Olycksrapporter och fall

[slob]

Satt och slösurfade på Gadds blogg och hamnade här:

http://www.gravsports-ice.com/icethreads/ubbthreads.php?ubb=showflat&Number=7483&page=5
Sjuk olycka och lite tänkvärda grejer.

En annan olycka, 3m fall som slutade med multipla ankelbrott
http://www.gravsports-ice.com/icethreads/ubbthreads.php?ubb=showflat&Number=7485#Post7485

När jag ändå håller på så, 3m fall pga slack och reptöj, allvarliga och svårläkta benbrott
http://kellycordes.wordpress.com/2010/03/11/accident-report-details-marg-recipe/

Och precis hemkommen från Rjukan där jag under en vecka såg 3(!) ledfall på is kan jag inte annat än tycka att de hade jävligt flyt som alla var helt oskadda. (Inga skruvar rippade trots första säkringen i ett av fallen, ett annat rippade screamern men inte skruven. Jag har inte klättrat is särskilt länge men ändå sett 5-6 ledfall, de flesta i Rjukan. Ingen har skadat sig allvarligt, en stukad fot allvarligast.

Vad är era erfarenheter?

 

[Adam K]

Jag har klättrat is länge, inte lika mycket som några, men ändå.
Och har sett ETT led-is-fall. Det berodde på att remmen på en ny yxa 'trädde ur sig' ur yxan. Det blev ett långt fall men klättraren klarade sig med lite ont i svanskotan och stukat självförtroende.
Jag har både sett och tagit ledfall på mix-terräng.
(Poppade f.ö. båda yxorna på ett insteg igår, blev ett skutt ner på backen och på't igen)
Annars har jag bara sett och tagit 2e-mansfall på is o mix, men då har klättaren oftast tummat på marginalerna. Vilket är hur man bör göra på is.
Det verkar på din post som att klättrare börjar klättra is som man klättrar på klippa, men jag vill hävda att den traditionella ståndpunkten 'the leader must not fall' fortfarande gäller på is.
Is och isig klippa är ett helt annat medium än torr klippa och de flestas tid på det underlaget är väldigt begränsat jmf m sten-vanan. Klättra, klättra klättra, men led inte på chans.

 

[Mike C]

Jag har tagit ett fin fint ledfall på is. Jag missbedömde hållbarheten av isen mina yxor satt i och allt brast när jag tog ett kliv uppåt. I och med att isen brast och bägge yxorna rippade samtidigt så for jag utåt först, inte bara rakt ned. Tack vare det plus att det var hyffsat brant där fick jag ett så rent fall man kan önska sig och hadde gott om flygtid för att parera med benen när jag åkte in mot isen igen. Isen var generalt ganska kass men jag hadde iallafall hittat bra is för skruven som var klippt med en vanlig quickdraw (ägde inga screamers vid tidpunkten).

Så jag hadde turen att ha fått de allra bästa förhållanden man kan ha för ett ledfall, och det är inget jag räknar med att få igen. Jag håller med Adam om att ledaren skall inte falla på is men jag kan inga påstå att jag tar det lugnare numera, för jag tog det lungt redan då. Det var ingen svår is direkt, utan det hela handlade om en missbedömning av isen's hållbarhet. Jag är lite nogrannare med att rensa bort skiten innan jag klättrar vidare, men ibland kan det hända att man blir man tvungen att ta det man fått och hoppas att det håller. Risken finns ju altid där så länge man leder på is...

 

[gahne]

Har klättrat is till och från i 8-9 år, har väl knappt 100 dagar sammanlagt.
Har inte tagit några ledfall själv, och har bara sett ett enda. På Bullen i Krokan (Rjukan). Ledaren skulle kliva över kanten och slant/rippade, hade sista skruven nedanför översta hyllan och studsade på alla 3 hyllorna ner och blev hängande uppochner någon meter över starten. Fallet lät som en tågkollision men otroligt nog helt oskadd förutom lite blåmärken!
Att bevittna 3 fall på en vecka låter väl som att en viss oförsiktighet smugit sig in i klätterkollektivet...

Det jag är mest rädd för vid ett fall är väl att punktera vitala delar av kroppen med något av alla verktyg man har med sig.

 

[Mike C]

Det jag är mest rädd för vid ett fall är väl att punktera vitala delar av kroppen med något av alla verktyg man har med sig.

För mig är det att stegjärnen skall fastna på isen på väg ned under ett fall, så illa att foten vill stanna upprätt medans kroppen bara flyger förbi... *ryser*

 

[Mezzner]

Hehe, min fantasi är nätt och jämt i nivå med detta, men det avhåller mig från att klättra is!

 

[Titanit]

St Sjöfallet

Jag fick en liten flygtur.

Klättrade Pelaren vid Sourvadammen och på andra replängden valde jag att klättra den västra sidan eftersom den såg säkringsbar ut. Pelaren är ganska granulerad men den västra sidan hade gått av och trillat ner tidigt och den sidan var brant men isen såg finare ut. Jag gick på och säkrade ganska tätt, ca 2 m mellan skruvarna. Den sista jag satte var en BD 16 cm i inte helt perfekt is, ett par varv med luft. Jag kom upp under taket där den gått av och skulle traversera ut på framsidan av pelaren då jag inte hittade någon bra placering av min vänster yxa, valde jag felaktigt att placera min vänster yxa 10 cm till vänster om min höger yxa och på andra "picket" blev det vitt och bägge yxorna släppte... Jag föll!

Hur gick det?
Jag föll ca 4-5 m och landade mjukt i mitt twinrep, fallfaktor ca 0.5, på vägen ner fick jag ena yxa på näsan och det blev ett litet jack och ena knät tog i isen lite på vägen ner. Trots att jag ej använder handleds remmar lyckades jag behålla bägge yxorna.

Tänker inte falla fler gånger om jag slipper...

 

[slob]

Ja, till och med i Rjukan får väl 3 ledfall på en vecka sägas vara en anomali!

Jag har träffat skottar som tagit 25m fall på hylliga WI4 och som kommit undan med lite blåmärken och stukade fötter. En norrman jag klättrade med nu i Rjukan föll för två år sen på lätt terräng i Hurrungane där de gick löpande. Han föll 30m, varav några mindre hyllor, bröt arm, handled, 4 revben och nacken. Tur i oturen så gick allt bra ändå, han är tillbaka och kör WI6.

Om man, gud förbjude, skulle falla så är det väl önskvärt att det antingen är på "rutschig" svaterräng eller än hellre på längre vertikal sträcka. Utgången av det hela tycks ändå vara rätt så mycket lotteri. Bäst lär väl vara att inte falla alls!

Iaf skönt att höra att skruvarna verkar hålla. Jag har bara hört om ett fall, det första av de ovan länkade, där skruvar har rykt. Där gick i och för sig fyra skruvar varav två i standen. Skräck!

klättra säkert!
.d

 

[johnliungman]

Oj, 3 fall i Rjukan? Det var läskigt. Jag var där och hörde om ett av dem. Annars har jag under många års klättring inte bevittnat något utom mitt eget. Trillade på Gausta Maraton medan jag satte en skruv och belastade en yxa mha fifi-krok. (De var sista gången jag använde fifi.) Trillade fyra-fem meter och landade så min ryggsäck i princip touchade säkringsmannen. Inga skador som tur var, men det hela blev en epic ändå, av helt andra skäl som inte hade med fallet att göra...

Man ska inte falla på is. Jag tror att många går på lite väl hårda turer. Det kan funka en massa gånger i bra förhållanden, och så en dag är isen inte riktigt vad du trodde och så... pop! Det är inte så dumt att öva mycket brant klättring, och i taskiga förhållanden, men då på topprep så klart!

 

[Nordbjörn]

Oj, 3 fall i Rjukan? Det var läskigt. Jag var där och hörde om ett av dem. Annars har jag under många års klättring inte bevittnat något utom mitt eget. Trillade på Gausta Maraton medan jag satte en skruv och belastade en yxa mha fifi-krok. (De var sista gången jag använde fifi.)

Usch då, hur gick det till, var det fifin eller yxan som floppade?? Annars verkar det vara rätt najs att kunna hänga lite i yxorna ibland men man kanske ska använda något annat system?!

//B

 

[gahne]

Tog en flygare igår!
6-7 meter, fallfaktor 1. Dubbelrep och 10 cm skruv. Funkade fint!

Stod vid toppen av en 3 m hög pelare. Hade satt ena yxan precis på kanten, isen var så smal så jag kom inte åt att hugga med den andra utan fick hooka den mellan iskanten och klippan. När jag skulle lossa den första yxan så bröts hela iskanten loss och drog med sig den andra yxan!

Skum känsla att falla utåt istället för neråt, men det blir väl så när det är yxorna och inte fötterna som släpper. Världen liksom avlägsnade sig och jag hann bara tänka "SKIIT!! Nu slår jag ihjäl mig..."
Men blev hängande med huvudet neråt någon halvmeter lägre än säkraren. Inte minsta skråma eller blåmärke! Touchade ryggen mot en trädstam (spår av bark på ryggen på jackan), men inga kvistar där att bli spetsad på. Höll (omedvetet) krampaktigt kvar i yxorna hela tiden (inga remmar).

Gick tillbaka upp och avslutade leden...
"Ett fall för flygingenjören" , WI5, M5+, 45 m, 2 rpl.

Edit: Tror dock inte att jag kommer att leda is på ett tag nu...

 

[slob]

@Jörgen: Skönt att det gick bra.
Man skulle nog behöva göra lite falltester, med docka då..., för att se vilka placeringar som håller. Vore nog nyttigt för psyket tror jag. Vi klättrade Hydne i helgen och där var det en handfull skruvar som kändes bra på fyra replängder men vem vet det kanske var fler som var ok?

Jag bevittnade f.ö ett markfall från 4m förra veckan, det gick också bra. Skruven, 16 cm, klippt i ett halvrep, bromsade fallet litegrann och gjorde framförallt så att klättraren inte rutschade iväg efter markkontakt. Inga skador vare sig på klättrare, is eller skruv.

Var ligger din nya led? Den låter ju fin. Välsäkrat mixdel?