrustningen och samtidigt ge dem lite lyx? om kåren har de pengarna så...

Det vore väl om något att ta ett rejält kliv bort från scoutingen.

Ungarna ska ha utrustning som håller OCH lära sig ta hand om den.

 

[Tocaermo]

Det vore väl om något att ta ett rejält kliv bort från scoutingen.

Ungarna ska ha utrustning som håller OCH lära sig ta hand om den.

Haha! Jag visste att det inlägget skulle provocera en hel del. Bara för att undersöka om man inte kan få vara oseriös på nätet, men sådant gör sig sällan bra i textform. Kårerna får göra som de vill, ingen annan kår bryr sig speciellt mycket. Men det jag tror att vi kan konstatera är att scouter inte ser ut idag som på 70-talet, även om det skiljer sig en hel del mellan de oolika förbunden (som jag för övrigt tycker är en helt onödig uppdelning som splittrar scouting i Sverige).

 

[peter1959]

Den allmänna synen på Scouter är nog att deras utrustning är så betungande att de oftast syns sittande inomhus och lär sig knopar, och kommer nästan aldrig ut i skogen.
Kommer de ut i skogen så märks det på att de har ofantligt med utrustning, byggd latrin,byggd lägereldplats med trefot över o kittel hängande under där de lagar gemensamma måltider sjungande jippi daa, jippi daa...eller "min kanot den blir alltid våt om köööölen, när vi paddlar genom blåa vattendraaag..."
Huggkubb (vilket jobb att fixa en sån !!!) återfinns centralt placerad inom området som även har en patrullflagga hissad med den egendesignade logotypen stolt vajande i vinden.
Sågbock ihopbunden med speciella surrningar de lärt sig i den varma klubblokalen hemmavid.

Veden är fint kluven, pedantiskt prydligt upplagd och längden passande en liten järnspisels eldlucka...

Här kan man även få syn på stora 25 liters plastdunkar med färdigblandad jordgubbssaft som alla får dricka så mycket de vill av, de är ofta liggande på en av slanor hopsurrad med återigen avancerade knopar, ställning, där en kran på dunken ger en bekväm tappning av saften.

Ett ordentligt kök brukar falla i den utomstående betraktarens ögon, där vimlar det av gjutjärns-stekpannor, grytor, kastruller och allehanda köksgeråd såsom visp, slevar, stekspadar, osthyvlar,burköppnare, elvisp, samt flera stekgrytor i gediget utförande.

Alla scouter har även en mugg i emaljerad plåt, grova stålbestick,tallrik i porslin samt en bordsduk, (?) ni vet den där de har om halsen...

Alla scouter är även visuellt lätt att känna igen, då de har fula kortbyxor, grön skjorta + en konstig rund hatt.
Dekoreringen är viktig av klädseln, framtill på sidan av bröstet sitter diverse utmärkelser som tydligt talar om för andra insatta yngre nybörjare att jag kan :; tända eld, resa ett tält, följa en stig i skogen,knyta vissa knutar,kan använda en såg o yxa,kan simma,kan namnet på tre svenska vanliga däggdjur,kan namnet på tre fiskar i sverige, kan namnet på tre växter i sverige, kan tre lägersånger,kan breda tre egna ostsmörgåsar utan mammas hjälp, kan kompassen o kartan, osv., de som kan väldigt mycket har en synbar frammfallsproblemantik då dekoreringarna tynger dem på bröstet,som arbetsmiljöterapeuten på dennes civila arbetsplats förundras över var den kommer ifrån...

Nationalrätten är pinnbröd med jorgubbssaft.

Värt att notera i sammanhanget är att ledarnas minibussar brukar finnas i omedelbar närhet, gärna bara skymda av några grenar, kanske ett par träd, ( ofta med en tydlig snitslad stig, )man vill ju inte ta ifrån scoterna känslan av obruten vildmark...
På morgonen kan man ofta se äldre scouter smyga försiktigt utan att väcka de yngre scouterna,med små undertryckta morgonfisar in i tälten från minibussarna där de tillbringat natten med radioprogrammet "röster i natten, eller "Karlavagnen"dit de gärna ringer o berättar att de längtar hem...

 

[Tocaermo]

Ja alla som gör på annat sätt är mesar

 

[nermander]

Varför inte lära barnen att de ska vara rädda om utrustningen

Min erfarenhet är tyvärr att inte ens vuxna människor kan lära sig att vara rädda om utrustning som de kan lägga tillbaka i förrådet trasig och så fixar "nån annan" så grejerna är hela till nästa gång.

Vi har försökt med våra patrullscouter, våra fyra patruller har egna Trangia, egen såg, egen yxa, egen späntkniv osv. Men eftersom de bara använder grejer i tre år (de är bara patrullscouter i tre år) så bryr de sig inte särskilt mycket om att vara rädda om grejerna.

Duossal-grejerna var bra, de höll länge, men nu finns de ju inte längre...

 

[efred]

Det går möjligtvis lära barnen att vara rädda om utrustningen, men barn är barn och man kommer inte hindra dem från att vara tankspridda, glömma bort sig, vara lite ansvarslösa eller bara freaka loss med polarna. Och då sitter det plötsligt en pinne genom tältduken, tältstången är böjd och grytan är platt. Så är det med barn.

För övrigt vill jag vända mig mot argumentet att skillnaden är så stor mellan förbunden. Visst finns det vissa kulturella inslag som oftare syns inom vissa förbund men skillnaden är nog ändå större mellan varje kår.

 

[Tocaermo]

För övrigt vill jag vända mig mot argumentet att skillnaden är så stor mellan förbunden. Visst finns det vissa kulturella inslag som oftare syns inom vissa förbund men skillnaden är nog ändå större mellan varje kår.

Du måste hålla med om att uppdelningen i förbund är onödig?